Det är en klassisk Greta Thunberg-intervju. Den typ av intervju som kantat hela hennes aktivistkarriär, från det hon inledde sin “skolstrejk för klimatet” utanför riksdagshuset i augusti 2018. Insmickrande. Fri från verkligt kritiska frågor. Ren propaganda. Det är en intervju som lika gärna kunde ha varit gjord av någon av Thunbergs aktivistvänner.

Vilket den vid närmare eftertanke nog kan sägas vara. Inervjuaren heter Lisa Röstlund, som tidigare i år med visst buller och bång lämnade Dagens Nyheter i besvikelse över att hennes chefer inte lät henne skriva som hon ville om kriget i Gaza, om Israel och Hamas.

Enligt vad Thunberg berättar för Aftonbladet hinner hon knappt av båten i den israeliska hamnstaden Ashdod, dit aktivisterna förts efter att deras fartyg bordats, förrän hon omringas av poliser som drar ner henne på marken och kastar en israelisk flagga över henne. Thunberg släpas sedan över en stor asfalterad gård, invirad i flaggan, samtidigt som poliserna slår och sparkar henne. Där blir hon sedan placerad i ett hörn, med ryggen vänd mot de övriga gripna aktivisterna, en sorts skamvrå.

Bredvid Thunberg placeras en israelisk flagga så att den gång på gång kommer att nudda vid henne. Varje gång det sker skriker poliserna – eller om det är fängelsevakter – “rör inte flaggan” och sparkar henne i sidan. Varje gång Thunberg lyfter ansiktet från marken blir hon också sparkad. Var och en av de gripna som vågar klaga eller protestera, blir enligt Thunberg kastade till marken, slagna och sparkade. Det ser hon i ögonvrån, mellan alla de sparkar och slag hon själv får motta.

“Det var hån, hårdhänt hantering och allt filmades. Allt de gör är liksom extremt våldsamt”, beskriver Thunberg.

Det är händelserika dygn, fyllda av övergrepp, om man ska tro Thunberg. Vid ett tillfälle, hävdar hon, tvingas hon klä av sig medan vakterna tar en massa selfies med henne.

En natt får Thunberg tillbringa med andra gripna aktivister i en liten cell i en bil. “Det var jättekallt. Vi hade t-shirt”, säger hon till Aftonbladet. Hon får också sitta i andra celler, ibland tillsammans med 13 andra fångar i en cell på 15 kvadratmeter. “Det är många dagar – fyra?”. Thunberg hävdar också att hon får sitta flera timmar, riktigt hur många minns hon inte, i en isoleringscell full av insekter. På väggarna i cellerna finns skotthål och blodstänk. Det är olidligt varmt, runt 40 grader. De gripna får knappt mat och inget rent vatten alls under hela tiden. Istället tvingas de dricka från kranen vid toaletternas handfat, “där det rinner något brunt”.

Vid ett tillfälle tvingas hon och ett 60-tal gripna in i “en liten bur” medan vakterna upprepade gånger hotar att gasa dem. Vilket borde vara svårt att genomföra just med tanke på att de sitter i en bur.

Mellan tortyren och misshandeln tvingas Thunberg dessutom sitta i “ändlösa möten” med tjänstemän som vill att hon ska skriva under papper, med andra tjänstemän, med diplomater, politiker och representanter från den israeliska regeringen.

Trots den ständiga fysiska och psykiska tortyren vägrar Thunberg att skriva på de dokument som hade kunnat påskynda hennes frigivning med flera dagar.

Thunberg påstår också att hon vid ett tillfälle blir indragen i en städskrubb, och nedtryckt på knä, varefter den israeliske säkerhetsministern Itamar Ben-Gvir tränger sig in med ett helt mediateam som filmar när Ben-Gvir skäller ut Thunberg och kallar henne terrorist. Det är uppenbarligen en väldigt rymlig städskrubb.

“Jag tänkte att det här spelas in nu och kommer spridas, men jag har fortfarande inte sett att det spridits”, säger Thunberg i intervjun.

Det är många som väntar med spänning, både på den filmen och inte minst på verkliga bevis för den brutala tortyr som Thunberg och de övriga aktivisterna påstår sig ha blivit utsatta för. Det borde inte vara omöjligt med tanke på att alla aktivister skulle genomgå en hälsoundersökning så fort de landat i Aten, enligt vad Global Movement to Gaza Sverige uppgett.

Läs även: Skogkär: Ingen synar Thunberg

Men fem dygn av brutal tortyr, av sömndeprivation, fem dygn av sparkar och slag, tycks märkligt nog inte ha lämnat några synliga fysiska spår. När Thunberg går genom avgångshallen på väg till planet som ska ta henne från Israel till Atens flygplats ser hon snarare ut att ha tillbringat en helg på ett spa än flera dygn i ett “tortyrfängelse i öknen”.

Det skymtar inga blåmärken i hennes ansikte eller på hennes bara armar. Inga spår av insektsbett från alla de timmar hon påstår sig ha tillbringat i isoleringscellen med alla insekterna. Inga märken vid handlederna efter de hårt åtdragna buntband som hon säger sig ha blivit bunden med vid flera tillfällen.

Och när hon samma kväll lägger ut ett långt inlägg på Instagram är hon på till synes gott humör och opåverkad av de fruktansvärda upplevelser hon just lämnat bakom sig.

Inte heller någon av de övriga åtta svenska aktivister som greps och släpptes tillsammans med Thunberg har såvitt bekant visat upp några tydliga skador efter den tortyr och brutala misshandel de påstår sig ha genomlidit. Och om de hade haft sådana skador att visa upp hade de paraderat dem för världspressen, var så säkra.

Den som går in på Global Sumud Flotillas Instagramkonto eller konto på X hittar rader av “vittnesmål” om våld och tortyr som aktivisterna påstår sig ha blivit utsatta för. Men inga bilder. Inga filmklipp. Ingen dokumentation av deras skador, som av alla berättelser att döma borde vara omfattande.

Röstlund har talat med flera andra aktivister som alla “i stort” bekräftar Thunbergs uppgifter. Värdet av att aktivister bekräftar varandras påstående är i stort sett lika med noll. Deras berättelser om misshandel och tortyr framstår som lika spontana som de förinspelade videomeddelanden aktivistgruppen lade ut så fort något av deras fartyg bordats av israelisk militär. Alla med likalydande budskap om att de ”kidnappats” av Israel på internationellt vatten.

Thunbergs anklagelseakt i Aftonbladet sprids sedan, utan ifrågasättanden, vidare av Sveriges Radio – så klart – av Dagens Nyheter, av Expressen, av TV4 och via nyhetsbyrån TT av ett stort antal mindre tidningar i hela landet.

Seriösa medier – i den mån några sådana finns kvar – borde för länge sedan ha slutat att svälja allt Greta Thunberg påstår med hull och hår, och okritiskt trumma ut hennes budskap. Det vore den bästa tjänst de kunde göra henne – och den egna trovärdigheten. Sådan den nu är.

Läs även: Skogkär: Greta Thunberg kommer ut som socialistisk agitator