Facebook noscript imageSkogkär: Lögn, förbannad lögn och Rädda Barnens statistik
Hoppa till innehållet

Skogkär: Lögn, förbannad lögn och Rädda Barnens statistik

”Hungriga barn kommer till Röda Korsets aktiviteter och plockar på sig mackor och frukt för att ta med sig till sina syskon”, enligt Rädda Barnens Sverigechef Sara Damber. Foto: Rädda Barnen
”Hungriga barn kommer till Röda Korsets aktiviteter och plockar på sig mackor och frukt för att ta med sig till sina syskon”, enligt Rädda Barnens Sverigechef Sara Damber. Foto: Rädda Barnen

Barnfattigdomen ökar, larmar Rädda Barnen, Röda Korset, Hyresgästföreningen och Majblomman. Barnfattigdomen i Sverige har minskat i tio års tid, uppger Statistiska Centralbyrån. Vem ska man tro på? I det här fallet SCB.

Allt fler barnfamiljer har svårt att betala hyran, svårt att äta sig mätta och svårt att låta sina barn delta i fritidsaktiviteter, larmar Rädda Barnen, Röda Korset, Hyresgästföreningen och Majblomman i en gemensam debattartikel i Aftonbladet. Det låter onekligen bekymmersamt.

Dessa påståenden baseras på enkätundersökningen Barnfamiljers ekonomiska svårigheter, som genomförts av undersökningsföretaget Verian.

Nu föll det sig så att samma dag som debattinlägget om den växande barnfattigdomen publicerades i Aftonbladet (24/3), så publicerade SCB de senaste siffrorna över svenska barnfamiljers inkomststandard. Enligt SCB har barnfattigdomen i Sverige minskat i tio års tid och befinner sig nu på sin lägsta nivå sedan 2014. Då hade var tionde barnfamilj låg inkomststandard, nu är andelen 6 procent. Inte fullt så alarmerande. Tvärtom en glädjande utveckling.

Och medan Rädda Barnen i sin Barnfattigdomsrapport 2025, publicerad i oktober förra året, hävdar att 276 000 barn lever i ekonomisk utsatthet, är det enligt SCB 130 000 hemmaboende barn under 18 år som har låg inkomststandard.

Fast av Barnfattigdomsrapporten framgår faktiskt också att barnfattigdomen i Sverige minskade, i det här fallet åren 2019–2022, för att därefter öka rejält, från 175 000 till 276 000 fattiga barn. Vad hände? I praktiken, i den ekonomiska verkligheten – ingenting. Det var bara Rädda Barnen som ändrade sin definition av fattigdom. Så kan man också göra.

Läs även: Skogkär: Dadgostar upprörs över fattigdom hennes parti skapat

Rädda Barnen och deras partnerorganisationer försöker även ge sken av att den ovan nämnda enkätundersökningen visar att barnfattigdomen har ökat. Men undersökningen har mätt något helt annat, hur barnfamiljer med låga inkomster ser på sin ekonomiska situation.

Då framgår, tro det eller ej, att oron över ekonomin bland barnfamiljer med låga inkomster alls inte ökat. Oron har minskat sedan 2023. Bland ensamstående med en inkomst under 30 000 kronor per månad och sammanboende med inkomst under 43 000 kronor per månad – det är de fattigdomsgränser Rädda Barnen satt upp – är det i dag 79 respektive 60 procent som uppger att de känt oro för sin ekonomi de senaste sex månaderna. År 2023 var motsvarande andelar högre, 82 respektive 65 procent.

Det mesta går att bevisa med statistik, bara denna statistik väljs med omsorg. Och som alltid gäller att som man frågar får man svar.

Det Rädda Barnen med flera kallar ekonomisk utsatthet är något helt annat än SCB:s mått låg inkomststandard. Det intressanta är vilket mått som är mest rättvisande, som bäst fångar vad det innebär att vara fattig.

De föräldrar som någon gång under det senaste halvåret haft svårt att få råd att köpa leksaker, cyklar, telefoner, nya vinterkläder; haft svårt att betala barnens fritidsaktiviteter; haft svårt att betala kollektivtrafik; haft svårt att få ihop pengar till en familjeaktivitet som att besöka simhall, museum, café eller gå på bio, lever enligt Rädda barnen med kompani i ekonomisk utsatthet, i fattigdom. Men att vid något tillfälle ha haft svårt är, väl att märka, inte samma sak som att inte ha kunnat.

Det kan också beskrivas så här: varje barnfamilj som tvingas hushålla med pengarna är fattig.

Rädda Barnen, Röda Korset, Hyresgästföreningen och Majblomman kommer alltid att hitta skillnader. De kommer alltid att hitta en grupp med lägre standard, oavsett vad denna lägre standard innebär i praktiken. De kommer alltid att hitta några som har svårt att få pengarna att räcka. Därför kommer de alltid att hitta vad de letar efter, fattiga barn, barn som har det sämre ställt än andra barn. Det är meningen med föreningen. Den som söker skall finna.

Och skulle siffrorna peka i fel riktning, i det här fallet åt det håll som innebär att andelen fattiga barn minskar, är det som framgått bara att räkna fattigdom på ett nytt sätt, det är bara att flytta målstolparna.

En grupp det i alla fall inte går någon nöd på är ledarna för dessa välmenande organisationer som är så oroade över inkomstklyftor. Hyresgästföreningens förbundschef tjänar drygt 1,4 miljoner om året. Svenska Röda Korsets chef har en årslön på drygt 1,2 miljoner kronor. Rädda Barnens generaldirektör kan plocka ut nästan 1,2 miljoner. Majblommans generalsekreterare är den fattiga i sammanhanget som inte riktigt når upp till miljonen.

Läs även: Dahlman: Rädda Barnen bör larma om att fattigdom beror på invandring

Mats Skogkär

Utbildad vid Journalisthögskolan i Göteborg. Reporter på TT Nyhetsbyrån i 15 år. Ledarskribent på Sydsvenskan i 15 år.

mats@bulletin.nu