Fler svenskar än någonsin, 57 procent, har en negativ inställning till islam. Det visar en ny studie från statsvetarna vid SOM-institutet vid Göteborgs universitet. Det gör islam till den i särklass mest misstrodda världsreligionen i Sverige. Endast 8 procent har en positiv inställning till islam – vilket mellan tummen och pekfingret motsvarar andelen muslimer i landet.

Studien visar också att den negativa synen på islam ökar ju längre högerut på den politiska skalan de tillfrågade befinner sig. I Vänsterpartiet har 37 procent en negativ attityd till islam, i Sverigedemokraterna 86 procent – men Kristdemokraternas sympatisörer kommer inte så väldigt långt efter. Där är det 72 procent som ogillar islam.

Så när KD:s partiledare Ebba Busch säger att det finns muslimska värderingar som inte hör hemma i Sverige och Europa lär hon ha en majoritet av de egna väljarna – och sannolikt även en majoritet av samtliga väljare – bakom sig.

Förklaringen till utspelet från Busch är sannolikt okomplicerad. Kristdemokraterna ligger illa till i opinionsmätningarna inför EU-valet den 9 juni och riskerar att bli utan plats i parlamentet. Sverigedemokraternas väljare brukar vara relativt ointresserade av Europaparlamentsvalet. Genom att kritisera muslimsk extremism hoppas Busch vinna stödröster från SD-väljare som annars kanske legat kvar på sofflocket.

Decennier av terrordåd i islams namn, ett ständigt närvarande hot om nya terrordåd, Islamiska statens härjningar, avsaknaden av demokrati och mänskliga rättigheter i muslimska stater med mera, gör det svårt att hävda att den negativa synen på islam är grundlös.

Men också självklarheter, eller det som borde vara självklarheter, är kontroversiella. När Busch pekar ut vissa extrema värderingar som problematiska – att kvinnor som bryter mot slöjtvång ska stenas, att homosexualitet ska straffas med döden – ses det som något förgripligt.

En talande, typisk och förutsägbar reaktion kom från Centerledaren Muharrem Demirok:

“Det är att måla ut hundratusentals svenskar som råkar kalla sig för muslimer [som] en del av ett större problem, att misstänkliggöra människor enbart på grund av deras tro”, hävdade han i en debatt mot Ebba Busch i onsdagens Aktuellt.

Läs även: Skogkär: Hot om våld banar vägen för islamisering

För Centerledaren är frågan enkel. Den som går till jobbet på morgonen är anpassad. Den som begår brott ska straffas. Problemet löst, case closed. Men det är att låtsas som att värderingar inte spelar någon roll, en märklig ståndpunkt med tanke på att Centern är det parti som mer än något annat betonar hur viktiga just värderingar, rätt värderingar, är. Viktigare än sakpolitik, till och med. Därför ska vissa partier – Sverigedemokraterna alltid, Vänsterpartiet ibland och nu senast Liberalerna i EU-parlamentet – stängas ute från inflytande.

De muslimer som i Malmö firade terrorgruppen Hamas massaker lördagen den 7 oktober gick sannolikt i många fall till jobbet på måndagen. De bröt förmodligen inte mot någon lag. Gör det deras värderingar oproblematiska? Fråga medlemmarna i stadens lilla och obevekligt krympande judiska minoritet.

“Om vi inte klarar att stå upp mot ett islam som praktiseras på ett sätt som inte är förenligt med europeiska värderingar, då kommer Europa att gå förlorat. Islam måste anpassa sig, och de som inte är beredda att anpassa sin tillämpning av islam hör inte hemma i Europa eller i Sverige”, säger Busch ödesmättat i den DN-intervju där allt tog sin början.

Runt om i Europa talar allt fler politiker i liknande termer. Av de massiva demonstrationerna till stöd för Hamas och den palestinska saken som pågått runt om i Europa sedan Gazakrigets början, framgår tydligt att det inte bara är Israel som utgör fienden och som ska krossas. Slagord som “globalisera intifadan” – ett rop på världsrevolution eller mer korrekt ett rop på revolution i de västliga demokratierna – avslöjar vad det i grunden handlar om. Så hyllas dessa protester också öppet av regimen i Iran.

Hizb ut-Tahrir – Befrielsepartiet – utgör ett tydligt exempel på det Ebba Busch talar om. Hizb ut-Tahrir är ett politiskt parti som strävar efter att bygga en islamisk stat, ett kalifat, i Sverige och världen, där allting styrs av religiös lag, sharia. Sådana värderingar skulle kanske till och med Demirok se som problematiska.

Nu är Hizb ut-Tahrir en perifer företeelse. Men det världsomspännande Muslimska brödraskapets slutmål är också ett globalt kalifat. Dess svenska förgreningar, med Islamiska förbundet i centrum, har regering efter regering behandlat som självskrivna företrädare för muslimer i Sverige. Det svenska muslimska brödraskapets nätverk har under årens lopp fått hundratals miljoner i statliga bidrag och på så sätt kunnat bygga upp en verklig maktposition. Och Buschs parti- och statsrådskollega, socialminister Jakob Forssmed, låter pengakranen stå öppen.

Om Busch menar allvar vore ett första, självklart steg att sluta finansiera dessa gruppers strävanden att bygga muslimska parallellsamhällen i Sverige. Som vice statsminister borde hon kunna utöva visst inflytande i den riktningen.

Nu talar Busch om att förbjuda utländsk finansiering av moskébyggen i Sverige, något som borde varit gjort för länge sedan. Samma sak där: det är bara att sätta igång lagstiftningsprocessen.

Läs även: Skogkär: Lita aldrig på en islamist