Socialdemokraterna vill höja pensionerna för dem som jobbat i många år. Förslaget, kallat “Arbetarepension”, presenterades av partiledaren Magdalena Andersson inför hennes Första maj-tal i Malmö.

Det är en fråga om ”rättvisa och respekt” för dem som jobbar och sliter väldigt många år i arbetslivet, förklarade Andersson.

Att hon själv som statsminister bär ansvar för att ha minskat skillnaden i pension mellan dem som arbetat hela sitt liv och dem som inte arbetat alls eller endast ett fåtal år, det som brukar kallas “respektavståndet”, hoppas Andersson ska vara glömt. Socialdemokraterna är i sanning ett skamlöst parti.

Oavsett om Socialdemokraterna har något nytt och intressant att komma med – vilket partiet numera sällan har – är en rejäl massmedial exponering garanterad på Första maj. Det ger möjligheter att föra ut sin propaganda som inget annat parti har. Det finns ingen helgdag för liberalismen, ingen för konservatismen. Men socialismen har ända sedan 1939 sin alldeles egna röda dag i Sverige – Första maj.

Första maj är det socialdemokratiska partiets stora dag. Det är den dag på året, den dag varje år, då Socialdemokraterna går till storms mot alla upptänkliga orättvisor, verkliga såväl som uppdiktade.

Det är den dag på året då socialdemokrater och andra socialister tågar på gatorna till tonerna av Internationalen, fram till 1949 Sovjetunionens nationalsång, sound track för en ideologi som mördat många tiotals miljoner människor och förtryckt – och fortfarande förtrycker – hundratals miljoner människor. En kommunistisk kampsång som utlovar en våldsam revolution – “störtas skall det gamla snart i gruset”.

Men om något utgör den rådande ordningen, den etablerade makten – “det gamla” – i Sverige av i dag, så är det socialdemokratin.

I ett sekel har Socialdemokraterna varit den dominerande kraften i svensk politik – i princip ända sedan den första helt socialdemokratiska regeringen tillträdde 1920. I fyrtio år, från 1936 till 1976 innehade socialdemokratin regeringsmakten, mestadels i ensamt majestät.

Perioderna med borgerliga regeringar har utgjort korta avbrott i socialdemokratins maktinnehav, undantag som bekräftat regeln att i Sverige, där är det Socialdemokraterna som styr.

Och även när partiet sitter i opposition så är det i grund och botten dess värderingar som sätter gränser för politiken, gränser för det som anses politiskt möjligt, gränser för vad borgerliga regeringar vågar göra.

Läs även: Skogkär: Socialdemokraterna UPA – Utan Politiskt Ansvar.

Med stor politisk skicklighet och med samma samvetslöshet som kännetecknat hur partiet pressat fattigpensionärer att köpa partilotter, har Socialdemokraterna på centrala samhällsområden skaffat sig en position av oöverträffad makt, utan motsvarighet i något annat demokratiskt land.

Hur Socialdemokraterna med hjälp av utnämningsmakten under sitt långa maktinnehav kunnat placera ut med rörelsen lojala ämbetsmän på ledande positioner inom Myndighetssverige är väl bekant. Det har skapat en tröghet i systemet som gör att borgerliga regeringar har svårt att få genomslag för politiska kursändringar.

Välbekant är också hur fackföreningsrörelsen och partiet utgör två grenar på samma träd. Personer utan partibok har blockerats från alla former av fackliga förtroendeuppdrag, även när de har sina arbetskamraters stöd. Medlemmarna i LO-förbunden tvingas stötta Socialdemokraterna ekonomiskt oavsett om de sympatiserar med partiet eller ej.

Men den socialdemokratiska maktapparaten har betydligt vidare förgreningar än så.

I en debattartikel i Svenska Dagbladet pekar nationalekonomen Lars Jonung på hur det socialdemokratiska partiet “under sitt långa maktinnehav systematiskt gynnat ett komplex av närstående företag och organisationer genom bland annat lagstiftning och olika former av finansiellt stöd”.

I detta komplex ingår bland mycket annat livsmedelskedjan Coop, en del av Kooperativa Förbundet. Här finns Folksam, ett av Sveriges största försäkringsbolag, OKQ8, ett av Sveriges största drivmedelsföretag. Här finns HSB och Riksbyggen som bygger, äger och förvaltar stora bostadsbestånd.

Detta affärskomplex favoriseras på olika sätt där socialdemokratiska partier har makten.

“Det handlar om överföring av ekonomiska värden i en process som – om vi sett den utomlands – hade klassificerats som renodlad politisk korruption”, anser Jonung.

Socialdemokraterna sätter alltid Sveriges och det svenska folkets intressen i första rummet, förklarade Magdalena Andersson i sitt tal i Malmö Folkets park. Och Andersson tror säkert på sina egna ord eftersom det i hennes och andra socialdemokraters föreställningsvärld är så praktiskt ordnat att det som är bäst för partiet per definition också är det som är bäst för folket och för landet.

Läs även: Skogkär: Socialdemokraterna sätter sitt hopp till den stora lögnen