Facebook noscript imageSkogkär: Integration – var god dröj
Hoppa till innehållet

Skogkär: Integration – var god dröj

Annika Hirvonen (MP), stark kandidat till posten som migrationsminister i en rödgrön regering. Foto: Skärmbild från SVT
Annika Hirvonen (MP), stark kandidat till posten som migrationsminister i en rödgrön regering. Foto: Skärmbild från SVT

Var femte migrant har efter tjugo år i Sverige aldrig förvärvsarbetat. Hälften av eleverna som läser SFI anser att homosexualitet är oacceptabelt. Och det dröjer i regel tio år eller mer innan den typen av värderingar börjar förändras. Men enligt riksdagens extrempartier, MP och V – som dessutom är de mest Pridevänliga – har integrationen inte misslyckats.

Att ha bott länge i Sverige är inte detsamma som att vara integrerad, om någon nu trodde det. Var femte migrant som levt i Sverige i mer än 20 år har aldrig förvärvsarbetat. I utsatta områden är det närmare var tredje migrant. Detta enligt en ny studie från det internationella forskningsprojektet WVS – World values survey.

Integration kräver deltagande, kontakt och verkliga möten, skriver Bi Puranen, forskningsledare och generalsekreterare vid WVS, på DN Debatt:

“Det räcker inte att människor bor i Sverige om deras vardagsliv under årtionden till stor del utspelar sig vid sidan av det omgivande samhället.“

Den som inte på ett naturligt sätt, i sin vardag, möter infödda svenskar – på arbetsplatsen, i skolan, i bostadsområdet, har svårt att komma in i det svenska samhället, att förstå det, att bli en del av det.

Och i Sverige är det sedan länge så att invandrare, särskilt från länder utanför Europa, i stor utsträckning lever omgivna av landsmän eller andra invandrare. I sina egna bubblor. Här fysiskt, men i tanken kvar i hemlandet. Segregation, fysiskt och mentalt.

Studien från WVS har också tittat på hur värderingar förändras över tid.

Föreställningar som är “djupt förankrade i familjen och den privata sfären” rubbas inte i första taget, konstaterar Puranen.

Och det är just värderingar kopplade till familjen och den privata sfären som är det avgörande för verklig integration. Till exempel anser 30 procent av dem som bor i så kallade utsatta områden att det är naturligt att familjen eller släkten bestämmer över ungas livsval. Enligt Puranen krävs det omkring tio års vistelse i Sverige innan det går att se en tydlig förändring i dessa synsätt. I många fall handlar det om mer än tjugo år.

Och varannan elev som studerar SFI, Svenska för invandrare, anser att homosexualitet är oacceptabelt.

“Vi har olika kulturell bakgrund, vi har olika kön och vi har olika preferenser. Vi är dock alla svenskar när vi sitter där i tunnelbanan.”, fastslog Åsa Romson, en gång språkrör i Miljöpartiet, i en partiledardebatt 2012.

Detta uttalande säger allt om Miljöpartiets migrationspolitik och förklarar Sveriges integrationshaveri – att åka i Stockholms tunnelbana är inget tecken på svenskhet. Uttalandet förklarar varför Romson några år senare skulle stå som vice statsminister på en presskonferens och med gråten i halsen meddela att regeringen tvingats stänga gränserna för att stoppa floden av asylsökande.

I grunden är det en fråga om v-ordet. Volymer. Inga integrationsinsatser i världen kan hantera invandring av den omfattning Sverige hade från millennieskiftet och framåt.

Läs även: Skogkär: Med den migrationspolitiken hjälper ingen integrationspolitik

Så vilken migrationspolitik är att vänta med en rödgrön regering ledd av Magdalena Andersson (S)? Dagens Nyheter har gått igenom samtliga omröstningar i riksdagen sedan valet 2022 som rör migrationspolitiken för att se hur de rödgröna skiljer sig från Tidöpartierna – och från varandra.

Det visar sig att Socialdemokraterna röstat för regeringens förslag i sju fall av tio. Och när S röstat annorlunda än Tidöpartierna har det i de flesta fall röstat i linje med regeringens förslag men med egna kompletteringar eller modifieringar.

Vänsterpartiet och Miljöpartiet, däremot, har röstat nej till regeringens förslag i nio fall av tio. Centern ligger mellan S respektive MP och V.

Och medan Socialdemokraterna i alla fall påstår att partiet står för en stram migrationspolitik så låter det helt annorlunda från Centern, Miljöpartiet och Vänsterpartiet.

Fast helt annorlunda är kanske att ta i. Alla partier säger sig vilja ha reglerad invandring. Alla partier säger sig stå för tydlighet: ett ja är ett ja och ett nej ett nej och den som får ett nej ska lämna Sverige. Har man inte asylskäl så ska man inte vara i landet, sade språkröret Daniel Helldén (MP) i Ekots partiledarutfrågning i veckan. Men handlingar talar högre än ord och Miljöpartiet har som alla vet varit drivande för att underlätta för illegala invandrare – “papperslösa” enligt MP – att leva i Sverige och försvåra för polisen att hitta dem. Vänsterpartiet har aldrig haft någon annan åsikt.

De rödgröna låtsas vara rörande överens med Tidöpartierna om att den som begår brott ska utvisas, men under de åtta regeringsåren 2014 till 2022 gjorde dessa partier i stort sett ingenting för att se till att fler av det lilla fåtalet kriminella som faktiskt dömdes till utvisning också förpassades ur landet.

Vilken migrationspolitik får vi med Annika Hirvonen (MP) som migrationsminister? Ty att Hirvonen får ansvar för migrationspolitiken i en rödgrön regering är fullt möjligt – till skillnad från de rödgrönas fria fantasier om att Richard Jomshof (SD) skulle bli justitieminister efter valet om Tidöpartierna behåller makten.

“Annika Hirvonen köper inte att invandringen till Sverige har varit alldeles för hög och att integrationen har misslyckats”, sammanfattar DN.

Enligt Mehrnoosh Dadgostar (V) har inte invandringen varit för hög. Problemet har varit den ekonomiska politiken.

Alla kan räkna ut vad detta betyder. Kritiken mot “kompetensutvisningar”, mot “tonårsutvisningar”, mot regeringens åtgärder för att utvisa illegala migranter – “angiveri!” – talar sitt tydliga språk. Grundinställningen hos MP, V och C – samt stora delar av S – är att ingen som en gång beviljats uppehållstillstånd i Sverige ska behöva lämna landet. Helst ingen utan uppehållstillstånd heller.

Vill Magdalena Andersson ha stöd från Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Centern kommer det att kosta. Att ge upp den strama migrationspolitiken, som ändå inte är särskilt populär i de egna socialdemokratiska leden, blir då ett lätt val.

Läs även: Skogkär: Det migrationspolitiska paradigmskiftet och andra sagor

Mats Skogkär

Utbildad vid Journalisthögskolan i Göteborg. Reporter på TT Nyhetsbyrån i 15 år. Ledarskribent på Sydsvenskan i 15 år.

mats@bulletin.nu