Skogkär: Biståndsorganisationer i Hamas ledband

De olika biståndsorganisationer som var verksamma i Gaza före kriget var alla övervakade och i varierande grad infiltrerade, kontrollerade och styrda av terrorgruppen Hamas. Detta var biståndsorganisationerna mer eller mindre medvetna om, liksom de var mer eller mindre villiga att på olika sätt gå Hamas till mötes.

Det framgår av interna Hamasdokument som den israeliska försvarsmakten kommit över under kriget i Gaza, enligt en rapport från det israeliska forskningsinstitutet NGO Monitor: Puppet Regime: Hamas’ Coercive Grip on Aid and NGO Operations in Gaza. Biståndsorganisationerna i Gaza var alla inbäddade i ett institutionaliserat ramverk av tvång, hot och övervakning som tjänade Hamas terrorsyften, heter det i rapporten.

Av dokumenten, som är daterade åren 2018–2022, framgår hur Hamas kontrollerade hjälporganisationernas verksamhet så att dessa inte skulle röja var terrorgruppen hade sina militära installationer, vilka som var medlemmar och så vidare.

Övervakningen och kontrollen sköttes av Hamas ministerium för inrikes- och säkerhetsfrågor. I flera fall, visar dokumenten, var hjälporganisationernas lokala nyckelpersoner samtidigt medlemmar i Hamas eller pålitliga sympatisörer. Av Hamas benämndes de “garanter” och vad dessa förbindelsemän garanterade var att den biståndsorganisation de arbetade för verkade i Hamas intresse – eller åtminstone inte gick emot Hamas. Tack vare förbindelsemännen kunde biståndsorganisationerna samtidigt hävda att de inte hade några direkta kontakter med Hamas.

Bland de biståndsorganisationer som enligt de beslagtagna dokumenten på olika sätt och i olika utsträckning fungerat som Hamas redskap finns Läkare utan gränser, Oxfam, Rädda Barnen och Norskt Flyktingråd. Flera av de organisationer som nämns i Hamasdokumenten får finansiering från Sverige, antingen direkt via biståndsorganet Sida eller indirekt via EU.

NGO Monitor sammanfattar situationen:
De biståndsorganisationer som är verksamma i Gaza är fullt ut medvetna om vad det i praktiken innebär att arbeta under Hamas styre. I stället för att redogöra för de tvångsliknande förhållanden under vilka de verkar, utelämnar eller tonar organisationerna konsekvent ned Hamas övergrepp och vägrar att avslöja hur djupt terrorgruppen har infiltrerat, förvrängt och utnyttjat den humanitära verksamheten.

Att Hamas arbetar systematiskt för att utnyttja biståndet för egna syften, för att konsolidera sin makt över Gaza och dess befolkning, liksom för att vinna militära fördelar, borde inte komma som en överraskning.

Samtidigt som de har hållits i strama tyglar av Hamas, och tvingats att koordinera sin verksamhet med terrorgruppen, har biståndsorganisationerna utåt gett sken av att de arbetat fritt och oberoende – i likhet med FN:s biståndsorgan UNRWA. Men sunda förnuftet säger att inget skedde i Gaza – en totalitär polisstat – som inte Hamas kände till och lät ske.

Läs även: Skogkär: Kriget i Gaza saknar motstycke

Vid en pressträff på fredagen presenterade biståndsminister Benjamin Dousa (M) vad han beskrev som den största omläggningen av svensk biståndspolitik någonsin. Biståndet till fem länder, Bolivia, Liberia, Zimbabwe, Tanzania och Moçambique, ska fasas ut helt. I tre av länderna ska Sverige stänga sina ambassader.

Syftet med omläggningen är främst att frigöra medel så att stödet till Ukraina kan öka till minst 10 miljarder kronor nästa år, närmare en femtedel av Sveriges totala bistånd.

Det finns en ytterligare åtgärd med stor besparingspotential regeringen skulle kunna genomföra: att avveckla biståndet till de palestinska områdena.

Sverige och EU står av allt att döma redo att ösa in ytterligare miljarder av biståndsmedel för återuppbyggnaden av Gaza efter det krig Hamas utlöste genom sitt terrorangrepp mot Israel den 7 oktober 2023.

Att bygga upp Gaza på nytt kommer att kosta hundratals miljarder. En plan som Arabförbundet presenterade tidigare i år landar på motsvarande 540 miljarder kronor över en femårsperiod.

Enligt vad Benjamin Dousa tidigare uppgett är en förutsättning för Sveriges medverkan i en sådan satsning att Hamas eller andra terrorstämplade organisationer inte styr landremsan.

Men att makten över Gaza skulle kunna vridas ur Hamas händer framstår som rena fantasier. Hamas har inte för avsikt att låta sig avväpnas och heller inte att låta någon annan ta makten över Gaza. Terrorgruppen bidar sin tid, omgrupperar, bygger upp sin organisation och planerar för att återta den kontroll som i stor utsträckning gått förlorad under kriget.

Sedan 1998 har svenska regeringar skänkt närmare 11,5 miljarder kronor i direkt bistånd till Palestina. Sverige är också med och finansierar bistånd till de palestinska områdena indirekt via EU och FN. Den verkliga summan är således avsevärt högre.

Det svenska, närmast villkorslösa stödet till palestinierna började dessutom långt tidigare än så. Vid det här laget borde det därför stå klart att hjälpen inte leder någon vart – lika lite som biståndet till exempelvis Tanzania eller Moçambique kunnat bygga demokrati och ansvarsfullt styre där.

Istället har det efter hand blivit allt tydligare att vad de flesta palestinier och palestinska politiska fraktioner innerst inne strävar efter inte är att bygga en egen självständig stat – långt mindre en egen demokratisk stat – utan att krossa Israel.

Den korrupte Fatah-ordföranden Mahmoud Abbas kleptokratiska palestinska myndighet eller Hamas med sina folkmordsambitioner? Det saknas i dag andra realistiska alternativ till vilka som ska styra ett återuppbyggt Gaza och det som många fortfarande föreställer sig ska bli en framtida palestinsk stat.

Att deras makt – Fatahs eller Hamas – skulle underbyggas med hjälp av svenska skattemedel borde vara otänkbart.

Läs även: Skogkär: Låt de rika arabstaterna betala när Gaza ska återuppbyggas