Tidöpartierna har enats om den omstridda reduktionsplikten. Från årsskiftet begränsas inblandningen av biodrivmedel i bensin och diesel till 6 procent. Enligt Tidöpartierna innebär det att dieselpriset kan bli ungefär 5,50 kronor lägre per liter nästa år.

“Vi ser det som en stor seger, kommenterade Sverigedemokraternas miljöpolitiske talesperson Martin Kinnunen. Miljöpartiets språkrör Märta Stenevi, däremot, slet sitt hår. Socialdemokraterna vet inte vilket ben de vill stå på. Allt är som förväntat.

Företrädare för de svenska drivmedelsbolagen är dock skeptiska till att den reducerade reduktionsplikten kommer att leda till så påtagliga prissänkningar som regeringen och SD förutspår.

“Det finns ingen i branschen som tror att det kommer att bli i närheten av den siffran, sade Preems presschef Dani Backteg till Svenska Dagbladet.

Anledningen skulle vara att många raffinaderier numera ställt om sin produktion och att det därför kan bli brist på den diesel som används i Sverige, vilket skulle pressa upp priserna.

Den som tankar får se. Det finns en rad osäkerhetsfaktorer när det gäller drivmedelsprisernas utveckling: utbud och efterfrågan på världsmarknaden, vad som händer med kronkursen och så de pågående kriget i Ukraina förstås. Men om dieseln nu mot förmodan skulle bli billigare med mer inblandning av biobränsle än de i lag stadgade 6 procenten, vad hindrar drivmedelsbolagen från att reducera mera?

Fram till nu har dock alla varit ense om att reduktionsplikten, som innebär att bensinbolagen måste blanda i en viss mängd biobränsle i bensin och diesel, leder till högre priser. Just för att biodrivmedel är dyrare att producera än bensin och diesel. Men kanske kommer detta att ändras över en natt. Eller också är det så att branschen talar i egen sak. Den har räknat med en ökad efterfrågan på biodrivmedel tack vare reduktionsplikten. Nu ändras spelplanen. Det gillar bolagen inte. Av naturliga skäl. De har investerat utifrån ett scenario med ökad inblandning och därmed ökad efterfrågan på biodrivmedel.

När regeringen Kristersson tillträdde beslöt den tämligen omgående att pausa reduktionsplikten på 2022 års nivå: 7,8 procent för bensin och 30,5 procent för diesel. Egentligen skulle den ha höjts till 10,1 respektive 35 procent i år och 12,5 respektive 40 procent 2024.

Reduktionsplikten betraktas som avgörande för att Sverige ska kunna minska transportsektorns utsläpp av växthusgaser, vilket i sin tur ses som avgörande för att Sverige ska nå de klimatmål riksdagen antog 2017. Eftersom Sveriges energiproduktion sedan länge är i stort sett fossilfri är transportsektorn och industrin de områden där nödvändiga utsläppsminskningar måste ske.

Det långsiktiga klimatmålet är att Sverige år 2045 inte ska ha några nettoutsläpp av växthusgaser till atmosfären. Sedan finns det etappmål för 2030 och 2040.

Nu menar många att Tidöpartiernas besked innebär att åtminstone delmålet för 2030 är utom räckhåll. Det ifrågasätts om regeringen alls står fast vid klimatmålen. Förhoppningsvis gör den inte det. Sveriges självpåtagna “ledartröja” inom klimatpolitiken är snarare en tvångströja, vilket den politiska cirkus som uppstått kring reduktionsplikten visar.

Det är talande att Socialdemokraternas ordförande Magdalena Andersson i söndagens partiledardebatt inte kunde ge besked om huruvida hennes parti håller fast vid reduktionsplikten så som den ursprungligen var utformad.

Men om Sverige skulle missa klimatdelmålet för 2030 är det knappast den katastrof Märta Stenevi och många med henne utmålar det som. Inte för Sverige och definitivt inte för klimatet. Det finns tvärtom anledning att ifrågasätta om den svenska reduktionsplikten verkligen är klimatsmart i ett större perspektiv. Som det så ofta påpekas, klimatpolitiken måste ses globalt, utsläppen respekterar inga landgränser.

Klimatforskaren Stefan Wirsenius är starkt kritisk till den svenska reduktionsplikten.

“Mina studier visar att biobränslet på svenska nivåer är sämre för klimatet. Klimat- och miljökostnaden för biobränsle är att markanvändningen ökar vilket leder till avskogning av främst regnskog i andra länder. Skogen binder koldioxid och därför överväger minskningen av koldioxidinfångning nyttan som biobränslet skapar i form av minskat utsläpp”, säger han i en intervju med Tidningen Näringslivet.

Och nationalekonomen Johan Hassler konstaterar att reduktionsplikten mer handlar om det svenska samvetet än om klimatet.

Man skulle också kunna säga att det handlar mer om religion än om vetenskap; reduktionsplikten är avgörande för klimatet för att miljöpartister och andra vill tro det.