Skogkär: Media håller Strandhäll om ryggen

Skrapa lite lätt på valfri självutnämnd antirasist och fram träder överraskande ofta en rasist. Eller någon som åtminstone är djupt okunnig om vad rasism faktiskt är. Någon som, för att bli lite biblisk, ser grandet i sin broders öga, men inte bjälken i sitt eget. Alla har kunnat beskåda det i fallet Vänsterpartiet, det parti som i årtionden framhävt sig som det mest antirasistiska av alla antirasistiska svenska partier, ett parti vars företrädare dagligen och stundligen pekat ut och fördömt andra som rasister. Och som nu visat sig härbärgera den ene antisemiten efter den andre.

Eller ta en av Socialdemokraternas leading ladies, Annika Strandhäll. Flerfaldig minister genom åren i olika socialdemokratiska regeringar. Fortfarande ordförande i Socialdemokraternas kvinnoförbund. Och självklart antirasist, om hon får säga det själv.

När Liberalernas Simona Mohamsson i Expressens partiledardebatt i måndags bar ett halsband med Davidsstjärnan, i solidaritet med den utstta judiska gruppen i Sverige, utlöste detta en flodvåg av hån, hat och antisemitism från vänstern och från muslimska extremister. I ett inlägg på plattformen X kallade Mohamssons partikollega Joar Forssell reaktionerna “sjuka”. Strandhäll replikerade. Hon höll inte med. Mohamsson får naturligtvis bära vilka smycken hon vill, inledde Strandhäll generöst, ”men att det blir reaktioner kan ju inte överraska oavsett vad man tycker. Särskilt samma dag som [den israeliske ministern] Ben-Gvir uppmanar den israeliska militären att begå massmord varje natt. Eller hur tänker du?” I ett följande inlägg hänvisar Strandhäll till den israeliske premiärministern “Netanyahu och hans anhang”.

Ett klockrent exempel på rasism är när en hel grupp hålls ansvarig för vad en enskild individ från samma grupp gjort eller sagt.

Enligt Strandhäll beror alltså fördomar och hat mot judar på judarna själva. I det här specifika fallet förklaras antisemitism i Sverige, med uttalanden och handlingar av israeliska politiker och den israeliska regeringen.

Det har hörts förr, från andra ledande socialdemokratiska partiföreträdare. Malmös starke man under många år, dåvarande finanskommunalrådet Ilmar Reepalu, blev på 2010-talet en visa med sina återkommande antisemitiska förlöpningar.

Att Strandhäll skulle bortförklara hat och rasism mot iranier i Sverige med den iranska regimens förbrytelser, eller uttalanden av iranska ministrar eller ayatollor är svårt att tänka sig. Hon skulle aldrig få för sig att förminska hat och rasism riktad mot palestinier med hänvisning till Hamas illdåd.

Men den som är jude kan hållas ansvarig för vad andra judar gör. Alltid.

Den mellanstatliga organisationen IHRA, International Holocaust Remembrance Alliance, har tagit fram en arbetsdefinition av vad som utgör antisemitism. Denna definition har Sverige som stat officiellt antagit. Det skedde genom ett beslut av en socialdemokratisk regering. Ett av de exempel som här ges på antisemitism är:

“Anse att judarna är kollektivt ansvariga för staten Israels ageranden.”

Läs även: Skogkär: Strandhäll dyker ner i konspirationernas kaninhål

Strandhälls anmärkningsvärda inlägg, som hon senare raderade, möjligen efter ingripande från partiledningen, borde vara en stor nyhet i etablissemangsmedia. Där blev det inte ens en liten nyhet. Där har det, i alla fall när detta skrivs, inte blivit någon nyhet alls. Inte i public service. Inte i Dagens Nyheter. Inte i Svenska Dagbladet.

Däremot uppmärksammades Strandhälls utfall i den flora av medier som talar där etablissemangsmedia ofta tiger: Bulletin, Kvartal, Fokus, 100%.

Jämför med upphetsningen i etablissemangsmedia – påeldad av de rödgröna – över Richard Jomshofs (SD) uttalande om att muslimer i Sverige “kan sluta vara muslimer”. Eller när Jomshof säger att han skulle vilja bli demokratiminister. Då avkrävs statsminister Ulf Kristersson kommentarer. Då avkrävs andra partiledare i Tidögänget en kommentar. Då skickar SVT ut reportageteam. Detta upprepar sig i stort sett varje gång Jomshof gör något kontroversiellt. När Strandhäll sprider antisemitiska troper är det däremot ingen inom etablissemangsmedia som ställer Magdalena Andersson (S) mot väggen.

Det är inte ens någon som ställer Strandhäll själv mot väggen. På fredagsmorgonen var Strandhäll inbjuden till Morgonstudion i SVT. Fick hon någon fråga om sina raderade inlägg? Om varför hon ser det rimligt att förklara antisemitism i Sverige med den israeliska regeringens politik? Självklart inte.

Men när Simona Mohamsson (L) intervjuades i Morgonpasset i P3 i Sveriges Radio på torsdagsmorgonen ställdes hon till svars för att hon bar Davidsstjärnan: varför inte en hijab? En bättre illustration av den vänstervridna världsbild som är så självklar inom stora delar av public service kan knappast ges.

Anna Hedenmo, under många år nyhetsankare, utfrågare och programledare på SVT, erkände i Medierna i SR att hon under sina år där “sett och hört med egna ögon och öron, att nyheter som kunde gynna Sverigedemokraterna hölls nere”.

Vissa nyheter lyfts fram. Andra lyfts undan. Och vad som lyfts i vilken riktning är inte styrt av slumpen. Men vad det är som lyfts undan förblir publiken i regel okunnig om. Det är så slipstenen dras. Det är så agendan sätts.

Läs även: Skogkär: Dags för Socialdemokraterna att skriva vitbok