När Socialdemokraterna inte är fullt upptagna med att kopiera Sverigedemokraternas politik och retorik är Socialdemokraterna fullt upptagna med att varna för vad som kommer att hända om Sverigedemokraterna får igenom sin politik.

Att Socialdemokraterna på fredagsmorgonen kallade till pressträff för att än en gång peka ut Sverigedemokraterna som ett säkerhetspolitiskt hot, får närmast skrivas på desperationens konto. Det blev också en rätt pinsam tillställning.

Partiet ser en uppenbar risk för att makten ska gå förlorad nästa söndag. Skulle M, KD och L tillsammans med SD lyckas hitta en välfungerande regeringskonfiguration kan Socialdemokraternas väg till maktens köttgrytor vara blockerad för mandatperioder framåt. Paniken lurar runt hörnet. Den S-märkta löfteskarusellen snurrar allt vildare. 90 miljarder i elprisstöd. 50 000 polisanställda. Allt åt alla med extra socker på toppen.

Om utfallet av de gångna åtta åren när partiet styrt landet vill Socialdemokraterna däremot inte tala. Av förklarliga skäl.

Det dödliga skjutvapenvåldet slår nya rekord. Redan har fler personer skjutits till döds i Sverige i år än under hela förra året. Medan det dödliga våldet minskar över i stort sett hela Europa, skenar det i Sverige.

Medan klimatminister Annika Strandhäll (S) pratar om hur Socialdemokraterna håller på att “skapa framtidens gröna jobb med bra villkor i hela landet” slår skenande elpriser ut företag och driver villaägare från gård och grund med elräkningar som redan mitt på sommaren är uppåt 1 000 procent högre än de var vintertid för bara några år sedan.

Regeringen skyller allt på Rysslands “energikrig” men en huvudlös energipolitik i armkrok med Miljöpartiet som inneburit att stabil kärnkraft avvecklats i förtid utan att ersättas, är en väl så viktig förklaring.

Socialdemokraterna föredrar att tala om allt partiet ska göra om det får behålla regeringsmakten, vilket i princip är allt partiet inte lyckats göra under de åtta år partiet haft regeringsmakten. Som att bryta segregationen.

Men mer än allt annat vill Socialdemokraterna tala om Sverigedemokraterna.

“Den fråga som Ulf Kristersson måste svara på det är hur han ska förhindra att Sverigedemokraternas Putinkoppling får inflytande över en kommande regering och begränsa en kommande regerings agerande i framtida eller pågående konflikter”, löd Ygemans slutkläm.

Egentligen räcker det som bemötande att citera Jan Hallenberg, säkerhetspolitisk expert på Utrikespolitiska institutet, i DN:

”Att de skulle vara allierade med ryssarna är väldigt allvarliga anklagelser som man måste ha tydliga bevis för. Det krävs ett mönster av upprepade, väl belagda samarbeten med ryska intressen, och det tycker jag inte att man har sett.”

Läs även: Skogkär: Valrörelsen börjar nu och den blir inte vacker

Hultqvists och Ygemans främsta argument – med tanke på att det upprepades minst tre gånger under den knappt tretton minuter långa pressträffen – är att Jimmie Åkesson i en intervju inte ville välja mellan den amerikanske presidenten Joe Biden och Rysslands Vladimir Putin.

Den dynamiska duon Hultqvist och Ygeman kunde åtminstone ha varierat sig lite och påpekat att Åkesson i partiledardebatten inför förra valet inte ville välja mellan Frankrikes president Emmanuel Macron och Putin.

“Ingen behöver tveka om vad jag tycker om Rysslands aggressiva utrikespolitik eller om Putins aggressiva imperialistiska styre i Ryssland”, förklarade Åkesson den gången. Ett rätt tydligt besked.

Att Sverigedemokraterna i EU-parlamentet i februari i år lade ner sina röster vid en omröstning om ett stödpaket till Ukraina, är enligt Hultqvist ett exempel på hur partiet “röstat för ryska intressen i Europaparlamentet”.

Men skälet för de nedlagda rösterna var att partiet istället för pengar ville skicka vapen, förklarade SD:s europaparlamentariker Charlie Weimers.

När organisationen Votewatch gick igenom drygt 280 olika omröstningar som rörde Ryssland i EU-parlamentet sedan 2019, visade det sig att Sverigedemokraterna var det mest Rysslandskritiska partiet. De minst Rysslandskritiska partierna var i tur och ordning Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Sten mot glashus.

För såväl Sverigedemokraterna som Socialdemokraterna var svenskt Natomedlemskap en icke-fråga ända fram till Rysslands invasion av Ukraina. Men SD var det parti som svängde först. Och på tal om hot mot rikets säkerhet kan man fråga sig i vilken mån Hultqvistdoktrinen, Socialdemokraternas mångåriga och gradvisa Natonärmande – utan de säkerhetsgarantier som endast medlemskap ger – verkligen stärkte Sveriges säkerhet.

Att just Hultqvist och Ygeman är de två statsråd som statsminister Magdalena Andersson (S) skickar fram att anklaga ett annat riksdagsparti för att utgöra ett hot mot rikets säkerhet får ändå sägas vara rätt djärvt. För att inte säga fräckt.

Både Ygeman och Hultqvist var djupt insyltade i Transportstyrelseskandalen som avslöjades 2017, en säkerhetsläcka vars följder jämförts med den skada spionen Stig Bergling åsamkade Sverige.

För Ygeman fick detta haveri den konsekvensen att han sommaren 2017 tvingades bort från sin statsrådspost. Hultqvist klarade sig med ett nödrop, räddad av Annie Lööf (C).

Sverigedemokraterna saknar regeringserfarenhet. Det är ett parti med mer än en lös kanon bland företrädarna. Att M och KD inte vill ha in det i sin regering är därför begripligt. Men att partiet skulle springa Putins ärenden är nonsens på socialdemokratiska styltor.

Läs även: Skogkär: Socialdemokraterna har tappat tron på den egna politiken