Polisen är hårt pressad av det rekordstora antalet dödsskjutningar. För rikspolischef Anders Thornberg är orsakerna till våldsvågen något av en gåta. Kanske för att förklaringen är alltför obekväm.
Vilken är förklaringen till att Sverige på några år gått från låg till hög nivå när det gäller dödligt skjutvapenvåld? Varför har Sverige, men inte andra jämförbara länder, så omfattande problem med skjutningar och sprängningar? På grundläggande frågor som dessa blir rikspolischefen Anders Thornberg svaret skyldig.
“Egentligen kanske man ska fråga kriminologer och forskare, men de vet inte riktigt”, säger Thornberg till Dagens Nyheter. Kanske, tillfogar han, kan det ha något med “dålig integration att göra och att vi har fått de här utsatta områdena”.
Den högste ansvarige för svensk polis förstår inte riktigt hur den situation som han gång på gång beskriver som “exceptionell” har uppstått. Det är anmärkningsvärt. Thornberg borde inte stå svarslös inför frågor som dessa. Ty svaren finns där att se. För den som inte föredrar att blunda.
“Det är fullt i fängelserna, det är fullt i häktena, vi griper väldigt många”, framhöll Thornberg i en intervju i Aktuellt i SVT på onsdagen.
Om Thornberg såg närmare på vilka det är som sitter i fängelser och häkten dömda eller misstänkta för skjutningar, vilka det är som hans poliskollegor griper i kampen mot gängvåldet, skulle han kanske urskilja ett mönster.
“Unga män med invandrarbakgrund står till största delen bakom vågen av skottlossningar.” Så inleddes en granskning i Dagens Nyheter 2017. Tidningen hade studerat utredningar om skottlossning på allmän plats från 2013 och framåt, kartlagt 53 dömda och 47 misstänkta gärningsmän. Det visade sig att 90 av de 100 hade en eller två föräldrar som invandrat till Sverige. Ungefär hälften av dem hade själva kommit till Sverige som unga. Omkring 80 av de 100 hade rötter i Mellanöstern eller Nordafrika.
Samma år som Anders Thornberg utsågs till rikspolischef, 2018, uppmärksammade Expressen polisens egen kartläggning av Stockholms 400 farligaste gängkriminella. Ledarna presenterades med bild – Kardo, Firat, Ramazan, Akram, Hakim och så vidare. Och så plötsligt ett namn som stack ut: Thomas.
Förra året publicerade DN en kartläggning av alla som häktats, åtalats eller dömts för skjutvapenvåld sedan 2017. “Våldet är tydligt avgränsat till unga gärningsmän med rötter utomlands”, lyder en sammanfattande slutsats. Rent konkret innebär det att 85 procent av gärningsmännen, dömda eller misstänkta, själva är födda utomlands eller har minst en förälder som är det.
Läs även: Gudmundson: Invandring bakom majoritet brott
Numera har även många svenska små och medelstora städer problem med gängkriminalitet. Borås Tidning kartlade förra året 90 kriminella som ansågs ha en “tongivande roll” i stadens gängmiljö. Drygt 90 procent hade utländsk bakgrund.
I studien Våldsbejakande extremism och organiserad brottslighet i Sverige från 2018, finansierad av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, ingår totalt över 15 000 individer. Dessa är av forskarna uppdelade på olika typer av konstellationer, från fotbollsfirmor till våldsbejakande islamister och vit makt-grupper. I kategorin “gatugäng” har 85,3 procent utländsk bakgrund, i kategorin “maffia” är andelen 93,8 procent.
Av rapporten Misstänkta för brott bland personer med inrikes respektive utrikes bakgrund (2021:9) från Brottsförebyggande rådet framgår att en betydande majoritet av de misstänkta för dödligt våld 2015–2018, 63 procent, hade utländsk bakgrund.
Ständigt åberopade socioekonomiska faktorer som inkomst, utbildning och (föräldrarnas) yrke förklarar i grund och botten inte särskilt mycket. Det är trots allt bara en ytterst liten del av alla som växer upp i de “utsatta områden” Anders Thornberg pekar på som slutar som livsstilskriminella.
Och i vilken riktning går egentligen de socioekonomiska faktorernas orsakssamband? Blev Firat kriminell för att han misslyckades i skolan eller misslyckades Firat i skolan därför att han var mer lockad av den kriminella världen?
Den typ av våldsbrottslighet Anders Thornberg tycks betrakta som närmast oförklarlig hade varit i det närmaste icke-existerande i Sverige utan invandring. Eller mer korrekt – utan omfattande invandring från vissa specifika regioner och länder. Det är ur dessa grupper i befolkningen som gatugäng och maffia vuxit fram.
Att Sverige sticker ut i förhållande till andra, jämförbara länder beror på att det knappast går att uppbringa något annat land som fört en invandringspolitik jämförbar med den svenska.
