
Efter Transportstyrelseskandalen för sju år sedan trodde kanske de flesta att svenska myndigheter en gång för alla lärt sig en läxa om vikten av att skydda känslig information. Men icke.
I dagarna delas broschyren Om kriget eller krisen kommer ut till samtliga svenska hushåll. Bland alla goda råd och stränga förmaningar inpräntas på sidan 23 i broschyren vikten av digital säkerhet. “Du bidrar till att stärka Sveriges motståndskraft genom att hantera information på ett säkert sätt, både hemma och på arbetet.”
De naiva – och de som redan förträngt skandalen med Transportstyrelsens upphandling av IT-tjänster – tror kanske att staten och dess myndigheter föregår med gott exempel. Har koll. Men på onsdagen avslöjade Expressen vad som knappast kan beskrivas som något annat än ett totalt informationssäkerhetshaveri på Lantmäteriet.
I Lantmäteriets arkiv finns utförliga kartor och information om varenda fastighet i hela landet, även militära installationer och skyddsobjekt. Under flera år har denna känsliga information, enligt Expressens granskning, legat öppen för de företag som använder sig av myndighetens digitala arkivtjänst, en gigantisk databas där kunderna kan söka fritt online. Och det system som trots allt funnits för att markera uppgifter som är sekretessbelagda har inte fungerat.
Enligt Expressen har Lantmäteriets kundcenter dessutom regelmässigt lämnat ut handlingar till allmänheten helt utan sekretessprövning – i direkt strid med vad lagen och myndighetens interna föreskrifter kräver.
Inom myndigheten ska det ha larmats om detta under flera års tid. I en granskning 2018 framhölls att åtgärder behövde vidtas “skyndsamt” med hänsyn till att det fanns säkerhetsklassade och hemliga uppgifter i arkivet. I interna tillsynsrapporter från 2021 och april 2023 varnades det för brister i sekretessen. Ändå lät ledningen och generaldirektören Susanne Ås Sivborg hanteringen fortgå. Till sist, i maj i år, stängdes tjänsterna ner.
Vilka hemliga uppgifter som läckt ut och till vem är inte känt och ska även vara omöjligt att ta reda på – på grund av brister i arkivets loggsystem. Skratta eller gråta?
Nu ska luckorna vara tilltäppta. Men det mest troliga är att alla skyddsvärda uppgifter sedan länge finns nedladdade, sparade och i tryggt förvar hos säkerhetstjänsterna i Moskva, Peking och Teheran.
Läs även: Skogkär: Samma naivitet mot Iran som mot Ryssland
Återigen tycks en skriande inkompetens och ansvarslöshet på en svensk myndighet ha uppdagats. Det är som om verkligheten – det allvarliga säkerhetsläget – inte existerade.
Under söndagen och natten mot måndagen upptäcktes att två kablar för datatrafik gått av eller skadats i Östersjön. Vad som orsakat kabelbrotten är ännu inte klarlagt, men misstankarna om sabotage är starka. Ett kinesiskt fartyg på väg från en rysk oljehamn ut ur Östersjön har under den aktuella tidsperioden passerat över båda kablarna.
I ett uttalande i maj i år uttryckte försvarsalliansen Nato sin ”djupa oro” över “en allt intensivare kampanj av aktiviteter som Ryssland fortsätter att genomföra över hela det euroatlantiska området, inklusive på alliansens territorium och genom ombud. Detta inkluderar sabotage, våldshandlingar, cyber- och elektronisk störning, desinformationskampanjer och andra hybridoperationer.”
Att uttrycka sin oro lär inte räcka långt. Vad som krävs är motåtgärder. Mot demokratierna i Väst står en allians av totalitära regimer som Ryssland, Kina och Iran, som steg för steg flyttar fram sina positioner, ökar pressen.
Den svenska försvarsmakten övar sedan flera år tillbaka för skymningsläge, även kallat gråzonsläge, ett tillstånd som inte är krig men inte heller fred. Ett tillstånd där fientliga statliga aktörer verkar genom allt från underrättelseinhämtning, påverkansoperationer och cyberattacker till fysiska sabotage.
Regimen i Iran har haft ett mordkommando i Sverige, ett par som fick asyl på falska grunder, med uppdrag att mörda svenska judar. Enligt Säkerhetspolisen använder sig Iran också av kriminella nätverk för att begå våldsdåd i Sverige riktade mot israeliska mål. Det får hållas för troligt att främmande makter stöttar delar av den vänsterradikala klimatrörelsen med råd, dåd och pengar – på samma sätt som Sovjetunionen en gång stöttade den europeiska så kallade fredsrörelsen och kärnvapenmotstånd. Det finns skäl att misstänka att detta även förekommer bland vissa av de propalestinska, terroristsympatiserande grupperna. Att skapa och underblåsa konflikter och polarisering, att undergräva försvarsviljan och tron på den egna samhällsmodellen, att öka misstron mellan olika grupper i befolkningen, är viktiga mål för fientlig, främmande makt.
Frågan är inte om krisen och kriget kommer. Kriget och krisen i sin gråzonsform är redan här. Det som är ett hett krig i Ukraina är i övriga Europa ett kallt krig på väg att gradvis värmas upp.
Läs även: Skogkär: Dags att ge Ukraina fria händer mot Putin