Det måste kännas tryggt för Socialdemokraterna att statstelevisionen äter ur ordföranden Magdalena Anderssons hand. Klampar Annika Strandhäll runt i sociala medier en sen kväll likt en elefant i en porslinsbutik? Ingen fara. Om så skulle behövas står Sveriges Televisions pigga reportrar alltid redo att med kvast och skyffel städa bort varje spår av förödelsen.

I tisdags besökte statsminister Ulf Kristersson (M) och finansminister Elisabeth Svantesson (M) Göteborg. Dagen avslutades med ett offentligt möte på Pustervik, där Kristersson och Svantesson skulle svara på göteborgarnas frågor. Vad som sedan hände är väl känt. Utanför, på Järntorget, pågick en icke tillståndsgiven Palestinademonstration. Hamasanhängare – eller som Sveriges Television föredrar att kalla dem, pro-palestinier – tog sig in på Pustervik och kapade Kristerssons möte.

“Du har blod på dina händer”, “du stödjer folkmord”, “du borde skämmas”, “du är rasist”, skreks det från salen så snart Kristersson och Svantesson visade sig. ”Kristersson är mördare, Kristersson är mördare, sluta döda våra barn”, ropades det i kör. När statsministern förklarade att Sverige och EU står enat i att fördöma den palestinska terrorgruppen Hamas buade delar av publiken. Totalt åtta personer omhändertogs av polis för att de störde mötet, som fick avbrytas efter bara en halvtimme.

Det framgångsrika mötessabotaget gjorde det tidigare statsrådet Annika Strandhäll, ordförande i Socialdemokraternas kvinnoförbund, upprymd. Ett axplock ur Strandhälls inlägg på X samma kväll:

“Bra att folk reagerar mot lögnerna och hyckleriet.”

”Folk är förbannade över vad ni och SD gör med Sverige. Skönt att folk höjer sin röst...”

“Folk är förbannade, ta in det. Det kallas demokrati.”

“Att svenskar uttrycket sitt missnöje med dålig politik och miserabla politiker som ger fri lejd att [sic] fascister är ett sundhetstecken.”

Dagen därpå rycker Sveriges Television ut, förklarar: “Det avbrutna mötet har under onsdagen väckt starka reaktioner.” Strandhäll intervjuas. Men inga frågor ställs om varför hon föregående kväll hyllat mötessabotörerna och de hatiska ropen.

Istället får hon ostörd lägga ut texten om att Kristersson inte var situationen vuxen, att han gång på gång visar att han saknar förmåga att vara “en statsminister för hela folket”.

Socialdemokraternas egen kommunikationsavdelning hade inte kunnat göra ett bättre jobb än statstelevisionen.

Läs även: Skogkär: Det är till vänster SVT och SR söker sina sanningar

Framträdande politikers uttalanden i sociala medier görs inte sällan till stora nyheter, tänk Richard Jomshofs (SD) inlägg om koranbränningar och islam.

Jessica Stegruds (SD) tweet om fotbollförbundets ordförande Fredrik Reinfeldt efter det islamistiska terrordådet i Bryssel, där två svenska fotbollssupporters mördades, är ett annat uppenbart och i tiden näraliggande exempel.

Stegruds tweet fick i stort sett varje svensk redaktion, med Sveriges Television i spetsen, att gå upp i stabsläge. SVT:s inrikespolitiske kommentator Mats Knutson analyserade. Självfallet skickade SVT dagen därpå ett kamerateam till Magdalena Andersson (S) så att hon fick en möjlighet att plocka politiska poäng genom att utgjuta sig över hur “fruktansvärd” och “djupt omdömeslös” tweeten var.

När justitieminister Gunnar Strömmer (M) samma kväll kom till Aktuelltstudion för att kommentera ett helt annat ämne fick han ägna större delen av intervjun åt att svara på frågor om Stegruds tweet och hur detta påverkar samarbetet mellan regeringen och SD.

När den tidigare Moderatledaren Carl Bildt samma vecka intervjuas i SVT:s 30 minuter ska Stegruds tweet åter stötas och blötas.

Stegrud raderade snabbt sin tweet då hon ansåg att hon missuppfattats. Strandhäll behöver aldrig radera en tweet, i alla fall inte av rädsla för att Sveriges Television ska ansätta henne, Magdalena Andersson eller partisekreteraren Tobias Baudin med kritiska frågor.

Att Sveriges Television inte ställt Magdalena Andersson mot väggen trots hennes uppenbara lögner om partikamraten Jamal El-Hajs livslånga kamp mot Hamas är ännu ett exempel på hur public service springer Socialdemokraternas ärenden.

Det är inte förvånande att rödgröna politiker och vänstern generellt älskar public service, alltså Sveriges Television och Sveriges Radio. Varje antydan om översyn eller minskade anslag beskrivs som ett hot mot demokratin.

Lika lite förvånande är det att nästan fyra av tio tittare i en undersökning av Medieakademin svarade att SVT:s nyhetsbevakning lutar klart eller något till vänster i sin rapportering medan endast 3 procent tyckte sig märka en högerlutning.

Det finns optimister som tror att public service kan reformeras, att ett annat public service som lever upp till de egna löftena om saklighet och opartiskhet är möjligt. Det är det inte. Högern vågar inte. Vänstern vill inte – varför skulle den? Inget aldrig så flitigt dörrknackande under en valrörelse kan uppväga värdet av att ha SVT:s mer eller mindre diskreta stöd dygnet runt, året om.

Läs även: Skogkär: Radio och tv i rödgrön tjänst