Vänsterpartiet hotar att fälla regeringen till höst och visst kan det vara frestande för andra partier att ansluta sig. Men har de verkligen något att vinna på det, frågar sig Danne Nordling.
Nooshi Dadgostar (V) planerar att rikta en misstroendeförklaring mot statsminister Stefan Löfven senast i höst. Frågan gäller marknadshyror i nyproduktionen i enlighet med januariavtalet. Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna har ännu inte avvisat tilltaget.
Detta är illavarslande. Dadgostars beskrivning av sakläget är lögnaktig och ansluter till en linje som drivs av den inte helt seriösa hyresgäströrelsen, som vill skrämma upp folk för att få medlemmar. Skulle verkligen M och KD vilja samarbeta med ett parti som vill använda lögnen som vapen? Det solkar ner deras eget renommé och går emot vad de sakpolitiskt egentligen vill uppnå.
Kan det då ändå vara värt att gå med Vänsterpartiet för att få njuta av sötman att kunna avsätta Löfven? Vad händer sedan? Hur ser det kaos ut som följer och kan det vara något eftersträvansvärt för M och KD?
Om Löfven inte utlyser ett extraval till mindre än ett år före det ordinarie valet 2022, kommer en ny talmansrunda att inledas. Talmannens sonderingar visar rimligen att Kristersson (M) inte kan bilda en majoritetsregering och att han får en (knapp) majoritet emot sig i en eventuell statsministeromröstning. Den består av S, MP, V och C.
Kan då Löfven istället komma tillbaka? Skulle han kunna få leda en regering med S, MP, V och C? Det är Dadgostars önskedröm och hon kan strejka om hon inte får vara med. Men skulle Löfven kunna svälja förtreten att ta in den som just fällt honom i sin nya regering? Att det är uteslutet borde Löfven ha gjort klart för Dadgostar redan innan misstroendeförslaget lagts fram.
Till detta kommer att Annie Lööf (C) inte kan tänka sig sitta i en regering tillsammans med Vänsterpartiet. Hon kommer sannolikt att försöka med sin önskedröm om en regering med S, M, C, MP, L och ev KD där hon själv blir statsminister. Andra regeringsalternativ kan hon blockera.
Enligt en Sifo-undersökning (beställd av SvD) har hon dock sina väljare emot sig där 44 procent tycker att C borde ta hjälp av V och bara 30 procent är emot. Dessutom är Lööfs trovärdighet eroderad efter vad som uppfattats som upprepade löftesbrott tidigare just i regeringsfrågan. Men det talar å andra sidan för att hon inte den här gången har råd att ytterligare en gång svika sina löften.
En hel del av dessa låsningar tyder på att resultatet av en misstroendeförklaring blir en permanent regeringskris fram till valet i september 2022. Löfven får leda en expeditionsministär utan reell makt. Är det en vingklippt Löfven under ett års tid som skulle tilltala M och KD? Och hur skulle det öka dessa partiers chanser i valet?
Danne Nordling