Näringsminister Karl-Petter Thorwaldsson (S) har en idé. Ett statligt fastighetsbolag ska bildas för att på så sätt bidra till att bryta boendesegregationen.

“Det är en oroande utveckling vi ser, att integrationen inte fungerar, eller inte har fungerat tillräckligt väl”, inledde Thorwaldsson när han presenterade sin idé vid en pressträff på torsdagen. På vissa håll, fortsatte han, har segregationen gått så långt att det nästan kan beskrivas som parallellsamhällen.

Väl kända problem – eller utmaningar som åtminstone rödgröna politiker i regel föredrar att kalla det.

Thorwaldsson tänker sig att bolaget ska ha i uppgift att köpa eller bygga fastigheter i områden med “socioekonomiska utmaningar”. En utredare ska nu få i uppdrag att studera Thorwaldssons idé närmare.

Socialdemokraterna kallar det att “ta krafttag för att bryta bostadssegregationen”. Från fastighetsbranschens sida möts hugskottet dock av en kollektiv huvudskakning. Ingen förstår riktigt poängen med ett statligt bostadsbolag, varken företrädare för de allmännyttiga bostadsföretagen eller för den privata sektorn.

“Jag har svårt att se vad det skulle lösa för problem med segregationen”, säger Anders Holmestig, vd för Fastighetsägarna, till nyhetsbyrån TT.

”Vill regeringen på allvar motverka segregationen genom bostadspolitiken, så är det andra åtgärder som behövs”, kommenterar Anders Nordstrand, vd för Sveriges Allmännytta, i ett pressmeddelande.

Det är heller inte svårt att hitta exempel på hur fastighetsägare, allmännyttan såväl som privata, redan i dag satsa stora resurser på att skapa en trygg boendemiljö även i “utsatta områden”.

Finansfamiljen Wallenberg har ett motto: Esse, non videre, latin som betyder ungefär “att verka, inte bara synas verka”. Så här inför valet tycks Magdalena Andersson (S) ha anammat ett motsatt motto för sin regering: att ge sken av att göra saker, snarare än att se till att saker faktiskt blir gjorda. Hur det nu skulle formuleras på latin. Videre, non esse?

Läs även: Skogkär: Med den migrationspolitiken hjälper ingen integrationspolitik

Det går nu inte en dag utan minst ett utspel från regeringen, en pressträff där statsråd står på rad och läser talepunkter innantill. Bara under fredagen hölls pressträffar med tre ministrar inblandade.

Många av utspelen är inte avsedda att leda till verkliga reformer, konkreta lagförslag. De är främst avsedda att generera uppmärksamhet, inte minst i medierna. Ibland gå det ut på att lägga fram förslag som regeringen i princip vet att det inte finns stöd för i riksdagen. Men det ser bra ut. Regeringen är aktiv. Vänder på stenar.

Segregation är ett hett ämne. Utöver Thorwaldssons utspel har regeringen bara de senaste veckorna dessutom gett i uppdrag till Statskontoret att utreda arbetet för att minska och motverka segregation, till Jämställdhetsmyndigheten att genomföra en kvalitativ studie om utrikes födda kvinnor utanför arbetsmarknaden, till en särskild utredare att ta fram förslag på åtgärder som skyndar på utrikes födda kvinnors etablering på arbetsmarknaden.

Om utredningar var allt som behövdes skulle Sverige inte ha några integrationsproblem över huvud taget.

När Novus i april frågade väljarna vilka politiska frågor som är viktigast, hamnade sjukvården i topp. Men sedan följde i tur och ordning lag och ordning, skola och utbildning samt invandring/integration. Alla tre ämnen som är nära kopplade till den övergripande frågan om segregation och det Thorwaldsson och regeringen kallar “socioekonomiska utmaningar”.

Men för att minska segregationen krävs andra och större grepp än att bilda ett statligt bostadsbolag. Återvandring, lyder Sverigedemokraternas recept, ett av dem.

“Återvandring är inte en mirakellösning, men de senaste decenniernas misslyckanden visar att det måste vara ett alternativ – en lösning för alla dem som lever i långvarigt utanförskap”, skriver ordföranden Jimmie Åkesson och partiets migrationspolitiska talesperson Ludvig Aspling i Aftonbladet.

Återvandring är en av de frågor som det länge varit politiskt tabu att diskutera, även om Migrationsverket sedan länge erbjuder stöd till personer som vill återvända till sina hemländer.

Det är kanske ingen lösning Socialdemokraterna är intresserade av att diskutera i dag. Men ge det lite tid – tid är i regel det enda som krävs innan sverigedemokratiska förslag blir socialdemokratiska.

Och även om återvandring, som SD själva påpekar inte är någon mirakellösning, lär det vara en åtgärd med betydligt större potential att minska segregationen än Thorwaldssons idé om ett Statens Integrationsfastigheter AB.

Läs även: Skogkär: Blå dunster om integration från en röd minister