Skogkär: Fria fantasier om spädbarnsutvisning

Autistisk fyraåring i Malmö utvisas ensam till Bosnien. Åttamånaders bebis utvisas ensam till Iran. Och ovanpå detta det ena fallet efter det andra av så kallade tonårsutvisningar. De senaste veckorna har tidningar, radio och tv svämmat över av liknande nyheter: Ömmande fall. Omänskliga regler.

Medan dessa berättelser om enskilda fall alltid är rika på känslor är de påfallande ofta fattiga på bakgrundsinformation. Inte sällan får läsaren, lyssnaren och tittaren läsa mellan raderna för att sedan gissa sig fram till den bakomliggande historien.

Det finns inget och har aldrig funnits något beslut om att “bebisen Emanuel ska utvisas till Iran – utan sina föräldrar”, vilket TV4 Nyheterna hävdat. Det har aldrig funnits något beslut som innebär att fyraårige Raif “utvisas ensam till Bosnien”, vilket Sydsvenskan påstått. Den som tror det inbillar sig kanske också att det är fyraårige Raif och åtta månader gamle Emanuel som själva författat och lämnat in en ansökan om uppehållstillstånd. Eller att åtta månader gamle Emanuel på egen hand förväntas läsa, förstå – och om han så önskar – överklaga beslutet. För det är ju så det står i pappret från Migrationsverket, svart på vitt, adresserat till honom och ingen annan:

“Skriv vilket beslut du överklagar och hur du vill ha [sic] att det ska ändras.”

Både vad gäller Raif och Emanuel utgår Migrationsverket av naturliga skäl från att föräldrarna, deras vårdnadshavare, följer med barnen. Av det faktum att barn får individuella utvisningsbeslut följer inte att de därmed förväntas lämna landet ensamma. Det är inte särskilt svårt att förstå. Om viljan finns.

Läs även: Skogkär: Tillbaka till 2014

Det är fullt rimligt och legitimt att medierna kritiskt granskar och redogör för de praktiska konsekvenserna för enskilda familjer och individer av migrationslagstiftningen. Det är däremot inte rimligt att i det sammanhanget göra våld på verkligheten.

Att public service spelar en aktiv roll i denna osakliga kampanj – att den åtta månader gamle Emanuel skulle utvisas ensam är en historia som Sveriges Radio låg bakom – borde få åtminstone Tidöpartierna att reagera. Att kommersiella medier emellanåt jagar klick med rubriker utan täckning i verkligheten är en sak, men poängen med skattefinansierad public service är att dessa medier inte ska behöva anamma en sådan kommersiell logik. I fallet Sveriges Radio handlar det dock inte om pengar utan om ideologi. Public service världsbild går i rött och grönt, vilket allt fler lyssnare och tittare som själva står till höger politiskt har noterat.

Att etablissemangsmedia närmast som en man sprider en totalt onyanserad bild av att till och med spädbarn skickas ensamma ut ur landet på grund av Tidöpartiernas migrationspolitik är ingen slump. Lika lite som det var en slump att samma medier år efter år beskrev vuxna män – en del av dem rätt slitna 30-åringar – som ensamkommande barn. Lika lite är det en tillfällighet att just domar i migrationsfrågor ständigt ifrågasätts i mediernas nyhetsrapportering på ett sätt som aldrig skulle förekomma när det gäller andra typer av myndighetsbeslut. Varje avslag på en ansökan om uppehållstillstånd är en presumtiv nyhet.

Att uppskattningsvis två tredjedelar av journalistkåren röstar rödgrönt räcker en bra bit som förklaring till varför det ser ut så här. Det som nu utspelar sig är ännu en uppvisning i agendasättande journalistik, där den allmänna opinionen ska formas genom selektiv rapportering i en specifik fråga. Och det tycks fungera. Kanske till och med över förväntan. Enligt en opinionsundersökning av Novus på uppdrag av Göteborgs-Posten tycker 78 procent av de tillfrågade att det är fel att utvisa ungdomar som vuxit upp i Sverige när de fyller 18.

Att den nuvarande svenska migrationspolitiken plötsligt skulle komma att ifrågasättas i grunden, för det är vad detta handlar om, var det nog inte många som såg framför sig när valåret 2026 tog sin början. I riksdagen har det länge funnits en till synes stabil majoritet för det nuvarande regelverket. Detta i och med att Socialdemokraterna slagit fast att Sverige ska ha en mycket stram migrationspolitik under överskådlig tid. Det är åtminstone det budskap partiledningen fört ut. Partiets gräsrötter tycks i stor utsträckning vara av en annan åsikt.

Politiker och andra opinionsbildare som vill återgå till den migrationspolitik som gällde fram till hösten 2015 har bidat sin tid och ser nu, ett decennium senare, sin chans. De bedyrar att allt de önskar sig är en mer human, men ändå ansvarsfull och ordnad migrationspolitik. En politik där ett ja är ett ja och där nej betyder nej. Så har det alltid hetat. Inget parti har gått till val på löften om en ansvarslös migrationspolitik. Ändå är det en ansvarslös politik som blivit det faktiska resultatet. Så lär det sluta även denna gång om de rödgröna får chansen.

Läs även: Skogkär: Det gick att ta kontroll över migrationen