Att Tidösamarbetet består borde vara oändligt mycket viktigare för Sverigedemokraterna än några konton i sociala medier.
Det pågår ett politiskt chicken race mellan Liberalerna och Sverigedemokraterna. Båda partierna har de senaste dagarna kört i full fart mot ett stup som heter regeringskris.
Torsdagens möte mellan de fyra Tidöpartiernas partisekreterare var tänkt att gjuta olja på vågorna efter den turbulens som orsakats av Kalla faktas program om Sverigedemokraternas anonyma konton i sociala medier. Det gick på sin höjd sådär.
Moderaternas partisekreterare Karin Enström beskrev för sin del mötet som givande med ”en uppriktig och konstruktiv dialog som kommer att fortsätta”. Enligt henne har SD tagit åt sig av kritiken och även framfört en ursäkt.
Lika nöjd var inte Liberalernas partisekreterare Jakob Olofsgård, som såg ut som ett åskmoln när han kom ut från mötet.
På Sverigedemokraternas Mattias Bäckström Johansson lät det inte som om han bett om ursäkt, ännu mindre att han ansåg att partiet hade något att be om ursäkt för.
”Klägget kan försöka trycka på hur mycket de vill, vi kommer inte att ge efter en millimeter”, försäkrade Bäckström Johansson.
Liberalerna har krävt att SD ska radera de anonyma konton som partiets kommunikationsavdelning rattat i hemlighet, men också att SD:s företrädare ska sättas i karantän och för en tid inte få medverka vid regeringsföreträdarnas offentliga framträdanden.
Men att radera några konton blir det inte tal om, fastslog Bäckström Johansson. Några tiotal gamla klipp med elakheter riktade mot de övriga partierna ska raderas, SD lovar att framöver hålla en mer respektfull ton gentemot regeringspartierna i sina inlägg, en ny policy kring inlägg om samarbetspartierna ska tas fram och två medarbetare på partiets kommunikationsavdelning ska få utbildning i vett och etikett.
På fredagen kom Liberalernas motdrag. Vid en presskonferens i Göteborg förklarade Johan Pehrson att L vill se ett förbud mot att partier sprider politiska budskap eller gör reklam anonymt.
”Människor i mitt parti är skitförbannade, över alla partier som ägnar sig åt falsk flagg och åt att SD ägnar sig åt falsk flagg.”, sade Pehrson.
Läs även: Skogkär: En högerregering utan Liberalerna bör vara målet
Sverigedemokraterna leker med elden. Men det verkar de inte medvetna om. Eller så bryr de sig inte. Sverigedemokraterna njuter möjligen av att plåga Liberalerna och deras hårt ansatta ordförande. SD ser gärna att L trillar ur riksdagen i nästa val och har inget emot att ge liberalpartisterna en knuff i den riktningen. Jimmie Åkesson satsar hela sitt politiska kapital på att Pehrson och de övriga liberalpartisterna inte vågar sätta hårt mot hårt.
Så är det kanske. Eller kanske inte. Att Liberalerna skulle lämna Tidösamarbetet är osannolikt. Och Pehrsons uttalanden på fredagen visar att gränsen för Liberalerna ännu inte är nådd. Men det ska inte uteslutas att den förr eller senare nås, att den falang i partistyrelsen och i riksdagsgruppen som inte vill ha med SD att göra och som aldrig velat ha med SD att göra, till sist lyckas få en majoritet med sig.
Det är illa nog att samarbetet mellan Tidöpartierna löper en uppenbar risk att försämras av det som nu sker. Och konsekvensen om Åkesson överskattar hur mycket kallt stål liberalpartisterna tål heter regeringskris. Sammanbrott för Tidösamarbetet – och en rödgrön minoritetsregering ledd av Magdalena Andersson (S).
Det vore en olycka för Sverige. Och inte finns det något att vinna för Sverigedemokraterna och Åkesson heller i en sådan utveckling. SD skulle åter befinna sig i en position utan verkligt inflytande.
Att Tidösamarbetet består borde därför vara oändligt mycket viktigare för Sverigedemokraterna än några konton i sociala medier.
Någon jävla självbevarelsedrift måste det väl ändå finnas i ett parti, för att travestera den gamle kommunistledaren C–H Hermansson.
