Israel besköt i gryningen en byggnad i Gaza stad där Hamas och Islamiska Jihad inrättat ett lednings- och kontrollcenter. Enligt det israeliska försvaret befann sig minst ett tiotal medlemmar ur de båda organisationerna, bland dem flera högt uppsatta befäl, i byggnaden när anfallet genomfördes. Hur många som dödades i attacken och hur många av dem som var stridande respektive civila är oklart. Uppgifterna går isär.

Så hade denna attack förra lördagen kunnat beskrivas. Men det var inte så den beskrevs av Ekot i Sveriges Radio. Istället lät det så här i sändningen klockan 06.00:

“Över 90 personer har dödats i en israelisk attack mot en skola i Gaza stad, uppger Gazas civilförsvar. Tre israeliska raketer träffade skolan som huserade fördrivna palestinier. Israels militär bekräftar attacken och hävdar att den var riktad mot medlemmar i terrorstämplade Hamas som enligt dem byggt upp ett lednings- och kontrollcenter i skolan.”

I sändningen en timme senare har Ekot skrivit ner dödssiffrorna till “över 60 personer” och hänvisar nu till “den Hamaskontrollerade hälsomyndigheten”.

Klockan 08:44 läggs ett inslag ut på Ekots hemsida. Rubriken lyder: “Flera döda i raketattack mot skola i Gaza”. I inslaget berättar Ekots utsända reporter att “enligt Gazas civilförsvar är det över hundra döda, den palestinska hälsomyndigheten pratar om 60, men det här är en siffra som förstås stiger nu under förmiddagen, under räddningsarbetet.”

En timme senare rapporterar Ekot att dödssiffran enligt “Gazas civilförsvar” är 93 medan den “Hamaskontrollerade hälsomyndigheten” uppger 80. Lyssnarna får även veta att siffrorna av Israel beskrivs “som överdrivna”.

Hela tiden upprepas att Israel angripit en skola. Det kallas inramning, på engelska framing, och är avsett att styra mottagarens tankar i önskad riktning – i det här fallet i riktningen att Israel inte ens drar sig för att bomba skolor. Men vad byggnaden varit tidigare, före kriget, saknar i det här sammanhanget betydelse. Varje byggnad som används för militära ändamål blir också ett giltigt militärt mål.

Två dagar senare uppger den israeliska armén att man identifierat 31 terrorister bland dem som dödades i attacken. Den som letar efter den nyheten på Ekots hemsida letar förgäves. Rapporteringen följer ett mönster och i detta mönster ingår att Sveriges Radio – och övriga medier – så gott som omedelbart tappar intresse för händelsen. Det görs inga ansatser att försöka klarlägga vad som faktiskt hänt. Därmed är det den ursprungliga bilden, satt av Hamas, som kvarstår. Att Israel angripit en skola. Att Israel utfört ännu en massaker.

Läs även: Skogkär: I Rapport är det bara civila som dör i Gaza

Den som går tillbaka i nyhetsflödet under de tio månader kriget i Gaza nu pågått finner en uppsjö av liknande händelser som i nyhetsrapporteringen skildrats och ramats in på ett likartat sätt.

Knappt har ekot från explosionerna tystnat och röken skingrats förrän Sveriges Radio och Sveriges Television vidarebefordrar uppgifter från Hamas, förmedlade via nyhetsbyråer, om hur många civila som dödats i den senaste israeliska attacken. Hur det är möjligt att så snabbt få fram siffror över antalet dödade är uppenbarligen inte en fråga någon inom public service ställer sig.

I flera år har allmänheten uppmanats av politiker och myndigheter att vara källkritisk, inte minst vad gäller uppgifter i sociala medier. Det har återkommande utfärdats varningar för desinformation och för påverkanskampanjer från än det ena, än det andra hållet.

På nätsajten krisinformation.se står följande att läsa:

“Att vara källkritisk innebär att värdera den information man tar del av. Det betyder dels att förstå att vissa källor har högre trovärdighet än andra, dels att vara medveten om att avsändare av information har ett syfte.”

Det bör vid det här laget stå klart för de flesta att public service – Sveriges Radio och Sveriges Television – tillmäter terrorgruppen Hamas högre trovärdighet än officiella israeliska källor. Det är så gott som undantagslöst Hamas påståenden om det inträffade som blir utgångspunkten för rapporteringen och som Israel – i bästa fall – får bemöta. I den mån public service ägnar sig åt källkritik är den selektiv, riktad mot Israel.

Ofta görs en åtskillnad mellan desinformation och misinformation. Med desinformation avses att avsiktligt sprida osanna eller vilseledande uppgifter för att försöka påverka människors attityder och styra deras handlande. Misinformation är att oavsiktligt sprida felaktig eller vilseledande information.

Till vilken kategori public service rapportering från Mellanöstern bör räknas är inte alltid lätt att avgöra. Oavsett vilket är det illa. I det ena fallet blir förklaringen ideologi, i det andra inkompetens.

Läs även: Skogkär: Kriget i Gaza saknar motstycke