När drygt halva mandatperioden gått är det migrationspolitiska paradigmskifte som Tidöpartierna utlovat på god väg att förverkligas. Medan invandringen till EU förra året ökade till en nivå som närmar sig flyktingkrisen 2015 så hade Sverige det lägsta antalet asylsökande sedan millennieskiftet, pandemiåret 2021 undantaget. Plötsligt händer det.

På onsdagen hade migrationsminister Maria Malmer Stenergard (M) kallat till pressträff för att gå igenom hur migrationen utvecklats under 2023. Ministern var stolt, men inte helt nöjd.

På EU-nivå ökade antalet asylsökande 2023 med 20 procent från föregående år. Över 1,1 miljoner sökte asyl inom unionen, den högsta siffran sedan 2016. Till detta kan läggas att antalet irreguljära gränspassager – huvudsakligen via den centrala Medelhavsrutten – ökade med 20 procent till 380 000, det största antalet sedan 2016 även det.

Sverige såg en motsatt utveckling jämfört med EU. Här sökte 12 500 asyl, det näst lägsta antalet under hela millenniet. Totalt knappt 8 000 uppehållstillstånd beviljades under 2023 till skyddsbehövande och deras anhöriga. Det är det lägsta antalet asylrelaterade uppehållstillstånd det senaste kvartsseklet.

Förklaringen, bedömer Malmer Stenergard, är dels de regeländringar som redan genomförts, dels att den svenska regeringen varit tydlig med vad som gäller i Sverige nu och framöver:

“Många migranter är välinformerade och man är medvetna om att vi lagt om vår politik”

Och även om det är för tidigt att dra några slutsatser om den fortsatta utvecklingen så ser trenden ut att vara fortsatt nedåtgående. Under årets tio första veckor minskade antalet asylsökande med en fjärdedel jämfört med samma period förra året.

Det här är en utveckling som regeringen menar måste fortsätta givet den mycket stora invandring Sverige haft historiskt och den dåligt fungerande integrationen, förklarade Malmer Stenergard. Och fortfarande är det bara en mindre andel, en av fyra asylsökande, som bedöms ha skyddsbehov.

Läs även: Skogkär: Det migrationspolitiska paradigmskiftet och andra sagor

Möjligen är ett paradigmskifte på väg även på EU-nivå. Över i stort sett hela unionen går högerpartier, ofta invandringskritiska, framåt. Senast i valet i Portugal, där uppstickaren, högernationalistiska Chega, blev vågmästare. Och Europas politiska höger väntas få stora framgångar i sommarens val till EU-parlamentet, inte minst till följd av ett utbrett folkligt missnöje med fortsatt hög invandring och växande integrationsproblem.

I Tyskland ökade antalet asylsökande med 50 procent 2023. Det har gjort att det politiska samtalet där börjat låta väldigt annorlunda jämfört med för bara några år sedan. Den tidigare tyska förbundskanslern Angela Merkels trosvissa och ogenomtänkta försäkran “wir schaffen das” – vi fixar det här – under folkvandringsåret 2015, känns väldigt avlägset. Så långt har det gått att en tysk koalitionsregering där De gröna ingår till och med luftar tankar om att förlägga asylprocessen till länder utanför EU.

“Det trodde jag för några år sedan inte att jag skulle få uppleva”, konstaterade Maria Malmer Stenergard.

Det har varit en lång, mödosam och konfliktfylld resa från de galna åren 2010–2015 då Sverige – först under regeringen Reinfeldt (M) och sedan under regeringen Löfven (M) – tog emot 13–14 procent av samtliga asylsökande i EU, till förra årets 1 procent.

“Det gäller att hålla i det här, att vara uthållig. Det går inte att som den tidigare regeringen börja luckra upp regelverket, för så fort man gör det så får det konsekvenser. Det sänder tydliga signaler om att det nu är läge att komma till Sverige igen”, understryker Malmer Stenergard.

Och det är också vad som väntar efter valet 2026 om de rödgröna skulle vinna. I dag försäkrar Magdalena Andersson (M) att “den strama migrationspolitiken” som hon försöker slå i väljarna att hennes parti genomdrivit kommer att ligga fast om de rödgröna vinner. Men om regeringsmakten ligger i vågskålen kommer Andersson inte att tveka bråkdelen av en sekund att bryta det löftet.

I decennier beskrevs migrationen som en närmast opåverkbar naturkraft, styrd av faktorer som en svensk regering inte kan påverka. Den retoriken har nu visat sig vara en lögn. Ännu en.

“Politik är att vilja”, som en känd tidigare svensk statsminister så klokt uttryckte det. Regeringen Kristersson vill ta kontroll över migrationen, en vilja tidigare regeringar saknat.

Läs även: Skogkär: En asylrätt vid vägs ände