Sverige har drabbats av en politisk masspsykos. I ett par veckors tid har vildögda berättelser spridits om hur ett par medarbetare på Sverigedemokraternas kommunikationsavdelning egenhändigt – med hjälp av anonyma konton i sociala medier – omformat det politiska landskapet på ett sätt som satt demokratin ur spel.

Och allt detta grundat på innehållet i ett tendentiöst och stundtals närmast parodiskt stycke “grävande journalistik”, där en TV4-reporter med dold kamera infiltrerat Sverigedemokraternas kommunikationsavdelning.

På onsdagen inleddes förtidsröstningen inför valet till EU-parlamentet den 6 juni. På onsdagen hölls det också en partiledardebatt i riksdagen med anledning av detta val.

“Jag är här i dag för att tala om kriget, om klimatet, konkurrenskraften, kriminaliteten. Och för att tala om hur vi på europeisk nivå skulle kunna samarbeta mer för Sveriges bästa”, inledde statsminister Ulf Kristersson (M).

Men ledarna för den rödgröna oppositionen var mest intresserade av att tala om något annat: om Sverigedemokraterna och om trollfabriker – trollfabriker i plural, väl att märka, för nu driver SD tydligen inte bara en utan många.

Troll, troll, troll, överallt troll, arméer av troll. I Ryssland anförda av Vladimir Putin, i USA av Donald Trump och i Sverige av Jimmie Åkesson.

“Ulf Kristersson låtsas som att ingenting har hänt. Men det har det”, replikerade Magdalena Andersson (S) när det blev hennes tur att kliva upp i talarstolen.

Andersson målade upp en bild av hur en mängd falska och anonyma konton sprider hat, hetsar mot människor på grund av deras bakgrund eller tro, sprider vit maktpropaganda och material från nynazister, trakasserar enskilda, allt i syfte att skrämma till tystnad, höja konfliktivån och förvrida det demokratiska samtalet. Och allt – givetvis – styrt av SD och partiets puppet master, kommunikationschefen Joakim Wallerstein.

“Vad ska statsministern göra för att stoppa den dolda påverkansoperation som Sverigedemokraterna just nu bedriver?”, krävde Andersson att få veta.

“I Sverige försöker inte trollfabrikerna bara påverka makten. De sitter på makten”, hävdade Vänsterpartiets Nooshi Dadgostar.

I den här kammaren, mitt bland oss, sitter Sveriges näst största parti som driver egna trollfabriker, som med dolda konton sprider och förstärker hat och lögner, “en trojansk häst mitt i riksdagen”, sade Muharrem Demirok (C).

Miljöpartiets språkrör Amanda Lind, för dagen den mest behärskade av oppositionsledarna, anklagade regeringen för att ha släppt in hatet i Rosenbad.

“Ulf Kristerssons hela regering sitter på nåder av ett parti som aktivt eldar på motsättningar i dagens Sverige.”

Läs även: Skogkär: Allt annat än kalla fakta

Enligt en beräkning satsade de svenska riksdagspartierna 380 miljoner på sina kampanjer i valrörelsen 2022. Mest satsade Socialdemokraterna: 100 miljoner. Tänk att kasta bort hundratals miljoner när det – om man ska tro den rödgröna oppositionens mest uppjagade röster – räcker med ett tjugotal konton i sociala medier för att säkra makten i Sverige.

Det är ett närmast bottenlöst väljarförakt som den rödgröna oppositionen och dess entusiastiska stödtrupper i etablissemangsmedia ger uttryck för. De drygt 1,3 miljoner väljare som röstade på SD i valet 2022 framställs som lättmanipulerad röstboskap som inte kan tänka själv utan låter sig förledas av sverigedemokratiska locktoner i sociala medier.

Men att Sverigedemokraterna på tjugo år, från riksdagsvalet 2002 till valet 2022, gått från 1,44 procent till 20,54 procent, från periferin till att bli Sveriges näst största parti, förklaras inte av att de ljugit för och manipulerat väljarna – i alla fall inte i större utsträckning än andra partier. Det beror på att SD drivit en politik som i takt med tiden och samhällsutvecklingen vunnit gillande hos en allt större andel av väljarkåren.

Istället för att ta ansvar för sina egna politiska misslyckanden, istället för att erkänna att den politik de bedrivit varit misslyckad och värre än så, vill de rödgröna lägga skulden för att de förlorat den politiska makten på nättroll.

I förra veckan fick Liberalernas Johan Pehrson ställa in en planerad trygghetsvandring i Göteborgsstadsdelen Biskopsgården. Säpo ansåg att det var för osäkert. En svensk partiledare kan inte ens med polisbeskydd röra sig i en svensk stad så som han vill.

I Örebro har polisen beslutat att av säkerhetsskäl bomma igen polisstationen i den invandrartäta stadsdelen Vivalla, ett av landets 60-talet så kallade utsatta områden.

På onsdagen häktades en 18-åring, misstänkt för mordet på 39-årige Mikael, som sköts till döds av ett kriminellt ungdomsgäng i Skärholmen inför ögonen på sin tolvårige son.

Det är ett oräkneligt antal liknande händelser de gångna decennierna som fått SD att bli landets näst största parti och gett det en maktposition.

Parallelsamhällena växer och frodas. Myndigheter och näringsliv infiltreras av den grova organiserade brottsligheten. Skjutvapenvåldet fortsätter – nu återigen i en takt av ett offer om dagen i snitt.

Men problemet, det verkliga hotet mot Sverige och den svenska demokratin hävdar regeringens kritiker, är anonyma konton på TikTok, YouTube och Instagram kontrollerade av Sverigedemokraterna.

Det är ett billigt, ovärdigt skådespel som oppositionens företrädare iscensätter, en förolämpning mot väljarnas intelligens. Eller ännu värre: de tror faktiskt på sina egna fantasier, på sin egen propaganda.

Läs även: Hjort: SD:s troll är inget mot Socialdemokraternas