Arabförbundet har en plan. En återuppbyggnadsplan för det krigshärjade Gaza med den nätta prislappen 540 miljarder kronor. Även med en borgerlig regering är det säkert en fåfäng förhoppning, men Sverige och EU borde sitta still i båten och låta arabstaterna ta notan för detta sisyfosprojekt.
Tidigare i veckan meddelade biståndsminister Benjamin Dousa (M) att regeringen betalar ut 300 miljoner kronor i humanitärt stöd till civilbefolkningen i Gaza. Det är en första utbetalning ur det stödpaket på totalt 800 miljoner kronor som regeringen beslutade om i december.
Mycket pengar men en droppe i havet i förhållande till de summor som diskuteras när Gaza ska återuppbyggas efter det krig terrorgruppen Hamas utlöste den 7 oktober 2023.
Enligt en plan som tagits fram av Arabförbundet kommer en återuppbyggnad av Gaza att gå lös på 53 miljarder dollar – cirka 540 miljarder kronor – och ta fem år att genomföra.
Utrikesministrarna från Frankrike, Tyskland, Italien och Storbritannien har i ett gemensamt uttalande välkomnat förslaget som de av oklar anledning kallar “realistiskt”. De fyra ger också sitt stöd för ”den palestinska myndighetens centrala roll och genomförandet av dess reformagenda”. Även EU:s utrikesminister Kaja Kallas har kommenterat planen i liknande positiva ordalag.
Kanske är det en form av underfundig diplomatisk ironi som kommer till uttryck här – om något sådant nu existerar. Att på allvar tro att den genomkorrupta och inkompetenta palestinska myndigheten skulle vara kapabel att leda ett så genomgripande reformarbete borde vara omöjligt. Det är motsatsen till realism – det är fria fantasier.
Enligt Arabförbundets plan ska en grupp opolitiska tjänstemän ta över styret av Gaza för en sexmånaders övergångsperiod under överinseende av just den Palestinska myndigheten. Palestinsk polis, utbildad av Egypten och Jordanien, ska återställa ordning och säkerhet. Eventuellt kan internationella fredsbevarande styrkor placeras ut i Gaza och på Västbanken. Val ska hållas “så snart omständigheterna tillåter”.
Planen tycks till råga på allt bygga på att Hamas frivilligt – eller med hjälp av vapenmakt – ska släppa kontrollen över Gaza. Mer fria fantasier.
Den europeiska utrikesministerkvartetten understryker i sitt ovan nämnda uttalande att Hamas varken kan tillåtas styra Gaza eller kvarstå som ett hot mot Israel. På liknande sätt uttrycker sig Kallas: EU:s bestämda ståndpunkt är att det inte kan få finnas någon framtida roll i Gaza för Hamas och att gruppen inte kan få fortsätta att utgöra ett hot mot Israel.
Läs även: Skogkär: Vänstern och Hamas – en spirande romans
Hamas mål att utplåna Israel är oförändrat. Företrädare för organisationen har lovat att upprepa terrorangreppet den 7 oktober om och om igen. Hamas främsta finansiär och ledande vapenleverantör, Iran, har fortfarande som mål att Israel ska förgöras.
De enda som har motivation och förmåga att krossa Hamas militärt är Israel, men det har så här långt visat sig politiskt omöjligt. Det så kallade internationella samfundet med FN i första led har omöjliggjort detta. Hamas användning av kvinnor och barn i Gaza som mänskliga sköldar fungerar enligt plan.
Sverige är sedan decennier en av de största biståndsgivarna till de palestinska områdena. Sedan 1998 har Sverige betalat ut totalt närmare 1 000 miljarder kronor i bistånd. Av denna summa har nästan 11,5 miljarder gått till Palestina. Siffrorna kommer från Openaid och utgör det direkta biståndet. Sverige är också med och finansierar bistånd till de palestinska områdena indirekt via EU och FN. Den verkliga summan är således betydligt högre. Med tanke på att målet med det svenska biståndet är att främja “demokrati, jämställdhet, ekonomisk utveckling och en hållbar och fredlig värld” får resultatet betraktas som minst sagt magert.
Sedan Israel utrymde Gaza 2005 och Hamas med våld tog makten i enklaven två år senare har en rad mer eller mindre omfattande krig utkämpats mellan Israel och Hamas: 2008, 2014, 2021 och så 2023 fram till nu. Erfarenheten talar för att Hamas förr eller senare kommer att dra in Gaza i ett nytt krig mot Israel som leder till att det som byggs upp med hjälp av utländskt bistånd återigen ödeläggs.
Saudiarabien och rika Gulfstater som Qatar borde inte ha några svårigheter att finansiera en återuppbyggnad av Gaza. Sverige har vid det här laget kastat bort tillräckligt mycket biståndsmedel på den fåfänga drömmen om en fri, fredlig och demokratisk palestinsk stat.
Arabförbundets fredsplan är ett svar på den amerikanske presidenten Donald Trumps idé om att USA ska ta över Gaza, flytta befolkningen till Egypten och Jordanien och därefter bygga upp enklaven till “Mellanösterns Riviera”.
Säga vad man vill om det hugskottet men Trump tänker i alla fall utanför boxen. Arabförbundets alternativ framstår mer som en trött upprepning av tidigare – misslyckade – försök att lägga grunden för en fungerande palestinsk stat.
