
När Jimmie Åkesson (S) ber svenska judar om ursäkt för antisemitismen i partiet kallar Magdalena Andersson (S) det för hyckleri. Att kasta sten i glashus är något av en socialdemokratisk paradgren.
Sverigedemokraternas utlovade vitbok om partiets historia är nu offentliggjord. Och i sitt tal i Almedalen bad partiordföranden Jimmie Åkesson Sveriges judar om ursäkt för den antisemitism som länge florerade i partiet.
Åkessons ånger fick ett blandat mottagande. Partiets politiska motståndare passade inte oväntat på att gå till attack. “Ett totalt gränslöst hyckleri”, kallade Magdalena Andersson (S) ursäkten.
En närmast ofelbar tumregel i svensk politik är att det Socialdemokraterna anklagar andra för, är sådant partiet själv ägnar sig åt med liv och lust. I det här fallet hyckleri. För Socialdemokraterna har, och har länge haft, uppenbara problem med antisemitism i sina led. Och det i närtid.
Det är bara några veckor sedan partiveteranen Margot Wallström, tidigare utrikesminister, numera ordförande i Olof Palmes Internationella Center, hävdade att Sveriges regering är den israeliska regeringens marionett.
Att regeringen har en annan syn än Socialdemokraterna på hur den svenska nödhjälpen till Gaza ska hanteras, beskrevs av Wallström som att “Israel styr Tidöregeringens handlande”. När premiärminister Benjamin Netanyahu drar i trådarna, sprattlar biståndsminister Benjamin Dousa (M) vilt, är den bild Wallström försöker frammana.
Det är en klassisk antisemitisk tankefigur, så klassisk den kan bli, att judar kontrollerar andra regeringar, ja, rent av hela världen. I den nutida antisemitismen har Israel, den judiska staten, alternativt sionismen, blivit kodord för “judarna”.
Wallströms inlägg om att Israel styr den svenska regeringen delades glatt av tidigare S-ministrar som Mikael Damberg och Annika Strandhäll. Inget tyder på att någon ledande företrädare i partiet såg något problematiskt eller klandervärt i Wallströms inlägg. Den tidigare utrikesministern, partikoryfén Jan Eliasson, gav Wallström sitt oreserverade stöd. Det hon gjort var inget annat än att rikta legitim kritik mot den israeliska regeringens politik, fastslog Eliasson med uppbjudande av all den pondus ett långt liv i diplomatins förnäma salar kan ge. Men nu var det ju inte den israeliska regeringen som Wallström angrep, utan den svenska.
Inte heller Magdalena Andersson var sen att ta Wallström i försvar:
“Jag känner Margot Wallström väl, hon har inga antisemitiska åsikter”.
En annan partikamrat Andersson kände väl och i det längsta gick i god för – ända tills han uteslöts ur partiet – var Jamal El-Haj, han som gick på Hamaskonferens. Honom försvarade Andersson med gråten i rösten i riksdagen. Andersson drog sig inte heller för att ta till uppenbara lögner, som att El-Haj vigt hela sitt politiska liv åt att bekämpa Hamas. Allt för partiet.
Margot Wallströms inlägg på X.
Men åter till Wallström – via Vänsterpartiets riksdagsledamot Lorena Delgado Varas.
Delgado Varas hamnade i Vänsterpartiets frysbox efter att ha delat en antisemitisk bild i sociala medier. Bilden visar en hand, märkt med Israels flagga, som styr två andra händer, märkta med det amerikanska stjärnbaneret. De två amerikanska händerna styr, via trådar, ett antal soldater. Dessa soldater är i sin tur markerade med flaggor: den ukrainska, den franska, den brittiska, den tyska och den kanadensiska.
De flesta, bland dem Vänsterpartiets ordförande, kamrat Dadgostar, är ense om att bilden Delgado Varas delade är klart antisemitisk.
Inlägget Lorena Delgado Varas delade.
Det påstås att en bild säger mer än tusen ord, men i det här fallet säger bilden varken mer eller mindre än vad Wallström sade: Israel styr andra regeringars handlande. Samma antisemitiska budskap Delgado Varas förmedlade med en bild, uttryckte Wallström i ord.
Läs även: Skogkär: Regeringens stolta proklamationer mot antisemitism klingar falskt
Wallströms inlägg är bara ett av många exempel genom åren på hur antisemitiska tankefigurer spridits av socialdemokratiska företrädare.
Inför den Förintelsekonferens som den dåvarande svenska regeringen anordnade i Malmö 2021, sade Anderssons företrädare Stefan Löfven att han inte förnekade “de problem som funnits i Skåne i mitt eget parti”.
Det var efter att styrelseledamöter i SSU Skåne 2018 spridit antisemitism i sociala medier och SSU Skåne i Förstamajtåget året därpå sjungit “Leve Palestina och krossa sionismen”. En nationell rörelse hyllas, den andra – den judiska – ska förintas.
Några år tidigare, 2010, hade Socialdemokraternas dåvarande starke man i Malmö, Ilmar Reepalu, uppmanat den judiska församlingen i Malmö att ta avstånd från Israels krig i Gaza. Han hävdade att församlingen “infiltrerats” av Sverigedemokraterna och sade att det var den ”israeliska lobbyn” som låg bakom kritiken mot honom. Reepalu försvarade sig med att han ”accepterar varken sionism eller antisemitism” – det vill säga likställde sionism med rasism.
Vad ska det kallas när ett parti med företrädare som återkommande rör sig i antisemitismens träskmarker eller dess gränsland försöker bli en internationell ledare i kampen mot judehat? Gränslöst hyckleri? Vad säger Magdalena Andersson?
Men antisemitismen är inte ett avgränsat skånskt problem för Socialdemokraterna. Från partiets inflytelserika sidorganisation Tro och Solidaritet, tidigare Broderskapsrörelsen, har det i årtionden kommit antisemitiska utspel. Ett av de tydligare exemplen var när Carl-Henric Grenholm, en ledande företrädare för organisationen, i tidningen Broderskap 1972 skrev följande:
“Palestinierna önskar utplåna Israel som stat, vill helt krossa Israel. Detta är helt riktigt – och det är en målsättning vi bör stödja.”
På senare år har ledande personer inom Tro och Solidaritet, som Ulf Bjereld och Ulf Carmesund, deltagit i Ship to Gaza, ett till nödhjälp förklätt propagandajippo för Hamas.
Olof Palme jämförde Israel med de tyska nazisterna, ett grepp som numera är en av de vanligast förekommande antisemitiska troperna.
“Israel borde ha lärt sig av sitt eget folks historia att man inte kan utrota ett annat folk”, sade Palme i ett tal 1982 i samband med den israeliska invasionen av Libanon.
Mona Sahlin, en annan av Anderssons företrädare på partiledarposten, ansåg 2008 att Sverige och EU skulle inleda samtal med den antisemitiska terroristorganisationen Hamas, vars uttalade mål är att utplåna staten Israel.
Uppräkningen skulle kunna fortsätta. Kanske är det rent av dags för Socialdemokraterna att sammanställa en vitbok om antisemitismen i partiet. Material saknas inte.
Läs även: Skogkär: Andersson och Dadgostar vill inte låtsas om antisemitismen i de egna leden