Här ska hans tankar om hotet från radikal islam behandlas. Men först en kronologi i urval:

1967: föddes i Tyskland, flyttade till USA året därpå

1992: doktor i juridik vid Stanforduniversitetet

1995: medförfattare till The Diversity Myth: Multiculturalism and the Politics of Intolerance at Stanford, som tidigt kritiserade politisk korrekthet i Silicon Walley

1999: grundar betalsystemet PayPal tillsammans med Elon Musk

2004: håller föredraget, ”The Straussian Moment ” som är huvudämnet för denna artikel

2004: investerar $500 000 i Facebook och går in i företagsledningen

2009: publicerar essän The Education of a Libertarian där han redogjorde för sina tvivel på allmän rösträtt och demokratiska val

2010: grundar Thiel Fellowship som ekonomiskt stöder unga talanger under 23 år för att kunna hoppa av sina universitetsstudier

2011: grundar finansbolaget Thiel Capital som leds av den fritänkande fysikern Eric Weinstein

2016: står på den Republikanska presidentvalkampanjens scen och deklarerar att han är gay och stöder Donald Trump

2019: kommenterar föredraget ”The Straussian Moment” i ett studiosamtal på Stanford

Föredraget hölls alltså 2004 (utgivet i 2007 i antologin Politics and apocalypse, red Hamerton-Kelly) vid Stanfordsuniversitetet inför den franske tänkaren René Girard (1923–2015) och hans adepter i USA. Girards religionsantropologiska tankar har haft stort inflytande på Peter Thiels tänkande.

Thiel sa i sitt föredrag att millennieskiftet startade med en smäll med terrorattackerna den 11 september, 2001. I dessa omskakande timmar ifrågasattes hela det militära och politiska etablissemanget som rått sedan 1800-talet, ja ända sedan den moderna tiden med dess tilltro till avskräckande arméer, förnuftiga statsledningar, offentlig debatt och internationell diplomati.

Han noterade också att Upplysningen som USA byggt upp sin konstitution på innebar att vissa grundläggande, närmast filosofiskt antropologiska, frågor hade kunnat undvikas. Tidigare sekler hade frågat efter vad ett gott liv innebar, vad innebär det att vara människa, vad är mänsklighetens och samhällets natur och vad betydde kulturer och religioner i detta sökande.

Men för den moderna världen hade avkristningen följts av frånvaron om frågan om människans natur. En liknande analys gjorde för övrigt den katolske och marxistiske filosofen Alasdair MacIntyre 1981 i sin After virtue.

Thiel sa att Upplysningen alltid osynliggör (“whitewashes”) våld som något man inte ska bry sig om utan som kunnat undertryckas vid människosläktets fiktiva gemensamma beslut att upprätta ett samhällskontrakt (Hobbes, Locke, Rousseau).

Men våldet kommer alltid tillbaka. Den 11 september 2001 var det dags i Europa efter knappt 350 år (slaget vid Wien 1683, då kristna polacker, tyskar och österrikare stoppade det muslimska Osmanska Rikets attack, lett från Istanbul, den före detta kristna staden Konstantinopel).

Blott självbevarelsedriften tvingar alla nu efter Nine-Eleven att se världen på nytt, att tänka nya tankar menar Thiel. Attackerna väckte västerlänningarna från den långa och framgångsrika men också intellektuella sömniga period som felaktigt- som Thiel uttrycker det - kallas Upplysningen.

Thiel sa vidare i sitt föredrag att USA:s samhällskontrakt, byggt på John Locke och antika tänkare, hade vid 1990 blivit en sådan framgång att inget skulle kunna få våldet att framträda igen som det gjort i Europa, särskilt inte det religiösa. Samma år invaderade Irak USA:s allierade Kuwait i ett krig som inte motiverades av religion, men som radikaliserade anti-västliga muslimer.

Islamologen Bernard Lewis (1916 - 2018) analys “The Roots of Muslime rage” 1990 hade en tydlig undertitel, “Why so many Muslims deeply resent the West, and why their bitterness will not easily be mollified”.

Den separation mellan stat och religion som grundlagsfadern och USA:s tredje president åren 1801–1809, Thomas Jefferson, yrkat på när USA:s konstitution skrev visade sig svår att tillämpa utanför Västvärlden, som dessutom dominerat andra världsdelar utan att inse att just stat och religion kan höra samman i andra kulturer och länder. Världen består av “clashes of civilisation” menade Bernard Lewis 1990, en hypotes som hans lärjunge Samuel Huntington tog över i en essä med samma namn 1993.

Lewis skrev att Thomas Jefferson noterade att vad gäller religiösa frågor gällde det för konstitutionsuttolkarna att inte påbjuda enighet utan personlig trosfrihet och boskillnad mellan stat och kyrka. Några tidiga upplysningsfilosofer (Spinoza, Locke med flera) hade skrivit om denna separation men det var först i USA som synsättet kom att tillämpas under de kommande två seklerna

I Europa hade protestantiska, ortodoxa och katolska stater bilagt sina strider, men USA var byggt på dessa principer från dess start 1776, låt vara att puritaner dominerade. Gud eller Skaparen har nedlagt vissa naturliga rättigheter hos människan som kan ta dem för givna och leva ett sekulärt eller religiöst liv. Under 1900-talet realiserades i USA en materiell standard och världsherravälde som världen aldrig skådat. Men dess andliga innehåll förblev allt tunnare.

För Peter Thiel försvann det amerikanska försprånget runt 1970 då månlandningen var fullbordad och Woodstockgenerationen började ta över. De våldsamma motsättningar inom landet och mot omvärlden som USA undertryckt i två sekel började göra sig gällande. Enligt Thiel, som refererar till den tyske nazistmedlöparen och juristen Carl Schmitt (1888–1985), så var idén om ett harmoniskt samhällskontrakt i Lockes anda helt omöjligt.

Politik innebär alltid oenighet och motsatta lojaliteter menade han. Schmitts devis om att all politik, och i grunden alla samhällen, alltid bygger på vänskap eller fiendskap, kom tillbaka med en radikal våldsbejakande islam, från Muslimska Brödraskapets bildande 1928 (i USA) till Irans revolution 1979 och vidare med strider mot Sovjet i Afghanistan på 1980-talet och USA:s roll på den Arabiska halvön, särskilt i Saudiarabien. Thiel refererade direkt till den kontroversielle tyske tänkaren:

”The högsta stunderna i politiken, deklarerade Schmitt, är de tillfällen då fienden är klart synlig och uppfattad som fienden”

År 2001 stod detta faktum klart för hela världen. De amerikaner som vägrade att inse vad Al-Qaida gjort spelade med fiendelägret menar Thiel och hänvisar till Schmitt igen. Liksom de franska aristokraterna svärmade för de franska bönderna före giljotinerna 1789 fruktade den ryska adeln aldrig sina bönder före 1917. De romantiserade bort de motsättningar som alltid finns, menar Thiel utifrån Schmitts vän- fiende dikotomi, se skriften Det politiska som begrepp som skrevs 1932 och gavs ut 2010 av vänsterförlaget Daidalos.

Om Carl Schmitt levat till den 11 september 2001 hade han troligen, gissar Peter Thiel, vänt sig till påve Urban II, som manade de första korsfararna vid franska Clermont år 1095 och ska ha ropat, ”Låt Guds Armé endast utropa en enda sak, Dieu le veult! Dieu le veult ! (Gud vill det! Gud vill det!)”

Thiel noterar vidare att för en religiös fundamentalist som Osama bin Ladin är denna uppmaning lika användbar som den var för korsfararna.

Han skriver om de ideologiskt medvetna jihadisterna och de förvirrade västerlänningarna. De senare värderar det jordiska livet mer än livet efteråt och vill helst fly. Amerikanska andligt förvirrade desertörer och pacifister har lite att stå emot Allahs armé utan uniformer men under en gemensam tro.

Att få Väst att övergå till att bekämpa islam lika medvetet som jihadister bekämpar de otrigna skulle upplösa den skillnad som rått i Västvärlden mellan stat och kyrka. Väst skulle återgå till livet före 1600-talet. Antingen måste vi vinna över islam eller förlora vår moderna sekulära identitet

Till sist kommer Thiel till den tysk-judiske filosofen Leo Strauss (1899–1973) som fått namnge Thiels föredrag och essä, “The Straussian moment”.

Strauss sägs vara den som vill finna en medelväg mellan en återupplivad politisk och teologisk filosofi där fundamentala frågor kan formuleras och en rationell modern där dessa undviks. Thiel beskriver medelvägen som en kryssning mellan utmattad, geografiskt begränsad Upplysning och en återgång till äldre positioner som korstågens.

Med kärnvapen, till exempel i Pakistan, Nordkorea och Iran och på drift, är beslut om beväpning riskabla. En utväg mellan krig och fred är spioneri och satellitövervakning, något som Strauss själv förordar, och som Thiel exemplifierar med västvärldens rymdbaserade försvarssystem Echelon och hans eget datasystem Palantir Gotham som bistår USA att bekämpa terrorism.

Att diskutera öppet frågor om människans natur kan vara betänkligt tycks Strauss mena, även om han själv har sådana uppfattningar. Om ett land hotas av krig finns inga hinder för att försvara sig. Men det beror på vad fienden ställer landet inför. Samma gäller fiender inom landet vars behandling inte bör diskuteras alltför öppet menade Leo Strauss, som knappast skulle reagera på fängelseöar som Guantánamo där jihadister internerats sedan 2002 utan dom.

För Peter Thiel var islamistiska attackerna den 11 september 2001 möjliga eftersom USA inte hade ett moraliskt och ideologiskt försvar för de ideal som landet byggt på.

Konsumism, relativism, historicism och nihilism är svaga jämfört med ett beväpnat trossystem. Att gå tillbaka till ett kristet USA från 1776 är dock knappast möjligt. Men tänkare som tyskarna Leo Strauss och Carl Schmitt förutsåg bristerna i den framväxande demokrati som rått i Europa och USA sedan 1600-talet och fullföljts under början av 1900-talet. Få lyssnade på dem, utom en stenrik homosexuell och frihetlig amerikansk IT-entreprenör från Tyskland.

Läs även: Må Lars Norén brinna i helvetet