I nästa vecka är det tänkt att Göran Hägglunds utredning om framtiden för svensk public service – Sveriges Television, Sveriges Radio och Utbildningsradion – ska överlämnas till regeringen. Och paniken sprider sig i det rödgröna politiska lägret.

“Tidöpartierna tänker driva igenom omfattande nedskärningar och skärpt styrning och granskning”, varnade den före detta TV4-chefen Jan Scherman i ett debattinlägg nyligen.

Scherman är styrelseledamot och en av de ledande krafterna i Föreningen Oberoende Public Service, OPS, som sedan ett år tillbaka bedriver vad de själva kallar en parallell utredning om public service framtid.

Att det startas en skuggutredning till en pågående statlig utredning hör inte direkt till vanligheterna och säger väl något om hur viktig public service i dess nuvarande form är för den politiska vänstern. I föreningens styrelse hittar man en tidigare socialdemokratisk minister, Allan Larsson. I föreningens rådgivande kommitté återfinns ytterligare en minister (S), en tidigare statssekreterare (S), ett tidigare skol- och kulturborgarråd (S). Intresset ljuger inte heller den här gången.

Public servicekommittén, den riktiga utredningen, tillsattes för drygt ett år sedan och leds alltså av Göran Hägglund, tidigare ordförande i Kristdemokraterna. Kommittén ska komma med förslag på hur public service uppdrag ska regleras från och med 2026 då ett nytt avtal med staten ska börja gälla, och föreslå vad som ska ingå i uppdraget under tillståndsperioden 2026–2033.

“Förslagen ska syfta till att skapa goda förutsättningar för public service-verksamheten och upprätthålla och värna dess oberoende”, heter det i de direktiv kommittén fått av regeringen.

Men Scherman och hans vänstervänner ser något helt annat framför sig. De varnar för ett ”nedmonterat och statsdirigerat” public service, de ser en regering som rättar in sig i ledet och gör Sverigedemokraternas mediepolitik till sin.

“Om inget görs blir konsekvensen ett paradigmskifte [...] för public service där dess oberoende, bredd och mångfald devalveras”, ryser Scherman.

Läs även: Skogkär: Statstelevisionen biter inte den hand som föder den

Att utredningen görs av en parlamentarisk kommitté innebär att samtliga riksdagspartier är representerade. Och enligt Scherman, som hänvisar till källor “med direkt insyn i utredningen”, så har det skurit sig rejält mellan Tidöpartierna och de rödgröna.

Det är knappast oväntat. Statstelevisionen och statsradion har resurser som innebär att de kan dominera nyhetsrapporteringen och sätta agendan för det offentliga samtalet. Deras redaktioner består – att döma av de mätningar av journalisters partisympatier som gjorts genom åren – till tre fjärdedelar av medarbetare som röstar rödgrönt. Det påverkar vad som bevakas och hur det bevakas. Långt ifrån alltid och för det mesta inte på något uppenbart sätt, men på marginalen ger det viktiga fördelar för de rödgröna partierna. Att det är rödgröna politiker och deras väljare som uppfattar statstelevisionen och statsradion som oförvitliga, opartiska och objektiva rapportörer är därför ingen slump.

Men där Scherman och andra på hans kant ser oberoende, bredd och mångfald, ser allt fler något helt annat: en påtaglig och orimlig politisk slagsida. Till exempel visade årets förtroendebarometer från Medieakademin att bland personer som själva anser sig stå klart till vänster politiskt så har 86 procent mycket eller ganska stort förtroende för SVT och 81 procent för SR. Bland dem som själva placerar sig klart till höger politiskt är motsvarande siffror 40 respektive 35 procent. Rader av attitydundersökningar har de senaste åren visat samma tendens.

Hur det ska gå att på politisk väg se till att public service lever upp till sändningstillståndets krav på opartiskhet och saklighet utan den direkta politiska styrning inget parti säger sig vilja se, är höljt i dunkelt. Den tillsyn som finns i form av Mediemyndighetens granskningsnämnd är tand- och meningslös. Ledningarna för SVT, SR och UR vill inte ens erkänna att det finns ett problem.

Så länge public service finansieras genom en tvångsuttaxerad avgift och inte genom ett frivilligt abonnemang är detta en orimlig ordning. Men det är en ordning de rödgröna kommer att kämpa med näbbar och klor för att bevara.

Läs även: Skogkär: Statstelevisionen är en socialdemokrats bästa vän