Under 2024 gav EU 18,7 miljarder euro i finansiellt stöd till Ukraina. Samma år importerade EU rysk olja och gas till ett värde av 21,9 miljarder euro. Och trots närmare tjugo sanktionspaket kommer en fjärdedel av Rysslands intäkter från försäljning av olja och gas fortfarande från Europa. Allt enligt forskningsinstitutet Crea.

Drygt tre och ett halvt år in på det ryska fullskaliga anfallskriget mot Ukraina fortsätter EU således att finansiera den ryska krigsmaskinen. En krigsmaskin som om den inte stoppas i Ukraina mycket väl kan komma att rulla vidare mot andra ryska grannländer. Tala om att vara sin egen värsta fiende.

De som vill se fred till varje pris – i alla fall så länge Ukraina betalar – riskerar att bedra sig själva.

Först i slutet av 2027, om drygt två år och nästan sex år efter krigsutbrottet, ska importen av rysk gas till EU helt ha upphört. Det finns givetvis förklaringar till att det tar sådan tid. EU gjorde sig naivt nog en gång beroende av rysk gas och olja. När miljoner europeiska hushåll är hänvisade till rysk gas för uppvärmning och matlagning är det komplicerat att stänga gaskranen. Lägg till detta en lika naiv avrustning som med tiden gjorde Europa helt beroende av USA:s militära skydd.

Att tvinga Ryssland på knä med finansiella vapen hade varit fullt möjligt. Ryssland är i förhållande till EU en ekonomisk dvärg och långtifrån någon militär jätte, vilket Ukraina visat på slagfältet. Tyskland, Storbritannien, Frankrike och Italien har samtliga större ekonomier än Ryssland sett till bruttonationalprodukt, BNP. Enbart Tysklands ekonomi är mer än dubbelt så stor. EU är enligt samma mått världens tredje största ekonomi, omkring tio gånger större än den ryska.

Den amerikanske presidenten Donald Trump lovade under sin valkampanj att han skulle få slut på kriget i Ukraina på en dag. Nu har han varit president i drygt sju månader och under den här tiden har Trump varit all over the place – oftast på Putins sida. Under en period stoppade USA sina vapenleveranser till Ukraina. Vita huset verkar betrakta Ryssland och Ukraina – angripare och angripen – som lika goda kålsupare. För drygt en vecka sedan hotade Trump i alla fall med “ekonomiskt krig” om inte Putin gick med på en vapenvila. På onsdagen sade den amerikanske presidenten att Putin vet var han, det vill säga Trump, står och förklarade att “om vi är missnöjda kommer det att hända saker”. Men kanske har den amerikanske presidenten glömt det vid det här laget.

Det är svårt att komma runt det faktum att om inte USA är redo att sluta upp bakom Ukraina med pengar och vapen kommer kriget att fortsätta länge än. Priset blir högt i form av ukrainska liv. Och ryska. Omkring en kvarts miljon ryska soldater ska ha dödats under kriget. Totalt har närmare en miljon ryssar försatts ur stridbart skick. Offrade för Putins imperiedrömmar.

Läs även: Skogkär: Dags att ge Ukraina fria händer mot Putin

Det har den senaste tiden talats mycket om att ge Ukraina säkerhetsgarantier i samband med ett fredsavtal. På torsdagen hölls ett möte i Paris på initiativ av den franske presidenten Emmanuel Macron och Storbritanniens premiärminister Keir Starmer där frågan diskuterades.

Efter mötet hävdade Macron att 26 länder är redo att skicka soldater till Ukraina för att upprätthålla en vapenvila.

Ryssland har avfärdat alla tankar om utländska trupper på ukrainsk mark. Men vill Ukraina ha säkerhetsgarantier i form av soldater i Ukraina för att stödja en fredsuppgörelse så är det deras sak, sade Natochefen Mark Rutte under ett besök i Prag på torsdagen.

“Varför är vi intresserade av vad Ryssland anser om trupp i Ukraina? [...] Det är inte upp till dem att bestämma”, förklarade Rutte.

EU har allt sedan kriget inleddes 2022 – eller egentligen 2014 med den ryska invasionen av Donbass och invasionen och annekteringen av Krim – bestämt sig för att inte på några villkors vis hamna i direkt militär konfrontation mot Ryssland. Varför EU – eller snarare de EU-länder som eventuellt kommer att delta med trupper på marken i Ukraina efter ett lika eventuellt fredsavtal – skulle vara beredda att då sätta hårt mot hårt är oklart.

Till saken hör att Ukraina har fått säkerhetsgarantier förr. Genom Budapestuppgörelsen, som undertecknades i december 1994, skulle Ryssland, USA och Storbritannien gemensamt garantera Ukrainas säkerhet mot att landet gav upp sin kärnvapenarsenal, som då var världens tredje största. Hur det slutade vet alla. Ryssland angrep Ukraina. USA och Storbritannien lät det ske.

Vem i Zelenskyjs kläder skulle då lita på nya garantier. Men han kanske blir så illa tvungen.

Ett fredsavtal som undertecknats av den ryske presidenten Vladimir Putin är på sin höjd värt papperet det är skrivet på. Putin förstår bara en sak – styrka. Reaktionerna från Väst när Ryssland inledde sin aggression mot Ukraina 2014 visade svaghet. Att återupprätta den trovärdighet som då gick förlorad blir svårt, kostsamt och inte utan sina risker.

Läs även: Skogkär: Putin vill dölja att kriget inte går Rysslands väg