På papperet har Sverige världens kanske bästa integrationspolitik. Verkligheten ser mycket annorlunda ut, visar två nya rapporter.
Tre av fyra vuxna invandrare födda utanför västvärlden kan inte försörja sig själva.
Det framgår av en ny studie från Entreprenörskapsforum.
I en rapport förra året visade Entreprenörskapsforum att lågt räknat 600 000 utrikes födda i arbetsför ålder (20–64 år) i Sverige har så låg inkomst – lägre än 12 600 kronor i månaden efter skatt – att de inte kan räknas som självförsörjande.
I den nya rapporten jämförs istället hur mycket en individ betalar i skatt under ett år med hur mycket samma individ får i form av bidrag och andra transfereringar från det offentliga.
Metoden gör det möjligt att jämföra graden av självförsörjning vid en viss tidpunkt i olika grupper beroende på var de är födda, hur länge de bott i Sverige och deras utbildningsnivå.
Rapporten, som visar förhållandena år 2016, kan sammanfattas på följande sätt:
- Genomsnittsindividen som är född i Sverige var självförsörjande från 35 till 62 års ålder.
- Genomsnittsindividen som är född i ett annat västland var självförsörjande i åldersspannet 39–59 år.
- Genomsnittsindividen som är född i ett land utanför västvärlden var inte självförsörjande. Alls.
Räknat på ett annat sätt: 63 procent av samtliga inrikes födda i åldern 20 till 70 år var självförsörjande 2016. Av personer födda i ett land utanför västvärlden var endast 27 procent självförsörjande.
Resultaten i rapporten, som författats av docent Åsa Hansson och professor Mats Tjernberg, båda verksamma vid Lunds universitet, är knappast överraskande.
Studie efter studie, från Jan Ekbergs rapport 2009, Invandringen och de offentliga finanserna, har visat samma sak. Invandringen från länder utanför västvärlden, den invandring som länge varit helt dominerande för svenskt vidkommande, är en belastning på den offentliga ekonomin.
Läs även: Skogkär: Liberalerna är integrationspolitikens Florence Foster Jenkins
De finns de som envetet försöker sminka grisen – en havererad migrationspolitik – genom att hävda att sysselsättningsnivån även bland invandrare är hög i Sverige.
Men graden av sysselsättning är ett minst sagt trubbigt mått. Den säger inget om huruvida den sysselsatte kan försörja sig själv. En timmes arbete under en viss vecka räcker för att räknas som sysselsatt – arbetet behöver inte ens vara avlönat.
I Sverige är hälften av de invandrade sysselsatta efter fyra år, medan det tar tolv–tretton år innan hälften av dem når självförsörjning.
Som de svenska trygghetssystemen är utformade krävs dessutom höga sysselsättningsnivåer; att alla som kan jobba också jobbar och försörjer sig själv. I annat fall brakar systemet samman.
Enligt den ekonomiska samarbetsorganisationen OECD:s International Migration Outlook 2021, som publicerades för bara några dagar sedan, är sysselsättningsgraden bland invandrare i Sverige på intet sätt påfallande hög. Den är snarare medioker: 63,5 procent. Det är lägre än OECD-genomsnittet på 67,3 procent.
Däremot har Sverige den största skillnaden i arbetslöshet – 13,8 procentenheter högre bland utrikes födda jämfört med inrikes födda. Och den största skillnaden vad gäller sysselsättningen, som bland utrikes födda är 15,9 procentenheter lägre jämfört med inrikes födda. I båda fallen är skillnaden dessutom mycket större i Sverige än i så gott som alla andra länder i studien.
Det hävdas ofta – och ofta med rätta – att arbete är nyckeln till integrationen. Arbetet och språket.
Den nyckeln har ingen svensk regering lyckats hitta.
Mipex, Migration Policy Index, är ett internationellt välrenommerat index som utifrån åtta variabler mäter hur bra integrationspolitiken är utformad i olika länder. Och enligt Mipex närmar sig den svenska integrationspolitiken perfektionen. Bäst av de bästa. Här ges invandrare rättigheter och möjligheter som få andra länders politik tål att jämföras med.
Att integrationspolitik ser bra ut i teorin är helt uppenbart inte samma sak som att den fungerar väl i praktiken.
Men så kan förmodligen ingen integrationspolitik i världen hantera konsekvenserna av en migrationspolitik som den svenska, styrd till lika delar av känslor, orealistiska förhoppningar och fria fantasier.
Lyssna även på: Radio Bulletin: Är integration ens möjlig längre, Mustafa Panshiri?