Biståndsminister Benjamin Dousa (M) har varit på resa i Mellanöstern. Där har han träffat representanter för både den israeliska regeringen och för den palestinska myndigheten.

Att försöka få klarhet i varför den nödhjälp som bland andra svenska skattebetalare finansierar inte kommer fram till befolkningen i Gaza beskrivs som det främsta skälet för besöket.

Att döma av medierapporteringen från resan är Dousa påtagligt kritisk till hur Israel agerar. Fler hjälptransporter måste släppas in i Gaza, underströk ministern särskilt:

“Israel som ockupationsmakt har ett förbannat ansvar att också följa folkrätten. I det ingår att också säkerställa att hjälp kommer fram.”

Att säkerställa att hjälpen når fram är dock lättare sagt än gjort eftersom beväpnade grupper – det kan vara Hamas eller vanliga kriminella gäng – återkommande kapar hjälpsändningarna när de kommer in i Gaza. Nödhjälpen säljs sedan med god förtjänst på den svarta marknaden.

“Det civilbefolkningen genomlider just nu i Gaza är ett djupt ovärdigt liv som man har tvingats på”, säger Benjamin Dousa till Göteborgs-Posten.

Om det är någon part som tvingat på Gazas befolkning detta ovärdiga liv så är det Hamas. Det var Hamas som ytterst medvetet startade kriget genom sitt terrordåd den 7 oktober. Och Hamas skulle också mycket enkelt kunna få ett slut på Gazabornas lidande genom att lägga ner vapnen och frige gisslan. Men det är en lösning som – att döma av rapporteringen från Dousas rundresa – inte tycks föresväva biståndsministern.

Om Dousa efter besöket var ohöljt kritisk mot den israeliska regeringen så var han påtagligt mildare i tonen efter sitt möte i Ramallah med den palestinske premiärministern Mohammad Mustafa.

Denne ska ha försäkrat Dousa att det palestinska styret tar ytterst allvarligt på arbetet mot korruption och för ökad transparens vad gäller användningen av de biståndsmiljarder som årligen pumpas in i detta statsbygge.

Och Dousa tycks i likhet med så många andra svenska ministrar före honom benägen att tro på palestinska löften om bot och bättring. Vad denna tro grundar sig i är högst oklart.

Läs även: Skogkär: Vänstern och Hamas – en spirande romans

Enligt en beräkning ska Sverige de senaste 25 åren ha plöjt ner i runda tal 36 miljarder kronor i palestinska myndigheter och organisationer, dels direkt, dels indirekt via EU och FN.

Här är den tidigare Scaniachefen Leif Östlings beramade fråga “Vad fan får jag för pengarna” definitivt på sin plats.

Wael Zakout, minister för internationellt samarbete och planering i den palestinska myndigheten, utlovar ett bättre Gaza, ett inkluderande Gaza, efter kriget.

“Vi kommer att bygga enligt bästa internationella standard tillsammans med stöd från det internationella samfundet”, säger Zakout i en intervju med Göteborgs-Posten.

Den siste idioten är ännu inte född, heter det, så det finns säkert människor som är beredda att tro på ännu en uppsättning palestinska löften.

Faktum är att denna hägring kallad en palestinsk stat är ett biståndspolitiskt svart hål. Det har dock aldrig avskräckt svenska regeringar, som oavsett politisk färg stått och står redo att skyffla ner hur många miljarder som helst i detta hål.

I början av december sades det att Hamas och Fatah – det parti som utgör den palestinska myndigheten och som leds av den palestinske presidenten Mahmoud Abbas – enats om att bilda en gemensam kommitté som ska styra Gaza efter krigsslutet. Med tanke på att den palestinska myndigheten just nu har påtagliga problem med att behålla kontrollen över de delar av Västbanken som den i dagsläget administrerar, får sådana planer tas med en rejäl skopa salt.

Ett oavvisligt krav för att Sverige – och den europeiska unionen – ens ska överväga fortsatt bistånd borde vara att Hamas på ett eller annat sätt avlägsnas ur ekvationen. Hamas kommer aldrig att ge upp sitt mål att utplåna Israel. Fortsatt inflytande för Hamas är en garanti för att det aldrig kommer att bli fred.

Palestinierna har så klart rätt att själva välja sina ledare. Men med den rätten följer också skyldigheten att leva med konsekvenserna av sina val.

Sveriges skattebetalare har däremot ingen skyldighet att i all evighet finansiera detta långsamt kapsejsande försök till nationsbygge.

Läs även: Skogkär: Ingen förväntar av Ukraina vad som krävs av Israel