Den svenska staten är fortfarande stark – åtminstone inom vissa domäner. I Malmö har länsstyrelsen tagit en undulat under sina breda vingars skydd. Djurskyddsinspektörerna har vid upprepade hembesök kunnat konstatera att fågeln lever i något som närmast kan beskrivas som misär. Undulaten saknar sällskap, har nästan inga leksaker, inget badvatten och utsätts dessutom för passiv rökning. Länsstyrelsen har därför utfärdat ett föreläggande mot ägaren, som innebär att hon måste skaffa undulaten en fågelkompis och även avhålla sig från att röka inomhus – undulater har känsliga luftvägar. I annat fall kan fågeln komma att omhändertas av länsstyrelsen.

En försumlig undulatägare är väl ungefär vad svensk lagstiftning – och de instanser som har att se till att lagar och regler efterlevs – kan hantera.

Till företeelser som däremot inte kan hanteras i dagens Sverige hör familjer med kriminella barn som utgör måltavla för andra grovt kriminella, vilket i sin tur leder till att deras grannar tvingas leva i skräck.

I Malmö ser sig bostadsbolaget MKB tvingat att låta lägenheter i en av sina fastigheter stå tomma av säkerhetsskäl. I huset bor en familj med två gängkriminella söner i 20-årsåldern som flera gånger utsatts för attacker. Grannars lägenheter har blivit beskjutna. Vid ett tillfälle försökte en beväpnad man föra bort en av bröderna. En annan gång placerades en bomb med drygt ett kilo dynamit utanför dörren till familjens bostad, men den fungerade inte som tänkt och detonerade aldrig. MKB har gång på gång försökt få familjen vräkt men fått nej i Hyresnämden och efter överklagande även i hovrätten. Eftersom det inte är bröderna själva utan andra, som vill komma åt bröderna, som begått brott i fastigheten, anses familjen ha rätt att bo kvar.

Följden har blivit att andra hyresgäster i huset istället flyttat ut. Att den som en gång vaknat mitt i natten av att en kula krossar ett fönster i lägenheten helst vill slippa uppleva detta ännu en gång, är inte särskilt märkligt. MKB har beslutat att ingen tills vidare får flytta in i de numera tomma lägenheterna.

Lagen skyddar i praktiken de kriminella som kan bo kvar medan de laglydiga känner sig tvingade att flytta. Det stärker knappast människors tilltro till rättsstaten. Vikten av ett gott djurskydd ska inte förringas, men att garantera att människor slipper leva i skräck i sina egna hem, rädda för att träffas av en förlupen kula eller falla offer för en bomb i trapphuset, borde trots allt vara en viktigare uppgift för staten än att garantera undulater en rökfri miljö.

Läs även: Skogkär: Att gängvåldet skenar är inte ett olösligt mysterium

På samma sätt borde föräldrar kunna skicka sina barn till skolan utan att vara oroliga för att de där ska tas om hand av grovt kriminella. Men för detta verkar det inte finnas några garantier.

Nyligen avslöjade Sydsvenskan att en våldsbrottsling med ett gediget kriminellt förflutet arbetat på flera skolor i Malmö, både som elevassistent och som obehörig lärarvikarie. Vid en anställning måste den som anställs visserligen visa upp ett utdrag ur belastningsregistret. Men i dessa utdrag syns bara domar för grova brott. Det speciella i detta fall var att det av det registerutdrag mannen lämnade in framgick att han dömts för grov misshandel efter att ha knivhuggit en person. Han fick jobbet som elevassistent ändå. Och väl inne i systemet behövde han inte visa upp sitt registerutdrag igen utan kunde gå vidare till anställningar på andra Malmöskolor, bland annat som elevassistent för skolbarn med autism, där förmåga till “lågaffektivt bemötande” bedömdes som särskilt viktig.

Mannens karriär inom Malmös skolväsende tog till sist slut. Inte för att han fick sparken utan genom att han dömdes till ett flerårigt fängelsestraff för misshandel, människorov och övergrepp i rättssak – ett straff som han nu avtjänar.

Sverige, det en gång lugna, välordnade lilla landet i norr, som många – åtminstone amerikaner – gärna blandade ihop med Schweiz. Det misstaget är nog inte lika vanligt numera.

Rubriken häromdagen i ansedda Wall Street Journal talar sitt tydliga språk och behöver knappast översättas: How Peaceful Sweden Became Europes Gun-Murder Capital. Strid om kontrollen över narkotikahandeln, personliga vendettor, riklig tillgång på vapen och lika riklig tillgång på unga män – i regel med invandrarbakgrund – redo att använda dessa vapen, har gjort Sverige till det dödliga skjutvapenvåldets europeiska centrum, konstateras det i reportaget.

Att Sverige har en på många områden dysfunktionell lagstiftning, anpassad efter en annan tid, ett annat land, andra invånare, kan var och en konstatera vid det här laget.

Sverigebilden är inte vad den har varit. Inte Sverige heller. Då är det skönt att kunna glädjas åt att åtminstone djurskyddet verkar fungera.

Läs även: Skogkär: De kriminella klanerna vinner terräng och växer sig starkare