Det vore möjligen en överdrift att hävda att statstelevisionen äter ur Socialdemokraternas hand, men en sak är säker: SVT aktar sig noga för att bita den.
På torsdagskvällen var det dags för Socialdemokraternas ordförande Magdalena Andersson att bli utfrågad av Anders Holmberg i SVT:s 30 minuter.
Huvudnumret i intervjun visade sig bli kriget i Ukraina. Andersson kom ut som en övertygad Ukrainahök. Hon ser en rysk seger som ett existentiellt hot mot Europas och Sveriges frihet som till varje pris måste förhindras.
Men hon fick inga frågor om varför hennes omedelbara reaktion efter Rysslands invasion var att avfärda ett svenskt Natomedlemskap med att det skulle “ytterligare destabilisera läget i Europa”. Hon fick inga frågor om varför hon först inte ens ville kalla Rysslands invasion för “invasion”.
Andersson slapp frågor om den numera före detta partikamraten Jamal El-Haj och varför hon gick ut i så hårt försvar av denne att hon ljög ihop en historia om att El-Haj fört en livslång politisk kamp mot Hamas. Hon fick inga frågor om sitt bisarra misstänkliggörande av debattören Henrik Jönsson. Inga frågor om hennes och partiledningens uppenbara försök att skriva om historien om Socialdemokraternas migrationspolitik. För att sammanfatta: Andersson slapp en hel rad befogade och besvärande frågor om sitt agerande det gångna året.
Nu skulle SVT och redaktionen bakom 30 minuter säkert invända att dessa partiledarintervjuer är avsedda att sprida ljus över partiernas EU-politik inför sommarens val till Europaparlamentet. Inget annat.
Men nästan halva intervjun med Kristdemokraternas Ebba Busch ägnades åt att älta konflikten inom partiet kring den tidigare toppkandidaten Sara Skyttedal. En förvisso pikant personstrid, men utan relevans för den politik KD går till EU-val på. Då hade Holmberg dessutom bara en vecka tidigare gjort en extraintervju om just denna konflikt där Skyttedal fick tala ut om hur illa hon ansåg sig ha blivit behandlad – inte minst av Ebba Busch.
När Liberalernas Johan Pehrson intervjuades såg Holmberg ett tillfälle att än en gång älta splittringen inom L i synen på – Sverigedemokraterna. Höll Pehrson inte med partiets toppkandidater i EU-valet, Karin Karlsbro och Anna Maria Corazza Bildt, som båda kallat SD för “ett farligt parti”? Där gick nästan halva programtiden och så mycket klokare blev väl ingen, vare sig när det gällde vart Holmberg egentligen ville komma, eller vad gäller Liberalarnas politiska hjärtefrågor inför EU-valet.
Läs även: Skogkär: Det är till vänster SVT och SR söker sina sanningar
När de möter kritik för politisk partiskhet hänvisar cheferna för Sveriges Radio och Sveriges Television alltid till det höga förtroende public service åtnjuter. Och det är högt, inte minst i jämförelse med många andra samhällsinstitutioner. I årets Förtroendebarometer från Medieakademin och undersökningsföretaget Verian uppger 68 procent att de har stort eller ganska stort förtroende för hur SR sköter sitt arbete. 63 procent säger samma sak om SVT. Men den långsiktiga trenden är tydligt nedåtgående. Sedan den första Förtroendebarometern 2013 har förtroendet för SR minskat med 8 procentenheter och för SVT med 10 procentenheter.
Verkligt intressant blir det när frågor ställs om huruvida public service nyhetsrapportering är opartisk. Det visar sig då att 53 procent svarar att public service varken gynnar vänstersidan eller högersidan i svensk politik. 27 procent anser däremot att SVT och SR gynnar vänstersidan medan endast 3 procent bedömer att högersidan gynnas.
Ännu tydligare blir resultatet när hänsyn tas till var tittarna och lyssnarna själva står politiskt. Av de svarande som själva sympatiserar med något av de fyra Tidöpartierna är det bara 28 procent som anser att public service nyhetsrapportering är opartisk medan hela 60 procent anser att vänstersidan gynnas. Bland svarande som sympatiserar med något av de fyra rödgröna partierna tycker 73 procent att SR och SVT inte gynnar någon sida i svensk politik, 5 procent anser att vänstersidan gynnas och 6 procent att högersidan gynnas.
Någon ytterligare förklaring till varför de rödgröna partierna kämpar med näbbar och klor för att public service ska få sitta i orubbat bo behövs egentligen inte.
Läs även: Skogkär: Blågula blocket kommer inte att tackla public service
