Socialdemokraterna har alltid varit för en stram migrationspolitik, säger ordföranden Magdalena Andersson i en intervju i Expressen. Ja, hon har sagt det förr. Många gånger. Men det blir inte sannare för det.

Till och med när Stefan Löfven i september 2015, mitt under flyktingkrisens kulmen försäkrade att hans Europa “bygger inte murar”, så var Socialdemokraterna egentligen för en stram migrationspolitik – om man ska tro Andersson. Men olyckligtvis drogs partiet med i de stämningar som då var rådande. “Samhällsklimatet var ju så”, ursäktar sig S-ledaren.

Det är ständigt samma visa. Ansvaret för allt som gått fel ligger alltid någon annanstans. Är det inte politiska motståndare så är det de partier Socialdemokraterna samarbetar med som obstruerar och hindrar S från att driva den politik partiet egentligen står för och alltid har stått för. Och som en sista utväg går det som synes att skylla på tidsandan.

Andersson hävdar återigen att det var Socialdemokraterna som genomdrev ett paradigmskifte i den svenska migrationspolitiken hösten 2015. Men det var som alla vet en omvändelse under galgen. Regeringen Löfven körde den asylpolitik partiet numera inte vill kännas vid ända in i kaklet, ända tills det svenska mottagningssystemet stod på randen av en kollaps.

Visst stramades lagstiftningen åt. Men invandringen minskade inte. Tvärtom. När antalet asylsökande blev färre ökade i gengäld andra kategorier, som anhöriga. De sju åren 2009–2015 uppgick invandringen totalt till 777 658 personer eller 111 000 om året. De sju följande åren, 2016-2022, invandrade 831 486 personer till Sverige. Nästan 119 000 om året. Så mycket för det paradigmskiftet.

Läs även: Skogkär: Magdalena Andersson ljuger gång på gång på gång

Liberal migrationspolitik är enligt Andersson ett “högerprojekt” och hon är hård i sin kritik av den forna alliansregeringen, M, L, C och KD. Särskilt kritisk är hon mot migrationsuppgörelsen 2011 mellan alliansen och Miljöpartiet:

“Fredrik Reinfeldt och Ulf Kristersson införde en av Europas mest liberala lagstiftningar för asylinvandring och det ledde upp till det som hände 2015”, sade Andersson i en intervju i DN nyligen.

Men om sanningen ska fram – vilket Andersson inte är särskilt intresserad av – så hördes under alliansens andra och sista mandatperiod vid makten inte ett uns av kritik från Socialdemokraterna mot denna politik. Inte ett pip. Socialdemokraterna talade istället för en ännu generösare migrationspolitik, angrep varje tendens i annan riktning.

I en trepartimotion (S, V, MP) inlämnad 27 oktober 2010 slås fast att “de som flyr undan krig och väpnad konflikt ska få skydd. Skyddet för barn, kvinnor och hbt-personer ska stärkas.” I en annan motion inlämnad i november samma år föreslår S generösare regler för anhöriginvandring.

I en motion inlämnad i mars 2012 understryks att Sverige måste agera som motvikt till de länder i EU som stramat åt sin migrationspolitik:

“Människor på flykt undan krig och förtryck ska inte mötas av uttalanden om illegal migration och stängda gränser utan av ett värdigt mottagande och en rättssäker asylprocess.”

En konsekvens av den migrationsuppgörelse mellan alliansen och MP som Andersson nu dömer ut blev att så kallade papperslösa 2012 fick rätt till sjukvård och skolgång. Socialdemokraterna applåderade.

När Tobias Billström (M), då migrationsminister, i en intervju i Expressen den 2 januari 2013 sade att det är nödvändigt att diskutera “volymerna”, alltså invandringens omfattning, fick han inte medhåll av Socialdemokraterna. Tvärtom. “Oanständigt”, ett “avhumaniserande språk”, skrev Stefan Löfven på Facebook:

“Nu har [regeringen Reinfeldt] pekat ut en av samhällets mest utsatta grupper: de människor som söker skydd från krig, terror och förtryck.”

Våren 2014 lade regeringen Reinfeldt fram ett lagförslag som innebar att en formulering i utlänningslagen ändrades från “synnerligen ömmande” omständigheter till “särskilt ömmande”. Därmed skulle fler asylsökande få stanna. Lagändringen välkomnades av S.

När Reinfeldt (M) i sitt beramade sommartal valåret 2014 manade svenska folket att öppna sina hjärtan och varnade för att reformutrymmet var i stort sett noll de närmaste åren till följd av de skenande kostnaderna för asylmottagningen, blev Löfven återigen upprörd. Det där var ett “väldigt ovärdigt” uttalande av Reinfeldt, slog S-ledaren fast. “Han ställer flyktingar, som flyr för sina liv, mot svensk välfärd och det stör mig.”

Att försöka minska tillströmningen av asylsökande var det inte tal om.

När Andersson nu vill ge sken av att Socialdemokraterna under den här perioden stod för en radikalt annan migrationspolitik än alliansen så stämmer det inte. Det är rent påhitt. Historierevisionism.

Läs även: Skogkär: Magdalena Andersson är inte rädd för att smutsa ner sig