Skogkär: Det stora flaskhalsavgiftsrånet

Sverige producerar el som aldrig förr. Men inte blir elen billigare för det, som alla kan märka. Sverige exporterar el och importerar höga elpriser. Till råga på allt vill EU nu lägga beslag på tiotals miljarder i flakshalsavgifter som svenska hushåll och företag tvingats att betala in.
Energiminister Ebba Busch (KD) har nyligen varit en vända nere i Bryssel, i EU:s informella huvudstad, EU-kommissionens och Europaparlamentets säte. I bestens mage, så att säga. Där har hon kohandlat och kolkat körsbärsöl, allt enligt en målande skildring i Svenska Dagbladet.
Om kohandlandet inte visar sig vara framgångsrikt kan den politiska baksmällan bli svår. Att gå in i en valrörelse när EU just blåst svenska elkunder på 30 miljarder kronor är inget drömscenario för en partiledare och ansvarig minister, konstaterar SvD:s reporter. För detta är vad som ligger i vågskålen.
Ett av skälen till besöket var nämligen ett stundande ministermöte i Bryssel där kommissionens förslag om elnätspaket – European Grids Package – ska behandlas. Som en del i detta paket vill kommissionen roffa åt sig en fjärdedel av de flakshalsavgifter som elkunder i södra Sverige betalat in till Svenska Kraftnät. Avgifter som tas ut för att bekosta utbyggnaden av det svenska elnätet. Om Bryssel får sin vilja igenom ska en stor del av pengarna istället användas för investeringar i elnätet i andra medlemsstater.
I dagsläget uppgår de samlade flaskhalsavgifterna, som till största delen ligger på ett konto hos Riksgälden, till drygt 85 miljarder kronor. En fjärdedel av den summan blir drygt 21 miljarder. Men eftersom flaskhalsavgifter fortsätter att strömma in talar det mesta för att det är betydligt större summor än så som står på spel.
Svenska Kraftnät planerar att investera totalt 130 miljarder kronor i det svenska elnätet de närmaste tio åren. De investeringarna ska huvudsakligen finansieras med hjälp av flaskhalsintäkter. Så var det i alla fall tänkt. Nu vill Bryssel helt fräckt ta en stor del av den kakan. Kalla det konfiskation. Kalla det stöld. Kalla det rån. För det är vad det är.
Samtliga riksdagspartier säger nej. Flaskhalsavgifter ska användas utifrån nationella behov och prioriteringar, inte för att finansiera projekt på EU-nivå. Planeringen av elnät bör göras på lokal, regional och nationell nivå där kunskapen om förutsättningar och behov är som störst. Dessa synpunkter beslutade riksdagen på onsdagen att framföra i ett så kallat motiverat yttrande till Europaparlamentets, rådets och kommissionens ordförande.
Kommer någon i Bryssel att lyssna? Kan Busch och regeringen få tillräckligt många andra medlemsstater att stödja den svenska linjen? Det är långtifrån säkert. För andra länder kan det vara en lockande tanke att låta någon annan – i det här fallet svenska elkunder – stå för notan när deras elnät ska byggas ut.
När EU-kommissionen talar för varan, det vill säga för sitt elnätspaket, heter det att satsningarna kommer att bidra till sänkta energipriser och lägre levnadsomkostnader för alla européer. Så klart. Men då skönmålar kommissionen. Så klart. För alla européer ska inte räkna med sänkta energipriser. I alla fall inte svenska hushåll och företag.
Hittills har utvecklingen i en rad år gått i rakt motsatt riktning. Om detta påminns de svenska elkunderna varje månad medelst en elräkning – eller två för de hushåll som har skilda elhandelsbolag och elnätbolag.
Läs även: Skogkär: Fria energifantasier
Just nu pågår ett krig i Iran. Hormuzsundet, där en femtedel av världens olja och stora mängder flytande naturgas passerar varje dag, är i praktiken stängt. Det har lett till skenande olje- och gaspriser. I de länder i EU som får stora delar av sin energi från fossila bränslen stiger elpriset. Och eftersom det svenska elnätet blivit alltmer integrerat med nätet i övriga EU kan resultatet bara bli ett – att elpriserna drivs upp även i Sverige. Att ingen el här produceras med hjälp av olja och gas spelar då ingen roll.
Ju mer det svenska elnätet integreras i det europeiska elnätet genom nya överföringsledningar till våra grannländer, desto dyrare blir elen i Sverige. När en ny elkabel till Finland, Aurora Line, togs i drift i början av november förra året sköt elpriserna i höjden i de två nordliga elområdena.
När Sverige bygger kablar till våra grannländer så är det bra eftersom då kan även Sverige importera el när det behövs, heter det. Elen ska kunna flöda obehindrat mellan länder i hela EU. Men för svensk del flödar elen i praktiken bara i en riktning – ut. På export. Antalet timmar Sverige importerar el är ytterst få. Under 2025 exporterade Sverige 33,7 terawattimmar och importerade 0,03. På årsbasis producerar Sverige el som aldrig förr. Ändå är prisnivåerna högre än någonsin. Systemet med marginalprissättning innebär att priset för varje kilowattimme sätts efter priset på den sist sålda kilowattimmen, den dyraste, den som en kund någonstans är beredd att betala mest för. Inte sällan någon i Tyskland. Då spelar det ingen roll hur mycket el som produceras till Sverige och till vilken kostnad.
Sverige får inte begränsa exporten av el till utlandet. Det förbjuder EU. Genom elmarknadsförordningen tvingade EU Sverige att införa flaskhalsavgifter. Det är EU som bestämmer hur dessa avgifter får användas. Att EU nu vill konfiskera dessa miljarder rakt av är bara ännu ett steg i denna riktning.
Att det ska vara så här har av politiker och ansvariga myndigheter betraktats som en naturlag. I alla fall hittills.
Läs även: Skogkär: Grön omställning är ett annat ord för energifattigdom