Demonstrationsrätten i Sverige har blivit en ockupationsrätt som innebär att åtminstone en viss grupp, mot en smärre avgift till Polisen, kan ta över gator och torg – offentliga platser som är till för alla stadens invånare. Vecka efter vecka. Månad efter månad. År efter år.
Vill Hamasaktivisterna marschera genom huvudstadens centrum varje lördag eftermiddag, från Odenplan till Gustav Adolfs torg, då får Hamasaktivisterna det. Alla andra får vackert maka på sig. Lagom till julhandeln tar SL, Stockholms Lokaltrafik, konsekvenserna av detta. Tolv busslinjer i Stockholms innerstad får hädanefter ta andra vägar under lördagseftermiddagarna. 97 hållplatser dras in.
“När polisen beviljar demonstrationstillstånd som påverkar kollektivtrafiken har vi ingen möjlighet att stoppa eller omförhandla det. Det är en grundlagsstadgad rätt att demonstrera”, säger Sophie Gunnarsson på SL:s presstjänst till tidningen Mitt i Stockholm.
Gunnarsson påpekar att det inte är ovanligt att SL anpassar trafiken efter olika evenemang. Men här handlar det inte om ett enstaka arrangemang, som Stockholm Marathon, utan om demonstrationer som ska genomföras varje vecka. Marscherna är inget annat än kollektivt asocialt dominansbeteende. Med myndighets välsignelse.
Inte bara delar av kollektivtrafiken lamslås utan även all annan trafik. Alla som rör sig i området under lördagseftermiddagarna påverkas, oavsett ärende.
När Bulletin ringer upp trafikregionrådet Jakop Dalunde (MP), som har det politiska ansvaret för kollektivtrafiken i regionen, för en kommentar, lägger han på luren.
Polisen kan med hänvisning till ordningslagen vägra tillstånd för en allmän sammankomst om det är nödvändigt med hänsyn till trafiken. I det här fallet tycks myndigheten inte se det som möjligt. Eller så hukar Polisen för Hamasaktivisterna
Någon gång borde måttet vara rågat. Någon gång borde ansvariga politiker dra ett streck i sanden: hit men inte längre. Men än är den punkten inte nådd. När det gäller den styrande rödgröna majoriteten i Stockholm kan det bero på att den står på aktivisternas sida.
Annars finns det gott om industriområden där aktivisterna kan vandra runt, skrika i megafoner, banka på kastruller och uttrycka sitt stöd för folkmord – den reella innebörden i slagord om att befria Palestina från floden till havet.
Den positiva sidan med denna utveckling är att Hamasaktivisterna gör sig allmänt avskydda i breda folklager.
Läs även: Skogkär: Greta Thunbergs segelsällskap
En av dem som med säkerhet kommer att synas och höras på Stockholms gator de kommande lördagarna är riksdagsvilden Lorena Delgado Varas, deltagare i den omtalade propagandaseglatsen mot Gaza, tillsammans med bland andra Greta Thunberg.
På fredagen hördes och syntes Delgado Varas, som slängdes ut ur Vänsterpartiet efter att att ha spridit antisemitisk propaganda i sociala medier, under en interpellationsdebatt mot utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M) i riksdagen. Delgado Varas beskrev i målande ordalag hur hon kidnappades och torterades av Israel, blev slagen, dragen i håret, tvingades knäböja i timmar.
Det är en berättelse som hörts förr, med samma inslag, som upprepats av i stort sett varenda aktivist som deltog i propagandaseglatsen.
Men trots att aktivisterna omedelbart efter sitt frisläppande, enligt vad som då sades, skulle genomgå en hälsoundersökning och få sina upplevelser dokumenterade, har några belägg för att tortyr förekommit aldrig presenterats. Den svenska ambassadpersonal som vid två tillfällen besökte de gripna svenskarna fick heller inte någon sådan information.
“Om det nu är så att man har blivit slagen, misshandlad, med mera, då borde man också ha påtalat det för den personal som besökte de här svenskarna i fängelset. Det har man inte gjort”, har Svante Liljegren, departementsråd på Utrikesdepartementet, uppgett.
Om det funnits tortyrskador att dokumentera hade de dokumenterats. Och lagts fram för hela världen att beskåda. Tro inget annat. Men i avsaknad av konkreta bevis kräver dessa Hamaspropagandister att bli trodda enbart på sina ord. Det finns det ingen som helst anledning att göra.
Till slut tröttnade också Malmer Stenergard:
“Att den här seglaren står här och påstår att hon kidnappats är inget annat än ett hån mot den gisslan som hölls fången i två år och där alldeles för många kom hem i kistor.”
När utrikesministern nämnde den israeliska gisslan log Delgado Varas i sin bänk.
Det här är en rörelse som på alla sätt är genuint obehaglig.
Läs även: Skogkär: Sagostund med Greta Thunberg
