I går morse var priset på den nordiska elbörsen i elområde 4, alltså södra Sverige, uppe i över 5 kronor per kilowattimme, kWh. Vid samma tidpunkt för ett år sedan låg priset för en kWh runt 60 öre. Går vi ytterligare ett år tillbaka i tiden, till den 21 juli 2020, var priset för en kWh knappt 40 öre i södra Sverige. Det var tider det.

Priserna svänger kraftigt från dag till annan och varierar också över dygnets olika timmar. Hos Vattenfall låg medelpriset under juni i år på 1,90 kronor per kWh i elområde 4 jämfört med 84 öre under samma månad förra året. I elområde 1, längst upp i norr kostade elen under juni 61 öre i snitt.

Det som för ett par år sedan skulle betraktats som extrema, för att inte säga helt osannolika, vinterpriser, är numera högst normala sommarpriser.

Förklaringen, återigen enligt Vattenfall, är främst höga bränslepriser i Europa, krig i Ukraina, strypta gasleveranser, mindre regn och blåst.

Än så länge finns det i alla fall el att tillgå dygnet runt, åtminstone för den som har råd att betala. Men den tiden kan snart vara förbi.

Svenska kraftnät gör just nu upp planer för rullande nedstängningar av elleveranserna i mellersta och södra Sverige under hösten och vintern. Det innebär kontrollerade strömavbrott där verksamheter som inte anses ha samhällsviktiga funktioner kopplas bort från nätet under de timmar då elförbrukningen är som störst.

“Vi har aldrig tidigare kopplat bort förbrukning i Sverige till följd av för låg elproduktion. Det kan komma att ske för första gången nu i höst”, säger Niclas Daamsgaard, chefsstrateg på Svenska kraftnät, till tidningen Sydsvenskan.

Marknaden för reservkraftverk i form av dieselaggregat lär få ett uppsving.

Nu är kanske några strömlösa timmar då och då ett mindre problem än skyhöga elräkningar för de flesta hushåll. Och el som inte levereras kostar heller ingenting, får man förmoda. Vilket lär vara en klen tröst.

I riksdagens talarstol och andra fora har statsråd som Anders Ygeman (S), Isabella Lövin (MP) och Per Bolund (MP) skrutit om att Sverige har ett rekordstort elöverskott. Miljöpartisterna är till och med så till sig i trasorna över detta elöverskott att de tänker sig att Sverige ska frälsa Europa från beroendet av rysk gas och olja genom export av svensk el.

Det är korrekt att Sverige på årsbasis producerar mer el än vad som förbrukas. Så har det varit ända sedan 2011. Men det är inte till någon större glädje om elen inte finns där när den behövs.

Det måste finnas ett ledningsnät som klarar av att distribuera el i tillräcklig omfattning till förbrukarna. Det finns det inte i dag. Och detta beror inte minst på att den mesta elen produceras i norra Sverige medan den största förbrukningen sker i söder. Det nuvarande stamnätet klarar inte denna överföring.

Därför uppstår effektbrist, företrädesvis kalla, vindstilla dagar när de rödgrönas patentlösning på energiproduktionen – vindkraftverk – står still.

När rödgröna politiker som energiminister Khashayar Farmanbar (S) talar om elöverskott är det bara ett sätt att försöka blanda bort korten. Problemet är inte att det produceras för lite el på årsbasis utan att elen inte är tillgänglig när den behövs, där den behövs. Problemen stavas effektbrist och kapacitetsbrist – inte elbrist.

Svenskarna har varit bortskämda med en elförsörjning som varit stabil och inneburit låga priser – i hela landet. Den tiden är förbi. Om och i så fall när den kommer tillbaka, står skrivet i stjärnorna.

Regeringen försöker slå i väljarna att dagens problem är av snabbt övergående art.

“Vi ska säkra mycket och billig el för Sveriges hushåll och företag”, lovade energiminister Farmanbar när han för en månad sedan presenterade “ett nytt kraftpaket på energiområdet”. Det låter klatschigt. Och snabbt ska det gå.

Men istället planerar Svenska kraftnät för en verklighet med elbrist och skyhöga priser.

Regeringen med Farmanbar i spetsen skryter om hur ett överflöd av billig el ska lägga grunden för massor av nya, gröna jobb i hela landet. I verkligheten riskerar höga priser, effekt- och kapacitetsbrist, att slå ut befintliga företag och få företag att lägga planer på expansion i malpåse. I alla fall söder om Dalälven.

Det som fungerade väl, en stabil energiförsörjning där fossilfria energikällor som vattenkraft och kärnkraft utgjorde grunden, slogs på ett par decennier sönder av klåfingriga politiker.

Kärnkraftverket i Barsebäck avvecklades. Två reaktorer i Ringhals stängdes ner i förtid genom Miljöpartiets idoga arbete. Detta bortfall av planerbar kraft i södra Sverige ersattes aldrig. Därmed var dagens geografiska obalans mellan produktion och förbrukning ett faktum.

Och notan för denna dumdristighet får hushåll och andra förbrukare betala via elräkningen.