De milda straffen för unga våldsverkare framstår inte sällan som stötande. Under decennier har de som är under 18 och begått grova brott behandlats med silkesvantar av rättsväsendet. Det har skett i bästa välmening men är sannolikt en orsak till att personalen på svenska häkten numera får ägna sig åt högläsning och pyssel med mordmisstänkta.
I förra veckan föll domen. De båda gärningsmännen, två 17-åringar som var 16 år i maj när brottet begicks, dömdes av Lunds tingsrätt för grov misshandel till ungdomstjänst i 140 timmar. De två ska också delta i så kallad strukturerad öppenvård. Det innebär i deras fall minst åtta timmars enskilda samtal med en behandlare som bland annat ska ge dem “verktyg i att stå emot sina impulser och få möjlighet att reflektera kring konsekvenser av brott”.
Det började med en ordväxling på perrongen på järnvägsstationen i Lund. Riktigt vad som sades parterna emellan är oklart. Hur som helst gick det ena sällskapet vidare till Knut den stores torg tvärs över gatan. Där blev de upphunna av det andra sällskapet som följt efter och bestämt sig för att gå från ord till handling. Två av förföljarna fällde en 24-årig man till marken med en spark. Misshandeln fortsatte sedan med sparkar och slag. Angriparna stampade också offret i huvudet.
Den misshandlade mannen drabbades av livshotande hjärnskador. Det var sannolikt endast tack vare att han snabbt fick vård som 24-åringen överlevde. Ett halvår efter händelsen har han fortfarande svåra, möjligen bestående men efter misshandeln: huvudvärk, balans- och synrubbningar, problem med minnet. Onekligen konsekvenser att reflektera över.
Straffen kan kallas både det ena och det andra, men knappast hårda. Inte med tanke på att deras offer kan ha fått sitt liv förstört.
Om gärningsmännen varit vuxna hade straffvärdet för misshandeln på Knut den stores torg enligt tingsrätten varit fängelse i omkring två år och sex månader. Knappast en drakonisk påföljd det heller. För brott som någon begår före 18 års ålder krävs i nuläget synnerliga skäl för att döma till frihetsstraff och då är det i första hand sluten ungdomsvård som gäller, inte fängelse.
Detta vill regeringen ändra på. I det delbetänkande från Utredningen om skärpta regler för unga lagöverträdare (SOU 2024:39) som just nu är ute på remiss föreslås att straffrabatten ska avskaffas helt för lagöverträdare mellan 18–21 och minskas för åldersgruppen 15–17 år.
Vad en sådan regelskärpning, om den redan varit genomförd, hade inneburit för ligisterna i Lund går av förklarliga skäl inte att veta. Nyckelord i utredningen är att straffreduktionen för gruppen 15–17 år fortsättningsvis ska göras i “skälig omfattning”. För dem som är 15–16 år innebär det att nedsättningen även framöver ska vara “betydande”. Hur dessa rättesnören skulle påverka landets domarkår jämfört med dagens praxis är öppet för spekulation. Sannolikt skulle inte mycket förändras. Omtanken om förövarna tycks i breda juristkretsar vara betydligt större än omtanken om våldets offer och om dessa offers rätt till upprättelse. Det är sedan gammalt, som det heter.
Bland de kritiska remissrösterna mot utredningens förslag återfinns inte oväntat Advokatsamfundet. Att helt ta bort straffrabatten för brottslingar i åldern 18–21 riskerar enligt samfundet att leda till “en oproportionerlig straffmätning” där hänsyn inte tas till dessa så kallade unga myndigas “särskilda behov och sårbarheter”. Rent generellt menar Advokatsamfundet att “det inte finns något empiriskt, eller erfarenhetsbaserat, stöd för skärpta påföljder för unga lagöverträdare”. Unga personer är ofta mindre medvetna om konsekvenserna av sina handlingar, påpekar samfundet. Det stämmer utan tvekan, men för de unga gärningsmännens offer är det en klen tröst – eller snarare ingen tröst alls.
Den som skjuts till döds eller skadas av ett skjutvapen, den som får skallbenet instampat, förblir lika död och lika skadad, oavsett åldern på den som utövar våldet.
Läs även: Skogkär: Gängens barnsoldater ännu en utmaning ingen såg komma
Utvecklingen i Sverige de senaste åren tyder inte på att ungdomsrabatten och de milda påföljderna tjänat sitt syfte. Inte att rehabilitera och förhindra återfall och en fortsatt kriminell karriär. Definitivt inte att avskräcka. Snarare tvärtom. En hel del talar för att effekten istället blivit den motsatta. Att allt fler riktigt unga är redo att begå de allra grövsta brotten. Till och med mord. De senaste åren har att ”brösta en fyra“, det vill säga ta fyra år i sluten ungdomsvård för att kunna göra kriminell karriär, blivit ett talesätt.
Att häkten i Sverige under 2020-talet skulle börja fyllas av barnsoldater som begått mord och sprängdåd på uppdrag av kriminella gäng är en del av den utveckling som “ingen riktigt såg komma”, som tidigare statsministern Stefan Löfven (S) sade. Och åtminstone på den punkten har han väl rätt. Detta hade nog inte ens den mest svartsynte pessimist räknat med.
År 2020 var 127 unga 15–17-år misstänkta för inblandning i mord eller mordförsök. Förra året hade antalet ökat till 307. Vad siffran blir för 2024 visar sig. Antalet unga i denna åldersgrupp som suttit häktade har i alla fall slagit rekord i år. I genomsnitt rör det sig om 99 unga varje dygn.
Ett reportage i SVT från Kronobergshäktet i Stockholm skildrar hur personalen har högläsning för de häktade – för “barnen” – spelar sällskapsspel och bakar bullar med dem.
“Vi skrattar jättemycket, vi har jätteroligt”, berättar en intervjuad kriminalvårdare.
Det är ett på flera sätt både sorgligt, bisarrt och skrämmande tidsdokument. Men hellre att barnsoldater bakar bullar, pysslar och har roligt bakom lås och bom än att de går lösa ute i samhället.
