Skogkär: Ännu ingen ordning och reda på Migrationsverket

Än en gång har Riksrevisionen granskat Migrationsverket. Och än en gång har genomlysningen avslöjat allvarliga brister. Titeln på granskningsrapporten talar sitt tydliga språk: Migrationsverkets kontroller av arbetstillstånd – stor risk för fel och missbruk.

Sammanfattningsvis konstaterar Riksrevisionen att Migrationsverket beviljat ett stort antal arbetstillstånd till arbetsgivare som tidigare ägnat sig åt skenanställningar, förfalskat fackliga yttranden, eller sysslat med andra former av bedräglig verksamhet. Och när tillstånd väl beviljats leder Migrationsverkets otillräckliga uppföljning av pågående arbetstillstånd till att fel och missbruk inte upptäcks. Faktum är att först 2023 började Migrationsverket att i efterhand kontrollera om villkoren för beviljade arbetstillstånden efterlevs.

“Bristerna riskerar att leda till osund konkurrens, arbetslivskriminalitet och arbetskraftsexploatering”, fastslår Riksrevisionen.

Det är ett överdrivet diplomatiskt sätt att uttrycka saken. Migrationsverkets slappa hantering – som pågått i decennier – har redan fått de följder Riksrevisionen varnar för.

Enligt en rapport som kom nyligen från Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, Svarta siffror – en ESO-rapport om den kriminella ekonomins omfattning, bedöms den kriminella ekonomin i Sverige omsätta omkring 350 miljarder kronor per år och generera vinster på cirka 185 miljarder kronor årligen. Två tredjedelar av omsättningen utgörs av svartjobb.

År 2008 införde alliansregeringen ledd av Fredrik Reinfeldt (M) ett av världens mest liberala system för arbetskraftsinvandring. I ett slag fördubblades antalet beviljade tillstånd för arbetstagare från tredje land, det vill säga personer från länder utanför EU/EES. 7508 tillstånd år 2008 blev 14 905 året därpå. Arbetstillstånden har alltsedan dess till största delen beviljats för okvalificerade arbeten. Jobb som lika gärna kunde ha tagits av arbetslösa i Sverige – en grupp som till stor del utgörs av just invandrare.

Reinfeldtreglerna innebar att arbetsgivare kunde importera arbetskraft i stort sett som de fann lämpligt. Detta kom inte oväntat att utnyttjas av kriminella. Vägen öppnades för ett utbrett missbruk. Oseriösa företag kunde konkurrera ut seriösa. Framväxten av parallellsamhällen, där rättslösa människor utnyttjas av skrupellösa kriminella, gynnades. Och detta pågår fortfarande, vilket Riksrevisionens nya rapport bekräftar.

Läs även: Skogkär: Invandringslobbyn har ingenting lärt

Riksrevisionen hade förmodligen kunnat ägna sig åt Migrationsverket mer eller mindre på heltid. De senaste åren har kritiska rapporter avlöst varandra.

År 2021: Riksrevisionen granskar handläggningen av anknytningsärenden och finner “stora brister, framför allt vad gäller att klargöra den sökandes identitet”.

År 2022: Riksrevisionen granskar det sedermera avskaffade spårbytet, alltså när asylsökande som fått avslag istället beviljas uppehållstillstånd för arbete, och finner undermåliga kontroller och dålig uppföljning., något som medför risk för missbruk i form av skenanställningar och att personer som inte uppfyller villkoren ändå får uppehålls- och arbetstillstånd.

År 2023: Riksrevisionen granskar Migrationsverkets arbete med att återkalla uppehållstillstånd och finner bland annat att tusentals uppehållstillstånd för studier beviljats personer som inte studerat, att tusentals uppehållstillstånd för arbete beviljats personer utan registrerad arbetsinkomst.

År 2025: Riksrevisionen granskar Migrationsverkets hantering av medborgarskapsärenden och finner betydande brister. Nästan var tredje sökande beviljas medborgarskap utan att ha kunnat styrka sin identitet.

Lägg till detta alla missförhållanden medierna hittat genom åren. Som när Fokus avslöjade att beslut om att bevilja medborgarskap kunde fattas av handläggare som inte själva var svenska medborgare, för att ta ett av de mer hårresande exemplen.

Till Migrationsverkets försvar kan möjligen sägas att tidigare regeringar varit påfallande ointresserade av frågor som rör missbruk av systemet för arbetskraftsinvandring. Socialdemokraterna, som nu påstår att de är för en stram migration och till och med skryter om att ha genomfört ett migrationspolitiskt paradigmskifte 2015, lät allt rulla på fram till valförlusten 2022. Detta system med i praktiken fri arbetskraftsinvandring, som varit en viktig faktor bakom den kriminella ekonomins tillväxt, vill Centerpartiet återgå till, liksom Miljöpartiet. Skulle Socialdemokraterna, som kommer att vara beroende av åtminstone ett av dessa partier för att bilda regering, orka att hålla emot? Att partiet, när det satt vid makten, lät alliansregeringens regelverk för arbetskraftsinvandring bestå, talar inte direkt för den saken.

Och under den senaste tidens uppskruvade debatt om så kallade tonårsutvisningar har partiodföranden Magdalena Anderssons (S) löften om fortsatt stram invandring börjat låta allt ihåligare efterhand som det börjat stå klart att hon har stora delar av partiet – kanske den största delen – emot sig i denna fråga.

Tidöpartierna har i alla fall försökt få styr på Migrationsverket, men har uppenbarligen inte lyckats fullt ut. Reformtakten har varit hög men inte ens en fyraårig mandatperiod tycks räcka för att genomföra det som behöver göras. De tsäger nog en del om vidden av problemen. Ordning och reda i migrationspolitiken förutsätter ordning och reda på Migrationsverket. Dit är det av allt att döma fortfarande långt.

Läs även: Skogkär: Låt en haverikommission granska Migrationsverket