Sju av tio föräldrar är i stor utsträckning oroliga över gängkriminaliteten i Sverige. Detta enligt en ny rapport från Brottsförebyggande rådet, Brå. Oron är större bland inrikesfödda föräldrar och föräldrar som bor i områden med goda socioekonomiska förutsättningar, två grupper som till stor del lär överlappa varandra.

Rapporten bygger på en enkätundersökning riktad till föräldrar i landets tre största städer: Stockholm, Göteborg och Malmö.

Av rapporten framgår även att andelen föräldrar som i stor utsträckning är oroliga för att det ska ske en skjutning i det egna bostadsområdet är mer än dubbelt så stor i områden med socioekonomiska utmaningar jämfört med områden med goda socioekonomiska förutsättningar – 43 respektive 19 procent.

Det är med andra ord inte konstigt att Socialdemokraternas planer på att bryta segregationen genom att blanda befolkningen, väcker motstånd.

Familjer som i många fall betalat dyrt för att kunna köpa en bostad i ett förhållandevis lugnt och tryggt område vill inte att de kriminella gängens rekryterare plötsligt ska dyka upp i eller vid barnens skola.

I Agenda i SVT i söndags beskrev Lawen Redar (S), som på onsdagen utsågs till partiets nya integrationspolitiska talesperson, kritiken mot den socialdemokratiska politiken som helt grundlös.

“Den här lögnaktiga politiska teatern har faktiskt pågått i några månader nu och jag har funderat över vad den handlar om. Jag börjar landa mer och mer i slutsatsen att det handlar om att Tidöpartierna vill dölja det faktum att de inte har någon integrationspolitik.”

Hon återkom ett par gånger till att Socialdemokraternas integrationspolitik består av stram migrationspolitik, en aktiv språkpolitik, främjande av demokratiska värderingar, att få människor i arbete och slutligen att få bort utsatta områden. Mer konkret än så blev det inte.

Enligt Polisens senaste lägesbild, för 2023, finns det 59 utsatta områden i Sverige. Boverket, som använder andra parametrar, har kommit fram till att det i Sverige finns 180 bostadsområden med “utbrett utanförskap”.

Det är med andra ord ingen liten uppgift Socialdemokraterna tagit på sig när de satt upp målet att Sverige inte ska ha några utsatta områden.

Läs även: Skogkär: Gott och blandat med Socialdemokraterna

Socialdemokraternas folkblandningspolitik påminner numera om Schrödingers berömda katt: den lever och är död – samtidigt.

Fram till partikongressen i Göteborg i maj – och ett kort tag efteråt – levde liket. Då talade socialdemokratiska företrädare som Redar gärna både vitt och brett om partiets banbrytande integrationspolitik.

“Vi menar allvar med att vi tänker bryta segregationen och använda bostadspolitiken som en motor i det arbetet”, sade Redar då.

Hennes partikollega Jonas Attenius, Socialdemokraternas starke man i Göteborg, beskrev hur nyanlända med den nya modellen kunde placeras ut “solidariskt så att man hamnar i områden som kanske är socioekonomiskt starkare”. Dagens utsatta områden vill partiet däremot “freda”, förklarade Attenius. I en annan intervju sade Attenius rakt ut att “vi behöver blanda befolkningen på sikt”.

Den politik Redar nu hävdar är en fantasiprodukt uppdiktad av partiets politiska motståndare är dessutom redan fastslagen i Socialdemokraternas skyltfönster, Malmö. I Malmö arbetarekommuns bostadspolitiska program, som antogs 2021, konstateras att det är “bostads- och stadsutvecklingspolitikens viktigaste uppdrag att bidra till att bryta segregationen”. Detta ska ske genom att det “byggs fler bostadsrätter eller radhus i områden som idag domineras av hyresrätter och att fler hyresrätter byggs där sådana saknas.”

I en DN-intervju 2024 sammanfattade Karin Wanngård, finansborgarråd (S) och kommunstyrelsens ordförande i Stockholms kommun, partiets vision på liknande sätt:

“Nära flerfamiljshus ska vi bygga fler radhus, nära villor ska vi bygga fler flerfamiljshus.”

På ett övergripande plan är målet att rent fysiskt bygga ihop miljonprogramsområden – ofta präglade av sociala problem, fattigdom, arbetslöshet och gängkriminalitet – med välordnade, socialt välfungerande villaområden. Alla ska med, som Socialdemokraternas valslogan löd inför valet 2006.

Bakom Socialdemokraternas politik ligger en naiv föreställning om att blandad bebyggelse också leder till en blandad befolkning som i sin tur automatiskt omvandlar dåliga områden till goda områden. Men konsekvensen kan mycket väl bli den rakt motsatta: att de problem som präglar de dåliga områdena sprids.

Nyanlända ska enligt S inte få välja fritt var de vill bo. De, liksom andra inkomstsvaga grupper, ska hållas borta från redan utsatta områden. Men ekvationen går inte ihop. Någonstans måste även nyanlända och personer utan egen försörjning ta vägen. Och om de inte tillåts flytta in i dagens utsatta områden, vilka områden återstår då?

Det kan förmodligen de flesta väljare räkna ut utan hjälp, liksom de kan se igenom Redars dimridåer.

Läs även: Skogkär: Med tvång ska integration byggas