Plötsligt har regeringen Kristersson bestämt sig för att EU:s handelsavtal med Israel måste frysas. Morgan Johansson (S) konstaterar att regeringens 180-graderssväng i frågan är välkommen men sen. Johansson har anledning att vara nöjd. Sveriges utrikespolitik tycks nu styras från Socialdemokraternas partihögkvarter på Sveavägen 68.
Socialdemokraternas utrikespolitiske talesperson Morgan Johansson har en plan. En lysande plan. I alla fall om han får säga det själv. Johansson vill skicka en räddningsflotta till Gaza, fartyg fullastade med livsmedel, medicin, vatten och andra förnödenheter för befolkningen i den palestinska enklaven.
Enligt Johansson är detta det “mest effektiva och säkra sättet” att få in hjälp i stor skala.
“Nu är situationen så allvarlig att vi måste agera och göra det omedelbart. Alla länder har förpliktelser att stoppa detta och vi kommer bedömas i historiens ljus efter hur vi har hanterat det här”, förklarade Johansson vid en pressträff på onsdagen.
”Från havet behöver du inte samarbeta med Israel på samma sätt som från land”, inbillar sig Johansson.
Johansson tror – med betoning på tror eftersom han inte verkar ha någon som helst aning – att länder som Spanien, Storbritannien, Irland och Norge skulle vara intresserade av att medverka i denna “koalition av villiga”.
Hur denna massiva mängd livsmedel och andra förnödenheter ska föras i land i Gaza är något som Johansson inte heller tycks ha skänkt en tanke. Här finns ingen hamn som kan ta emot större fartyg.
Förra våren öppnades en sjökorridor från Cypern till Gaza av den spanska organisationen Open Arms. Ett projekt understött av EU, USA och Förenade arabemiraten.
Ett fartyg bogserade en pråm med 200 ton nödhjälp till Gaza där lasten sedan togs i land via en tillfällig angöringsbrygga. Detta blev inte bara den första utan även den sista sändningen. Projektet avbröts av säkerhetsskäl sedan en grupp hjälparbetare i Gaza dödats i ett israeliskt flygangrepp.
Sedan försökte USA anlägga en tillfällig, flytande pir för att ta i land nödhjälp den vägen. Men tekniska problem och dåligt väder gjorde att även det projektet fick skrotas. Nödpiren, som ska ha kostat motsvarande cirka 2,5 miljarder kronor att bygga, var bara i bruk under 20 dagar. Totalt ska cirka 8 100 ton nödhjälp ha förts in i Gaza den vägen, i snitt 405 ton per dag, bokstavligen några droppar i havet sett till de verkliga behoven.
Ska man ha in stora volymer måste det ske sjövägen, hävdar Johansson. Men försöken att ta in nödhjälp på fartyg förra våren dömdes ut i ett gemensamt uttalande från 25 olika hjälporganisationer som slog fast att det bara är via landvägen som tillräckligt med förnödenheter kan föras in i Gaza.
Det Morgan Johansson och Socialdemokraterna föreslår har med andra ord testats för drygt ett år sedan och visade sig vara ett mer eller mindre hopplöst företag. Och själva föreställningen att den Johanssonska räddningsplanen skulle kunna sättas i verket snabbt, som lösning på en akut situation, har ingen som helst förankring i verkligheten.
Läs även: Skogkär: Klockan klämtar för Ulf Kristersson
Vem träder då in på scenen och ger Morgan Johansson sitt stöd, om inte bistånds- och utrikeshandelsminister Benjamin Dousa (M).
“Vi ställer oss positiva till alla initiativ som snabbt kan få in hjälpleveranser i Gaza”, förklarade Dousa.
Men inte nog med det. Sedan bjöd Dousa in Socialdemokraterna till samarbete mot Israel.
“Vi försöker övertyga fler länder att skärpa tonen gentemot Israel. Kan Socialdemokraterna hjälpa oss, skulle det vara väldigt positivt”, förklarade Dousa
På torsdagen kom så regeringens slutliga utrikespolitiska kapitulation. Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M) förklarade att Sverige nu kräver att EU omedelbart fryser handelsavtalet med Israel. Något som regeringen tidigare avfärdat.
Morgan Johansson kallas ibland skuggminister, men numera är det Malmer Stenergard som är hans skugga. Regeringen Kristersson har tappat initiativet i utrikespolitiken. Reagerar istället för att regera.
Allt detta sker samtidigt som ett antal arabstater ställer sig bakom krav på att terrororganisationen Hamas ska släppa kontrollen över Gaza och överlämna sina vapen till den palestinska myndigheten. Till och med Qatar, som varit en av Hamas viktigaste finansiärer och den stat som hyst Hamas ledarskikt, har skrivit under.
När talade den svenska regeringen senast klarspråk om Hamas ansvar för lidandet i Gaza – annat än i pliktskyldiga bisatser. När framhöll någon från regeringen senast att Hamas kan avsluta kriget från ena dagen till nästa genom att lägga ner vapnen och frige gisslan? När presenterade den svenska regeringen senast konkreta förslag om hur trycket på Hamas och dess uppbackare, inte minst Iran, ska ökas. Någon som minns?
Alla konkreta förslag från regeringen går ut på att pressa Israel till eftergifter, att tvinga Israel till vapenvila och till att dra tillbaka sina styrkor – vilket allt annat lika innebär att Hamas kommer att återta makten i Gaza.
Plötsligt tycks ett land som Saudiarabien inta en mer klarsynt och balanserad hållning till konflikten än en svensk borgerlig regering. Den såg man inte komma.
