Över en miljon pensionärer föreslås få upp till tusen skattefria kronor i plånboken. Det ”enda anständiga”, enligt statsrådet Ardalan Shekarabi (S). När blev ett så uppenbart försök till röstköp anständigt?
Det var extra prima valfläsk som dukades upp av de rödgröna partierna på måndagen.
I stort sett varannan pensionär, över en miljon, utlovas mer pengar i plånboken i form av ett “garantitillägg”. För omkring en halv miljon hägrar maxbeloppet, en skattefri tusenlapp i månaden. Totalt skulle kalaset kosta skattebetalarna 9,4 miljarder kronor under 2023.
“Vi är här för att en undersköterska år 2022 inte kan gå i pension utan en klump i magen”, inledde socialförsäkringsminister Ardalan Shekarabi (S) måndagens pressträff där förslaget presenterades.
Det finns sannolikt även andra och inte fullt så ädla motiv.
Den första utbetalningen är tänkt att ske i augusti, några veckor före valet. Det är knappast en slump. Det luktar röstköp lång väg. Den dryga miljon som kan få ta del av garantitillägget är dessutom nästan tre gånger fler än den grupp som emellanåt benämns “fattigpensionärer”, vilket innebär att de har pensioner under 60 procent av medianinkomsten i landet.
Mer pengar till pensionärerna var ett krav från Vänsterpartiet för att släppa fram Magdalena Andersson (S) som statsminister i höstas. Detta är “den största pensionsreformen som har genomförts i modern tid”, sade Nooshi Dadgostar (V). Införandet av det nuvarande pensionssystemet under andra halvan av 1990-talet, som innebar att det ohållbara ATP-systemet ersattes, räknar vänsterledaren tydligen till förmodern tid.
“Det här systemet levererar för låga pensioner”, förklarade Shekarabi. Därmed står det klart att Socialdemokraterna är redo att slänga ett fullt fungerande och inte minst stabilt pensionssystem under bussen för att vinna valet 2022.
Dagens pensionssystem garanterar inte en tillvaro i överflöd på ålderns höst. Men de allra, allra flesta får det åtminstone drägligt. Många betydligt mer än så. Och – vilket inte är oviktigt – systemet är konstruerat för att pengarna ska räcka. Går den svenska ekonomin bra stiger pensionerna, går det dåligt sjunker de. Det betalas inte ut mer än vad som kommer in.
Systemet vilar dessutom på en bred, blocköverskridande överenskommelse, som fem av riksdagens åtta partier står bakom: S, M, L, C och KD. Dessa ingår också i riksdagens pensionsgrupp, som har till uppgift att “värna pensionsöverenskommelsen och att vårda pensionsreformen och dess grundläggande principer”.
Den breda enigheten är nu borta. Istället väljer Socialdemokraterna att göra upp med riksdagens två ekonomiskt mest ansvarslösa partier, V och MP. Dadgostar gjorde också klart att hon vill höja pensionen betydligt mer för betydligt fler, åtminstone för alla “löntagare”.
Läs även: Allt fler utlandsfödda tar ut pension utan att ha betalat in i systemet
Det nuvarande pensionssystemet är självbalanserande, det står på egna ben oberoende av statsbudgeten och dagspolitiken. Det är en av poängerna med systemet. Det utformades avsiktligt så.
Att de folkvalda skulle kunna hålla sina fingrar i styr var förstås en fåfäng tanke från första början. Talesättet if it aint broke, don’t fix it – låt saker som fungerar vara – är inget som går hem hos en genomsnittlig politiker.
De tre rödgröna partierna har inte egen majoritet. Men förslaget kommer ändå att läggas fram för riksdagen för övriga partier att ta ställning till, enligt Shekarabi. Han räknar med att det är ett erbjudande som blir svårt att avvisa:
“Nu blir det upp till bevis.”
Sverigedemokraterna är uttalat kritiska till det nuvarande pensionsystemet och inte minst mot pensionsgruppen, som de inte är med i. De rödgröna orerar gärna om SD:s bruna rötter och allmänna oanständighet men tackar säkert inte nej till deras röster.
De borgerliga partierna i pensionsgruppen har hamnat i en svår sits. Att de skulle ansluta sig till det rödgröna förslaget är knappast troligt. Att de helt kallt skulle avstå från att själva lägga ett fett bud på landets pensionärsröster känns inte heller sannolikt.
I höstens riksdagsval finns det enligt SCB drygt 2,1 miljoner röstberättigade som är 65 år eller äldre. Det motsvarar 28,1 procent av samtliga röstberättigade. I teorin nästan var tredje röst. De rödgröna räknar kallt med att inget parti har råd opinionsmässigt att säga nej till att ge pensionärerna mer pengar.
Kritiken mot det nuvarande pensionssystemet har vuxit under lång tid. Men ryktet om dess ruttenhet är något överdrivet.
Den disponibla medianinkomsten för en pensionär, alltså efter att skatt dragits ifrån och bidrag lagts till, motsvarar 66 procent av medianinkomsten bland befolkningen mellan 20 och 64 år. Detta enligt en färsk rapport från Pensionsmyndigheten.
Sett till ekonomisk standard, när hänsyn tagits till exempelvis försörjningsbördan, ser det betydligt bättre ut. Pensionärer lever med motsvarande 82 procent av den ekonomiska standard befolkningen i åldern 20 till 64 år har. Den genomsnittliga förmögenheten är dessutom sex gånger högre bland pensionärer.
Detta kan vara en anledning till att det är betydligt färre pensionärer som oroar sig för sin ekonomi – tio procent bland pensionärerna respektive 21 procent i den övriga befolkningen.
Få saker är så bra att de inte kan bli bättre. Det gäller också pensionssystem. Men då bör förbättringarna ske inom systemets ram. Inte med det ena ”tillägget” efter det andra.
Bra pensioner garanteras bäst genom en växande ekonomi, genom en politik som skapar tillväxt och ser till så att fler kommer i arbete och blir självförörjande. Och, kan det tilläggas, en politik som ger goda villkor för den som vill spara extra till sin pension.
I brist på det blir det politiska brandkårsutryckningar och valfäsk.
