Facket fortsätter att finansiera Socialdemokraternas valrörelser, i år med rekordhöga 50 miljoner kronor. Detta trots att sex av tio LO-medlemmar röstar på andra partier.
På onsdagen drog LO igång 2022 års valrörelse med en digital valupptakt. Där presenterades LO:s valkampanj, valplattform och därmed de politiska reformer LO förväntar sig att Socialdemokraterna ska leverera. Facklig-politisk samverkan, kallas det. Men fackets samverkan är varken villkorslös eller gratis.
“Det är nu den stora, röda valvinnarmaskinen rullar igång”, inledde LO:s valledare Dan Mattsson den fem timmar långa digitala tillställningen.
Bränslet i maskinen är kanske inte fossilfritt men åtminstone förnybart, valrörelse efter valrörelse. Det består av LO-medlemmarnas pengar. Totalt 50 miljoner kronor den här gången. I den fackliga valbränsleblandningen ingår också tid. All den tid som läggs ner av de tusentals fackligt aktiva LO ställer till partiets förfogande. Det ska genomföras en halv miljon samtal ute på landets arbetsplatser, det ska knackas dörr och ringas telefonsamtal. Allt för att övertyga fackligt anslutna om att rösta rätt, det vill säga rött, det vill säga på S. Den arbetsinsatsen är värd åtskilliga miljoner.
LO:s draghjälp bidrar till flera procentenheters ökat väljarstöd för Socialdemokraterna, enligt LO-ordföranden Susanna Gideonsson. Stödet kan med andra ord utgöra skillnaden mellan bibehållen regeringsmakt och fyra år av ökenvandring som opposition.
Sveriges socialdemokratiska arbetareparti startades en gång av den framväxande svenska fackföreningsrörelsen. Facket och partiet utgör arbetarrörelsens två grenar, brukar det heta. Så att LO känner en viss äganderätt till partiet – inte så liten om man ska vara ärlig – har inte minst historiska orsaker.
Läs även: S går som tåget – SD tappar
Men en hel del har hänt i Sverige sedan slutet av 1800-talet. De senaste decennierna har inte minst det hänt att LO:s medlemmar i stor utsträckning övergett S. Socialdemokraterna lockar inte längre en majoritet av arbetarväljarna. Den tiden är förbi. Förmodligen för alltid.
I valet 2002 röstade 50 procent av arbetarna på Socialdemokraterna, enligt vallokalsundersökningen Valu. I valet 2018 var det bara 31 procent. Bland arbetare är Sverigedemokraterna – med god marginal – det näst största partiet. 2018 röstade gott och väl var fjärde arbetare på SD. 48 procent röstade på något av partierna SD, M, KD eller L.
I den senaste stora partisympatiundersökningen från SCB från november förra året uppgav 38,8 procent av LO-anslutna att de sympatiserade med Socialdemokraterna medan 27,1 procent svarade Sverigedemokraterna. 42 procent föredrog något av partierna SD, M, KD eller L. Totalt sympatiserade sex av tio LO-medlemmar med andra partier än S.
En allt större del av LO:s medlemmar anser således att den politik Socialdemokraterna driver med LO:s benägna stöd, inte är bäst för vare sig dem eller för Sverige. Ändå tvingas de finansiera “den stora, röda valvinnarmaskinen”.
Intervjuad i DN hänvisar Gideonsson till att mandatet från LO-kongressen var “oerhört tydligt” – att jobba för en socialdemokratisk regering.
Vad bevisar det utöver att inte heller kongressen är representativ för medlemskåren?
I en annan intervju hänvisar Gideonsson till att LO och Socialdemokraterna har samma grundläggande värderingar:
“Vi ser till alla människors lika värde.”
Till skillnad från övriga riksdagspartier då?
När de sakliga argumenten tryter går det alltid att hänvisa till den heliga värdegrunden.
Men hur konstigt det än låter så gäller allas lika värde inte alla. Värdet är villkorat. Genom att anklaga någon för värdegrundsbrott – alltså att inte tro på allas lika värde – blir det fritt fram att behandla denne sämre än andra. Sådana individer kan diskrimineras. De kan utestängas från fackliga uppdrag. Allas lika värde gäller inte dem.
I december valdes Ulf Karlström till ordförande för Råjärn, en av sex avdelningar inom IF Metalls verkstadsklubb på SSAB:s stålverk i Luleå.
I tisdags kom beskedet att han petas. Orsaken är att Karlström är aktiv kommunpolitiker för Sverigedemokraterna. Enligt IF Metalls förbundsstyrelse kan en SD-politiker inte samtidigt vara fackligt förtroendevald. Karlström är långtifrån den förste fackligt aktive SD-politiker som råkat ut för detta.
Budskapet till de Metallare som ville se Karlström som sin företrädare är tydligt:
LO tar gärna era pengar och skickar dem vidare till Socialdemokraterna, ett parti många av er inte stöder. I övrigt ska ni buga och bocka inför den fackliga överhögheten.
Läs även: Seriösa fackförbund driver inte partipolitisk propaganda