Sabotaget mot gasledningen Nord Stream är ett allt hårdare trängt Rysslands sätt att sända en varningssignal till omvärlden: Hybridkriget kan trappas upp snabbare än ni anar.
En god tumregel när det gäller regimen i Moskva, den nuvarande såväl som tidigare, är att det säkraste tecknet på att Ryssland ligger bakom något är att Kreml förnekar att Ryssland ligger bakom något. Så även sabotaget mot gasledningarna Nord Stream 1 och 2.
En tumregel alltså, och därmed inte hundraprocentigt tillförlitlig, men även i det här fallet är det svårt att hitta någon bättre kandidat till rollen som förövare än Ryssland.
“Genom att spränga ledningarna kan man orsaka maximalt kaos i Europa, det är vad det handlar om. Putins sista chans att skapa kaos i Europa och få de europeiska länderna att bli desperata, framför allt Tyskland”, säger Stefan Hedlund, professor i öststatsforskning vid Uppsala universitet, i en intervju med Bulletin.
Tidigast på söndag, om ledningarna då tömts på gas, kan det bli aktuellt att gå ner och undersöka sprängplatserna. Men även om det inte går att hitta ovedersägliga bevis för vem som ligger bakom – Ryssland skulle hur som helst fortsätta att neka – kan syftet med sabotaget visa sig så småningom. Om Kreml beordrade sprängningen är den med all säkerhet ett led i en större plan. Vilket nästa led blir, kan visa sig när FN:s säkerhetsråd i dag samlas på begäran av Ryssland. I dag väntas Kreml också officiellt tillkännage annekteringen av de områden i östra Ukraina som Ryssland ockuperat. Putin höjer insatserna.
Sabotaget mot Nord Stream är mest sannolikt en upptrappning av det ryska hybridkriget mot Europa.
Det finns många tänkbara scenarier för den närmaste tiden. Ryssland kan skicka ut fartyg under förevändning att reparera ledningarna och låta dessa åtföljas av den ryska Östersjöflottan – under förevändning att skydda dem som utför reparationsarbetet. Officiellt betraktar Ryssland sprängningarna som “internationell terrorism” och händelsen hanteras nu av den ryska säkerhetspolisen, FSB.
För Europas energiförsörjning spelar sprängningen mindre roll. Nord Stream 2 har till följd av Rysslands angreppskrig mot Ukraina aldrig tagits i bruk. Redan i början av september stoppade den ryska gasjätten Gazprom leveranserna via Nord Stream 1 helt med hänvisning till tekniska problem. Nu är sådana undanflykter onödiga. Kreml har förmodligen insett att politisk utpressning via gaskranen är ett vapen som är på väg att glida regimen ur händerna. EU:s mål är att fram till årsskiftet ha minskat gasimporten från Ryssland med två tredjedelar. För den import som fortfarande pågår finns andra ledningar.
Läs även: Skogkär: Putin vill dölja att kriget inte går Rysslands väg
Varför förstöra egna ledningar som kostat miljarder att bygga? För att de inte längre är till någon praktisk nytta. På engelska heter det sunk costs, alltså redan gjorda investeringar som inte går att få tillbaka. Och vad kan vara mer sunk costs än två gasledningar på Östersjöns botten som inte kommer att tas i bruk så länge den nuvarande regimen i Ryssland sitter vid makten, och med all sannolikht inte heller senare. Inte ens tyska politiker kan vara så naiva att de ännu en gång gör landet beroende av rysk naturgas.
Men sprängda kan ledningarna däremot visa sig vara politiskt värdefulla för en regim som trängts allt längre in i hörnet.
Den ryske diktatorn Vladimir Putin har många alternativ i sitt hybridkrig mot Europa. Sabotaget mot Nord Stream är en påminnelse om att det finns annan vital infrastruktur som kan sättas ur spel på liknande sätt. Samma dag som Nord Stream sprängdes invigdes en ny gasledning från de norska naturgasfälten i Nordsjön till Polen.
Vladimir Putin vill att EU:s medlemsstater tänker sig för mer än en gång innan beslut fattas om att förse Ukraina med ytterligare vapen.
I Tyskland växer kraven på regeringen att göra just detta, öka det militära stödet till Ukraina. I förbundsdagen fick förbundskansler Olaf Scholtz (S) i förra veckan svidande kritik från högeroppositionen, som vill att Tyskland omgående skickar bland annat moderna stridsvagnar till Ukraina.
I förhållande till sin ekonomi har Tysklands stöd till Ukraina, militärt såväl som på andra sätt, varit begränsat, betydligt mindre än exempelvis stödet från de baltiska staterna, som skickat allt de kan avvara och lite till. Men Litauen, Lettland och Estland vet att om Ryssland tillåts vinna i Ukraina så står de själva på tur härnäst.
Ukrainas soldater slåss inte bara för sin egen frihet, de slåss för hela Europas framtid. Förlorar de, förlorar även Europa.
När det gäller den ryska folkmordsregimen finns ingen återvändo, ingen väg tillbaka till normala relationer. Mer vapen, mer avancerade vapen och vapen i rätt tid – det vill säga nu – är det bästa svaret till Kreml.
