Under onsdagen inleds Malmös internationella forum för hågkomst av Förintelsen och bekämpande av antisemitism.

Inleds i en stad där det på grund av antisemitism blivit allt svårare för judar att leva ett normalt liv.

“Jag förnekar inte de problem som funnits i Skåne i mitt eget parti”, medger statsminister Stefan Löfven (S) i en intervju inför konferensen.

Nu är Socialdemokraternas ”problem” när det gäller antisemitism inte begränsade till Skåne och det är heller inte något som “funnits” – den finns fortfarande. Men den är förvisso inget sentida fenomen.

Syftet med forumet i Malmö är att samla politiska ledare från hela världen för att diskutera hur antisemitismen ska bekämpas och minnet av Förintelsen hållas levande.

Antisemitism tar sig många former. Att jämföra staten Israels politik med nazismen och att se judar som kollektivt ansvariga för vad Israel gör är exempel på antisemitism, enligt IHRA, International Holocaust Remembrance Alliance.

Det är en definition som den svenska regeringen har ställt sig bakom.

Vilket är intressant inte minst därför att denna antisemitism förklädd till antisionism har djupa rötter inom socialdemokratin. Det gäller inte minst partiets sidoorganisation för troende socialdemokrater, Broderskapsrörelsen, numera Socialdemokrater för tro och solidaritet.

“Palestinierna önskar utplåna Israel som stat, vill helt krossa Israel. Detta är helt riktigt – och det är en målsättning vi bör stödja”, skrev Carl-Henric Grenholm, en framträdande representant för organisationen, i tidningen Broderskap 1972.

Grenholms parhäst Sigbert Axelsson visste berätta att “sionisterna är vana vid att totalt dominera Västvärldens massmedia”. Att som Axelsson byta ut “judarna” mot “sionisterna” gör inte påståendet mindre antisemitiskt.

I närtid har Socialdemokrater för tro och solidaritet varit med och grundat organisationen Ship to Gaza, som under flera år försökt att sjövägen bryta den israeliska blockaden av den Hamaskontrollerade Gazaremsan.

På dessa propagandaresor har ledande företrädare för Tro och Solidaritet som Ulf Carmesund och Ulf Bjereld deltagit.

Förvisso framställs seglatserna som försvar av folkrätten men de innebär i praktiken ett stöd för Hamas, vars uttryckliga mål är att utplåna staten Israel.

Den 6 juni 1982 invaderade Israel Libanon. I ett tal på TCO-kongressen den 1 juli liknade Olof Palme Israels krigföring där vid den nazityska regimens folkmord på Europas judar.

Socialdemokraternas partiledare ställde “bilderna av de judiska barnen i koncentrationslägren” då, mot bilderna av palestinska barn nu, “på samma sätt förföljda”.

Israel, fortsatte Palme, “borde ha lärt sig av sitt eget folks historia att man inte kan utrota ett annat folk”.

Det underförstådda budskapet i detta uttalande, konstaterar idéhistorikern Henrik Bachner i sin bok om antisemitism i Sverige efter 1945, Återkomsten, var förstås att folkutrotning var Israels syfte.

I stort sett varje gång Mellanösternkonflikten övergår i regelrätt krig blossar antisemitismen upp – i Sverige och i många andra länder.

Och inte sällan utmärker sig företrädare för Socialdemokraterna.

Partiets mångårige “starke man” i Malmö, Ilmar Reepalu, gjorde staden internationellt (ö)känd för tio år sedan, med uttalanden om att judar i Malmö borde ta avstånd från Israel och konspirationsteorier om att stadens judiska församling infiltrerats av Sverigedemokraterna.

När judar anser sig ha samma rätt som andra folk att leva i en egen stat, är det enligt Reepalu rasism.

“Vi accepterar varken sionism eller antisemitism. Det är ytterligheter som sätter sig över andra grupper och anser att de är mindre värda”, sade Reepalu till Skånska Dagbladet.

Att på olika sätt undergräva förutsättningarna för staten Israels existens är målet för antisemitismen som antisionism. Vapnen är i stor utsträckning juridiska och kampen förs på alla tänkbara arenor.

I en motion till årets kyrkomöte föreslår företrädare för Socialdemokraterna, Centern och Posk att Svenska kyrkan ska ta ställning till om Israel kan klassas som en apartheidstat: “det är hög tid och av yttersta vikt att Svenska kyrkan lyssnar till den samlade visdomen om apartheid som brott mot mänskligheten”.

Åtskilliga stater bryter mot mänskliga rättigheter. Bara en stat – Israel – anses när så sker ha förverkat sin rätt att existera.

Idag lämnar judar Malmö för att undkomma antisemitismen. En del flyttlass går till Israel.

Att ha en egen stat som en sista tillflyktsort ses som en garanti för att de som fortfarande, i likhet med Hitler, vill göra världen “judenrein” – fri från judar – inte ska lyckas.

Det är också därför den nutida antisemitismen i stor utsträckning är fokuserad på att göra världen “judenstaatrein” – fri från en judisk stat.

Utan Israel finns inte längre någon sista tillflyktsort.