Skogkär: Sverige behöver fler miljardärer
Miljardär har bivit ett skällsord bland socialistiska politiker. Miljardärer beskrivs som utsugare som inte fyller någon ekonomisk funktion – utom möjligen som skattekälla. Men det politikerna främst ogillar med miljardärer och människor som är ekonomiskt oberoende är att de därmed inte är beroende av politikerna.
Ung Vänsters ordförande My Kårlycke tycker inte om miljardärer; miljardärer är överflödiga och deras förmögenheter bör komma de arbetande massorna till del. På så sätt löser Sverige alla problem med arbetslöshet, bostadsbrist och nedskärningar i välfärden, tänker hon sig.
“De behövs inte. Det är alla vi som arbetar på golvet som får samhället att gå runt. Inte de. Det är vi som skapar deras rikedomar. Vi hade kunnat skapa de rikedomarna för oss själva istället”, säger Kårlycke i en intervju med Göteborgs-Posten.
En fråga som infinner sig men aldrig får något riktigt svar är varför kommunister som Kårlycke då inte gör gemensam sak och skapar dessa rikedomar på egen hand, och fördelar dem efter det klassiska marxistiska mottot: Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov? Startar kooperativ och arbetarägda företag där de anställda styr och fattar alla beslut gemensamt. Vad hindrar dem från att förverkliga sina drömmar?
Vänsterpartiet, Ung Vänsters moderparti, tycker inte heller om miljardärer. Partiordföranden Nooshi Dadgostar har utnämnt “de superrika”, alla med en förmögenhet på över en miljard, till huvudmotståndare i höstens val.
“De superrika har byggt sin förmögenhet på att pressa vanliga människor att betala höga matpriser, betala höga hyror och höga räntor”, enligt Dadgostar.
En miljardärsskatt ska enligt V-ledaren säkra att “de superrika också betalar sin del”. Hur det ska gå till får bli en senare fråga, det ska en utredning titta på.
Socialdemokraternas ledande företrädare tycks akta sig för att ta ord som “miljardärsskatt” och “superrika” i sin mun. Men som finansminister föreslog Magdalena Andersson 2021 införandet av, inte en miljardärsskatt, men väl en miljonärsskatt. Partiet har i alla fall ett kongressbeslut sedan i våras på att “de allra mest förmögna ska bidra mer”. Och på Aftonbladets socialdemokratiska ledarsida kallas Vänsterpartiets miljardärsskatt “genial”. Den högljudda och inflytelserika S-föreningen Reformisterna vill återinföra förmögenhetsskatt, arvsskatt och gåvoskatt och ovanpå det lägga en klimatvärnskatt. Många skatter blir det. Räkna med en skattechock vid en rödgrön valseger.
Läs även: Skogkär: I röda nysskommunisters sällskap
Miljardärerna, de superrika, de mest förmögna eller vad de nu kallas, anses som framgått inte bidra, inte betala sin beskärda del. Men miljardärerna fyller på de offentliga kassakistorna med åtskilliga miljarder. Enligt en sammanställning av Dagens industri pytsade de 200 individer som betalade mest skatt under 2024 in totalt 12,5 miljarder kronor i kommunal och statlig inkomstskatt. I det perspektivet framstår de superrika snarare som välfärdens superhjältar än dess superskurkar. Landets ledande skattebetalare detta år var finansmannen Jan Ståhlberg, med drygt 337 miljoner kronor. De tio i toppen av listan betalade sammanlagt in 2,5 miljarder kronor i skatt. Bland dessa återfinns tre Spotify-miljardärer, som väl då – enligt Dadgostar – byggt sina förmögenheter på att pressa människor att betala för mycket för strömmad musik.
Vilka Socialdemokraterna anser ska “betala mer” är som så mycket annat i partiets politik dolt i dunkel. Intervjuad i SVT:s 30 minuter i höstas tycktes partiets ekonomiskpolitiske talesperson Mikael Damberg dra gränsen vid en månadsinkomst på 66 000 kronor. Det motsvarar en årsinkomst på knappt 800 000. De som tjänade så mycket eller mer svarade 2024 för drygt 26 procent av de totala skatteintäkterna. Samtidigt utgjorde de mindre än 5 procent av skattebetalarna. Detta enligt Ekonomifakta.
De i andra änden av skalan, de med lägst inkomster, under 199 000 kronor per år, utgjorde drygt 40 procent av alla skattebetalare, men stod för endast 12,7 procent av de totala skatteintäkterna.
LO-ägda Arbetets politiske redaktör Daniel Swedin är ärlig när han medger att miljardärsskatten inte handlar om pengar utan om makt. Men när mångmiljardärers skadliga politiska inflytande ska exemplifieras så är det alltid en Elon Musk – Tesla, X och SpaceX – eller en Jeff Bezos – Amazon-grundaren – som lyfts fram. Så också av Swedin. Det är aldrig en George Soros, som i decennier slussat enorma belopp till olika ändamål som socialister gillar. Eller mångmiljardären J.B. Pritzker, guvernör i Illinois, som använt sin enorma förmögenhet för att själv göra politisk karriär och för att stötta olika vänsterradikala politiska projekt.
Människor med mycket pengar får makt. Att ta ifrån dem pengarna är att ta ifrån dem makt. Makt som socialistiska politiker anser sig ha självklar rätt att förfoga över. Men politiker skapar inte välstånd. Politiker kan fördela välstånd. I bästa fall. Välstånd skapas av företagare och entreprenörer på en fri marknad. Då skapas också förmögenheter, miljonärer och miljardärer. Det är ofrånkomligt. Det är inte oproblematiskt, men i grund och botten eftersträvansvärt.
Vad Sverige behöver är fler miljardärer och färre kommunister. Betydligt färre.
Läs även: Skogkär: För Dadgostar är egendom stöld
