Vilka är de bakomliggande orsakerna till de senaste decenniernas kraftiga ökning av skjutvapenvåld i Sverige? Den frågan brottas Brottsförebyggande rådet, Brå, med i en ny rapport. Men den som hoppats på tydliga svar eller ens goda hypoteser blir besviken. Och det är en tänkbar faktor bakom utvecklingen som förbigås med total tystnad. Det är kanske inte så svårt att räkna ut vilken.

Rapporten, Ökningen av skjutvapenvåld i Sverige (2024:7), är framtagen på direkt uppdrag av regeringen, som bland annat bett Brå att “analysera vilka faktorer som kan ha haft betydelse för normförskjutningen inom den kriminella miljön“.

Studien tar sin början i mitten av 00-talet. Det var då antalet skadade och dödade vid skjutningar i den kriminella miljön började öka. Rapporten beskriver utförligt hur skjutvapenvåldet utvecklats. Det har skett förändringar i hur våldet utförs, vem som utför det och vem det riktas mot. Den kriminella miljön har blivit mer anarkistisk och oförutsägbar, gamla hierarkier har brutits ner. Informella regler om när och hur skjutvapen används gäller inte längre. En av de största förändringarna som skett är att de personer som är inblandade blivit allt yngre. Det är en utveckling som knappast gått någon förbi.

Att det skett en normförskjutning är tydligt men vad den beror på – den fråga Brå fått i uppdrag av regeringen att försöka förklara – på den punkten ger rapporten inga svar. Istället bjuds läsaren på ett cirkelresonemang: normer har förskjutits för att normer förskjutits.

Det är slående att det finns en förklaring, eller delförklaring, Brå med kirurgisk precision undviker: den betydelse migrationen till Sverige, före och under den studerade tidsperioden, haft.

Läs även: Skogkär: De kriminella tryggar återväxten – och du betalar

Från 2005 till 2023 ökade andelen utrikes födda från 12,4 till 20,6 procent eller med drygt en miljon. Andelen med utländsk bakgrund i befolkningen gick från 16,2 till 27,2 procent.

Det är knappast okänt för Brottsförebyggande rådet att personer med utländsk bakgrund är kraftigt överrepresenterade bland dem som är misstänkta för brott. Av den senaste studien i ämnet, från 2021 och genomförd av just Brå, framgår att det är 2,5 gånger vanligare att utrikes födda är misstänkta för brott än personer födda i Sverige med två inrikes födda föräldrar. För personer födda i Sverige med två utrikes födda föräldrar är det drygt tre gånger vanligare.

“Överrisken” för att misstänkas för brott, som Brå kallar det, skiljer sig kraftigt beroende på ursprungsregion- och land. Av män födda i Afrika är nästan en tredjedel misstänkta för någon form av brott, enligt studien.

Av samtliga misstänkta för dödligt våld åren 2015–2018 har 54 procent utländsk bakgrund. Om även gruppen med endast en utlandsfödd förälder räknas in är andelen 63 procent.

I forskningsrapporten Våldsbejakande extremism och organiserad brottslighet i Sverige (2018/4) från Institutet för framtidsstudier delas den organiserade brottsligheten in i fem kategorier: nätverk, partiella organisationer, gatugäng, MC-gäng och maffia. Totalt omfattar studien närmare 13 000 individer.

I nätverken är 69,3 procent antingen födda utomlands eller har två utlandsfödda föräldrar. Bland medlemmarna i partiella organisationer är motsvarande andel 73,7 procent, bland gatugäng 79,1 procent och i organisationstypen maffia 90,5 procent. Mc-gängen avviker genom att en majoritet, 56,3 procent, är inrikesfödda med två inrikes födda föräldrar, medan endast en tredjedel, 32,4 procent, har utländsk bakgrund.

När Dagens Nyheter för ett par år sedan kartlade samtliga personer som häktats, åtalats eller dömts för skjutvapenvåld från 2017 till och med augusti 2021 – 432 personer – framkommer att 41 procent är födda i utlandet och ytterligare 35 procent födda i Sverige med två utrikes födda föräldrar. Det är vanligast att dessa har sina rötter i Irak, Somalia, Syrien, forna Jugoslavien, Libanon och Turkiet. Länder en stor del av de senaste decenniernas invandrare till Sverige kommit från.

När Polisen 2017 kartlade Stockholms drygt 400 mest framträdande gängkriminella kunde de etniska svenskarna bland 60-talet ledarfigurer räknas på ena handens fingrar.

Inget av detta är så klart okänt för Brå. Att personer med någon form av invandrarbakgrund, påtagligt ofta från Mellanöstern och Nordafrika, är kraftigt överrepresenterade när det gäller kriminalitet är väl belagt i studie efter studie.

Att mot den bakgrunden helt bortse från vilken betydelse migrationen kan ha för det eskalerande skjutvapenvåldet är inte bara oseriöst, det är rent av ovetenskapligt. Det är något som rimmar särskilt illa med Brå:s roll som expertmyndighet när det gäller brottslighet och brottsbekämpning.

Läs även: Skogkär: Det svenska gängundret