Den utrikespolitiska debatten i riksdagen på onsdagen fick avbrytas flera gånger efter att demonstranter på åskådarläktaren börjat skrika att Israel “begår folkmord”. Det första utbrottet kom när utrikesminister Tobias Billström (M) läste upp regeringens utrikespolitiska deklaration där det slås fast att Israel har rätt att försvara sig mot Hamas.

Det pågående kriget i Gaza kom också att sätta sin prägel på vad som yttrades i kammaren. En av riksdagens ihärdigaste Hamasmedlöpare, Lorena Delgado Varas (V), anklagade Israel för att ha “mördat 30 000 människor” och för att begå krigsbrott och – så klart – folkmord i Gaza.

Det framstår inte sällan som att förödelsen och det civila lidandet i Gaza går utöver vad som förekommit i andra väpnade konflikter i modern tid. Men enligt John Spencer, expert på strid i stadsmiljö vid forskningsinstitutet Modern War Institute, knutet till den amerikanska militärakademin West Point, kan det pågående kriget i Gaza inte jämställas med någon annan väpnad konflikt i modern tid.

Spencer hänvisar till att förutsättningarna är alldeles för speciella. Till detta bidrar en rad faktorer. Att striderna äger rum i tätbefolkad stadsmiljö där försvararna i form av omkring 30 000 Hamaskrigare förskansat sig i ett vittförgrenat tunnelnätverk – totalt 50 till 60 mil långt – under bostäder, skolor, sjukhus och andra civila byggnader. Att den israeliska sidan måste ta hänsyn till att Hamas håller över 100 av deras landsmän som gisslan någonstans i Gaza. Att Hamas under de pågående striderna förmår fortsätta sin raketbeskjutning mot israeliska städer och samhällen. Att Israel står inför en fiende som avsiktligt bryter mot krigets lagar medan Israel måste försöka följa dem.

“Lägg samman allt och detta krig saknar helt enkelt motstycke. Det kan definitivt inte jämföras med alla de andra krig som tagits som exempel för att framställa Israel i ett föga smickrande ljus”, konstaterar Spencer i Newsweek.

Läs även: Norell: Att relativisera Hamas brott och göra sig blind

Av rapporteringen är det också lätt att dra slutsatsen att andelen dödade civila i Gaza är långt större än i andra krig. Sanningen är snarare den motsatta.

Media rapporterar dagligen om det aktuella dödstalet. Att uppgifterna kommer från den ena parten i konflikten, terrorgruppen Hamas, och i praktiken är omöjliga att kontrollera, bekymrar inte redaktionerna. Dessa dödstal blir sedan grunden för Hamas och dess anhängare när Israel beskylls för folkmord och för att bedriva ett utrotningskrig.

Situationen i Gaza är kaotisk. Kriget har pågått i över fyra månader. Stora delar av sjukvården är utslagen. Inrapporteringen av antalet döda till hälsoministeriet, det vill säga Hamas, tycks dock fungera klanderfritt.

Men alldeles bortsett från trovärdigheten i dessa uppgifter, som utgör en central del – den centrala delen – i Hamas propaganda, som sedan blir mediernas propaganda, bör några saker noteras.

Hamas statistik gör ingen åtskillnad mellan civila offer och kombattanter. Och hur många av de döda som mist livet när Hamas eller Islamiska Jihads raketer fallit ner innanför Gazas gränser – vilket 10 till 20 procent av alla avfyrade raketer gör – är det ingen som vet. Det finns också trovärdiga uppgifter om att Hamas dödat Gazabor som följt Israels uppmaningar att evakuera – terrorgruppen vill inte mista sina mänskliga sköldar.

Hursomhelst, den som fäster tilltro till Hamas uppgifter kan inte gärna vifta bort Israels bedömning att omkring 10 000 Hamasterrorister eliminerats.

I dagsläget ska antalet dödade i Gaza uppgå till cirka 28 000. Om båda parternas uppgifter betraktas som trovärdiga innebär det att det går färre än två dödade civila på en dödad stridande, 1,8 noga räknat. Det är en mindre andel döda civila än i många andra militära konflikter.

Och givet de förutsättningar John Spencer pekar på, tyder detta snarare på att Israel tar sin skyldighet att följa krigets lagar och att därmed minimera antalet civila offer på stort allvar.

Hamas främsta vapen är inte raketer och granater. Hamas främsta vapen är döda palestinier. Ju fler döda, helst kvinnor och barn, desto bättre enligt Hamas. Det är vad Hamas ledare säger öppet.

Kraven på ett eldupphör i Gaza växer. Israel framställs – eller fås att framstå – som en särdeles blodtörstig och brutal stat. En aldrig tidigare skådad våg eller snarare tsunami av antisemitism sveper över Västvärldens demokratier. Även i Sverige ses nästan dagliga demonstrationer med budskap som innebär att Israel är en illegitim statsbildning som måste upplösas. Vad som sedan ska hända med de drygt sju miljonerna judar som lever “mellan floden och havet” ger talkörerna inget svar på. Förmodligen samma sak som hände med sex miljoner judar under andra världskriget, om Hamas, deras herrar i Iran och miljoner medlöpare världen över, får råda.

Att använda civilbefolkningen i Gaza som mänskliga sköldar är hela grunden för terrorgruppens strategi. I takt med att antalet dödade civila växer undermineras sakta men säkert omvärldens stöd till Israel. Det har fungerat tidigare. Hamas räknar med att det ska fungera igen.

Men striderna och civilbefolkningens umbäranden hade kunnat upphöra omedelbart genom att Hamas friger gisslan och lägger ner vapnen. Några sådana krav hörs konstigt nog aldrig från dem som mest högljutt kräver att kriget och lidandet ska få ett slut.

Läs även: Lidström: Ondskan från Gaza