Skogkär: Fria energifantasier
På bara några decennier skulle Sveriges elförbrukning fördubblas, en förutsättning för den gröna industriella revolutionen. Men i dag går det åt lika mycket – eller lika lite – el som för fyrtio år sedan. Däremot produceras mer el än någonsin, en följd av vindkraftsutbyggnaden. Fast den elen går på export och vindkraften har blivit en gigantisk förlustaffär. Svensk energipolitik är fantastisk.
Sveriges elförbrukning ligger i dag på ungefär samma nivå som 1986, för fyra decennier sedan. Kanske börjar det bli dags att revidera de där prognoserna om att Sveriges elkonsumtion kommer att mer än fördubblas fram till 2045?
Istället för storskalig elektrifiering har industrin satsat på energieffektivisering. Den elslukande gröna industriella revolutionen har kommit av sig. Batteritillverkaren Northvolt gick i konkurs. Stegra, som ska producera fossilfritt stål, rör sig i samma riktning. Statliga gruvbolaget LKAB har skjutit sin satsning på fossilfritt stål, Hybrit, på en ytterst osäker framtid.
Stående inför denna verklighet påminner Svenskt Näringslivs vd Jan-Olof Jacke alltmer om en ståndaktig tennsoldat. Elektrifiering är framtiden, säger han i en intervju med Svenska Dagbladet:
“Det finns liksom ingen väg tillbaka.”
Enligt Jacke är det den svaga tillväxten som gör att den gröna omställningen – industrins övergång från fossila bränslen till el – dröjer.
“Utan ökad tillväxt kommer inte elanvändningen att öka. Utan ökad elanvändning klarar vi inte omställningen”, menar Jacke.
Men vad är hönan och vad är ägget i denna berättelse? Tänk om det är den av politikerna framdrivna gröna omställningen som förklarar den svaga tillväxten?
Av någon outgrundlig anledning tycks Jacke, liksom många andra, betrakta Kina som ledande när det gäller omställning.
“Om vi i Europa står still och börjar rucka på våra egna mål och ambitionsnivåer är det enda som kommer att hända att vi kommer ännu längre efter Kina.”
Jacke påpekar att Kina har ett stort försprång när det gäller produktion av batterier och solceller. Och så är det. Men de tillverkas genom användning av fossila bränslen. I fråga om hur energi produceras är Kina allt annat än ledande. Av Kinas totala energiproduktion 2023 kom ungefär 5 procent från förnybara källor som sol och vind, drygt 70 procent från kol.
Läs även: Skogkär: Motvind för vindkraften
Det finns ingen väg tillbaka, anser Jacke. Men den stora frågan är om det finns en väg framåt och i så fall hur den ser ut.
Medan elförbrukningen trendmässigt sjunkit sedan toppen strax efter millennieskiftet har produktionen av el däremot skjutit i höjden. Som en följd av vindkraftsutbyggnaden produceras sedan 2010 mer inhemsk el än som används. Överskottet går på export. Sverige har de senaste åren försett sina grannländer med omkring 30 TWh om året, vilket råkar vara i stort sett samma mängd el som vindkraften producerar. Lägg en graf över vindkraftsproduktionens tillväxt vid en graf över elexportens ökning och de båda kurvorna kommer att följa, om inte rent av överlappa, varandra.
Det kan låta som en succé, men vindkraftsproduktionen har blivit en gigantisk förlustaffär och framstår alltmer som en svåröverträffad felinvestering. Enligt en nyligen publicerad studie av den svenska vindkraftens lönsamhet av Christian Sandström och Christian Steinbeck, gick 80 procent av de svenska vindkraftbolagen med förlust under 2024. Branschens sammanlagda förluster uppgick till 6,3 miljarder kronor, en ökning med drygt en miljard från föregående år. Vindkraften tjänar sina pengar när det blåser, om det blåser. Men ju mer vindkraft det finns, desto lägre blir då elpriset. När det blåser. Det är inte särskilt märkligt att ingen längre vill bygga mer vindkraft utan statliga subventioner, vare sig till lands eller havs. Det lönar sig helt enkelt inte.
Ändå vill Jacke se mer vindkraft. Det vill även en annan ståndaktig tennsoldat, Socialdemokraternas energipolitiske talesperson Fredrik Olovsson. Sol, vind och batterier för att lagra elen, är partiets lösning. Den ekonomiska kalkylen för detta, om partiet mot förmodan har en sådan, vore intressant att ta del av.
Räkneexperiment, eller snarare tankeexperiment, om hur stor batterikapacitet som skulle krävas och vad denna i så fall skulle kosta, pekar på att batterilagring annat än som ett komplement på marginalen, är fria fantasier.
Sverige har ingen brist på el. Det har Sverige inte haft på många år. Problemet är effektbrist, att elen inte finns tillgänglig när den behövs, där den behövs, till ett stabilt pris. Särskilt i södra Sverige. Den enda fossilfria lösningen på hur den baskraft som behövs ska kunna produceras stavas kärnkraft.
Numera påstår sig Socialdemokraterna vara för ny kärnkraft. I alla fall så länge det rör sig om några mindre, modulära reaktorer som tillsammans motsvarar en storskalig reaktor, låter Olovsson förstå. Det räcker inte långt till den gröna industriella revolution som framför allt Socialdemokraterna slagit på stora trumman för.
Olovsson inser att vägen tillbaka till regeringsmakten oundvikligen går via Miljöpartiet. Och då blir det ingen ny kärnkraft. Talet om att partiet svängt i kärnkraftsfrågan är som det mesta Socialdemokraterna ägnat sig åt under den här mandatperioden inget annat än politisk teater, ett spel för gallerierna.
Vad som då återstår av socialdemokratisk energipolitik är en massiv, och massivt statssubventionerad, utbyggnad av vindkraften – samt batterier. Alltså fria fantasier.
Läs även: Skogkär: Det klimatvänliga luftslottet
