De senaste dagarna har flera undervattenskablar för el och för datatrafik skadats i Östersjön mellan Finland och Estland. Allt talar för att det rör sig om sabotage. Och misstankarna riktas inte utan anledning österut, mot Ryssland.
Försvarsalliansen Nato ska stärka sin närvaro i Östersjön efter de senaste dagarnas troligen avsiktligt orsakade skador på undervattenskablar mellan Finland och Estland.
På juldagen brast elkabeln Estlink 2. Misstankarna riktades mot fartyget Eagle S, som tros vara en del av den så kallade ryska skuggflottan, fartyg med oklara ägare som Ryssland använder för att kringgå sanktioner mot landets oljeexport – och vad det verkar för att genomföra sabotageaktioner.
Dagen därpå framkom det att tre kommunikationskablar mellan Estland och Finland också skadats. Kabelbrotten utreds som misstänkt grovt sabotage.
På fredagsmorgonen meddelade den estniska militären att en patrull skickats ut för att skydda undervattenskabeln Estlink 1. Den svenska kustbevakningen har också beslutat att skärpa bevakningen av vad som kallas kritisk undervattensinfrastruktur.
Eagle S bordades tämligen omgående av finsk polis som inledde en utredning. Polisen misstänker att kablarna skadats genom att Eagle S släpat sina ankare på havsbottnen. Om inte fartyget stoppats så snabbt hade ännu större skador kunnat uppstå, betonade den finske presidenten Alexander Stubb vid en presskonferens på fredagen.
“Det finns anledning att anta att det här är organiserat av Ryssland. Det passar in i ett mönster där de ryska hybridhoten mot Natoländer antar en mer fysisk dimension. Det blir allt fler sabotageaktioner mot samhällskritisk infrastruktur av stor betydelse för väst”, säger professor Tormod Heier vid norska försvarshögskolan till DN.
Den ryske presidenten Vladimir Putin trappar gradvis upp såväl retoriken som hybridkriget och det psykologiska krig Ryssland sedan länge bedriver mot sina grannar. Den finska tidningen Iltalehti uppger med hänvisning till Natokällor att Ryssland har övat anfall mot Finland och de baltiska staterna.
Läs även: Skogkär: Vladimir Putin höjer insatserna
Snart tre år har gått sedan Ryssland inledde sin fullskaliga invasion av Ukraina. Konflikten har utvecklats till ett ställningskrig där ingen sida har något påtagligt övertag. Inget tyder på att ett avgörande är nära förestående.
Men tiden tycks verka till rysk fördel. Enligt en opinionsundersökning som YouGov genomfört i sju länder – Storbritannien, Frankrike, Tyskland, Italien, Spanien, Sverige och Danmark – har stödet för Ukraina det senaste året sjunkit över hela linjen med omkring 10–20 procentenheter.
I Frankrike har andelen som vill stötta Ukraina hela vägen till seger minskat från strax under 40 procent i februari förra året till 23 procent i december i år. I Tyskland är det 28 procent, i Spanien 23 procent och i Italien endast 16 procent som i dagsläget vill stötta Ukraina tills dess att Ryssland drar tillbaka sina styrkor. Samtidigt vill allt fler, mellan 43 och 55 procent av de tillfrågade i dessa länder, se en förhandlad fred. Även om det innebär att Ukraina måste ge upp en del av sitt territorium.
Sverige sticker ut. Här vill 50 procent fortfarande stödja Ukraina till seger medan endast 24 procent anser att Ukraina bör nöja sig med ett fredsavtal som innebär att Ryssland får behålla ockuperad mark.
Sammantaget bådar det avtagande stödet illa för Ukraina. Men inte bara för Ukraina. För det kan inte upprepas ofta nog att Ukrainas sak också är vår, Ukrainas sak är varje fritt, demokratiskt europeiskt lands sak. Att backa är att väcka Putins och den ryska regimens aptit på mer.
Ukrainas allierade har agerat helhjärtat i ord men halvhjärtat i handling. Och det är handling som räknas. Att Ukraina inte från första början fick lov att använda alla vapen landet försågs med, offensivt och efter eget huvud mot mål på ryskt territorium, var ett allvarligt misstag. Men Bidenadministrationen i USA liksom merparten av övriga Natoländer som ställt sig bakom Ukraina vill inte “eskalera” konflikten. Att till varje pris undvika en direkt konfrontation med Ryssland ses som viktigare. Men Putin har inte haft några som helst betänkligheter med att eskalera, senast genom att ta hjälp av tusentals soldater från Nordkorea som fått bli kanonmat vid fronten. Solidariteten mellan skurkstater framstår som starkare än solidariteten mellan världens demokratier. Det bådar inte gott för Ukraina. Det bådar heller inte gått för andra stater som ligger inom eller nära det ryska imperium Putin drömmer om att återskapa.
Läs även: Skogkär: Dags att ge Ukraina fria händer mot Putin
