När det hävdas att en händelse skakat en hel värld är det i de flesta fall en överdrift. Men de gångna dagarnas uppgifter om ryska massakrer på civila runt Ukrainas huvudstad Kiev har i alla fall skakat vår del av världen – och det med rätta.

Att ta del av vittnesmålen, av filmerna och bilderna är plågsamt. Inte minst de från staden Butja. Bakbundna män som skjutits. Kvinnor som våldtagits och dödats och vars kroppar de ryska soldaterna sedan försökt elda upp. Mördade barn i diken.

Det leder tankarna till andra liknande illdåd. Nära till hands ligger Katynmassakern 1940, när sammanlagt närmare 15 000 polska officerare, poliser, tjänstemän och civila mördades av den sovjetiska säkerhetstjänsten NKVD på direkt order av kommunistpartiets politbyrå.

“Krigsförbrytelser är det. Sedan är frågan om det även är folkmord.”, säger folkrättsexperten Mark Klamberg till nyhetsbyrån TT.

Det finns juridiskt korrekta benämningar på dessa vidrigheter och på dem som begått dem. I dagligt tal räcker satans mördare gott.

Att de ryska styrkorna också lämnat ruttnande likhögar med egna fallna soldater efter sig säger även det en del om den ryska arméns moral. Det säger något om moralen hos den styrande fascistjuntan i Kreml, vars blodiga, förlängda arm detta plundrande slödder i uniform utgör.

Det ryska försvarsdepartementet kallade det som utspelat sig i Butja “ukrainsk provokation”. Ryssland begärde ett extra sammanträde i FN:s säkerhetsråd under måndagen för att diskutera uppgifterna. Enligt den ryske biträdande FN-ambassadören Dmitrij Poljanskij var det ”ukrainska radikala” som låg bakom övergreppen.

För Ryssland finns ingen lögn som är för stor, ingen lögn som är för skamlös.

Läs även: Fagerström: Hur länge ska vi låta det pågå?

Vare sig Nato eller något enskilt Natoland tycks så här långt vara villigt att stötta Ukraina med luft-, sjö- eller markstridskrafter. Rädslan för ryska kärnvapen avhåller. Men Ukraina måste åtminstone ges de vapen landet behöver för att av egen kraft driva ut inkräktarna. Allt utom en total ukrainsk seger innebär ett nederlag också för Väst, för EU och för Sverige.

Ett Europa som tagit det säkerhetspolitiskt katastrofala beslutet att för sin energiförsörjning göra sig beroende av rysk gas och olja, står nu inför ett avgörande: Fortsätta att köpa rysk gas och olja och därmed indirekt finansiera Putins krigsmaskin?

Den ryska staten beräknas i år dra in motsvarande 321 miljarder dollar på landets energiexport, en ökning med 30 procent från 2021. Åtskilliga av dessa miljarder kommer från EU och då inte minst från Tyskland, som köper drygt hälften av all gas och kol, och drygt en tredjedel av sin olja från Ryssland.

Den tyske näringslivs- och klimatministern Robert Habeck från partiet De Gröna varnade på söndagen för att Tyskland skulle drabbas av massarbetslöshet och fattigdom, för att människor inte skulle kunna värma sina hem eller köra bil, utan Putins gas, kol och olja.

Men kanske kan en spricka anas i den tyska styrande koalitionen. Försvarsministern och socialdemokraten Christine Lambrecht sade samma dag att EU måste diskutera ett importstopp för rysk gas. Fast från att diskutera ett stopp till att genomföra ett stopp är steget förmodligen långt.

Mer än något annat är det en moralisk fråga. För det kommer att kosta. Det kommer att bli kännbart. Men samtidigt är det inget mot det helvete miljoner människor i Ukraina nu tvingas utstå. Ty detta krig är också vårt krig. Rysslands aggression riktar sig inte enbart mot Ukraina, det riktar sig mot hela den fria världen. Och inget krig kan vinnas utan uppoffringar.

Inte alla kommer att överge Putin. Inte Putins dräng i Minsk, Belarus diktator Aleksandr Lukasjenko. En annan slaktare, Bashar al Assad i Syrien, är en trofast vän till Putin. De mycket vänskapliga relationerna mellan mullorna i Teheran och Moskva lär bestå. Peking och Xi Jinping kommer förmodligen inte att gå emot kamrat Putin. Däremot kommer Kina att med glädje – och för en billig peng – köpa den gas och olja Ryssland eventuellt inte kan sälja till EU.

Men det får inte avskräcka.

Ryssland bör av alla civiliserade länder behandlas som en pariastat så länge landet ockuperar en enda kvadratmeter ukrainsk mark, inklusive den sedan 2014 olagligt annekterade halvön Krim. Ryssland bör behandlas som en pariastat så länge Putin eller någon ur hans krets av fascister styr landet.

Det betyder total bojkott och hårdast tänkbara sanktioner.

Alla ryssar stödjer inte Putins angreppskrig. Men väldigt många gör det, det går inte att komma ifrån. Det måste också få konsekvenser. Det går inte att hitta sanktioner som enbart drabbar de skyldiga. Att vara ryss bör bli hårt, fattigt, kallt och kännas väldigt ensamt för överskådlig tid.

Läs även: Skogkär: Rysslands imperiedrömmar består