I den gamla läroplanen för skolan fanns två sorters mål: strävansmål och uppnåendemål.

“Mål att sträva mot anger inriktningen på skolans arbete” medan “mål att uppnå uttrycker vad eleverna minst skall ha uppnått när de lämnar skolan”.

Som väljare finns det klara fördelar med att betrakta politiska löften på samma sätt. Inte minst för att det radikalt minskar risken att bli besviken.

Så Sverige skulle ha haft EU:s lägsta arbetslöshet år 2020 men fick i stället EU:s sjätte högsta? Se det som ett strävansmål.

Liberalerna – som i helgen avverkade ett konfliktfyllt landsmöte – har satt upp målet att det inte ska finnas några utsatta områden i Sverige år 2030. Förortslyftet kallas projektet.

Se det som ett strävansmål, inte som ett mål avsett att uppnås, oavsett vad ordföranden Nyamko Sabuni eller andra partiföreträdare säger. Det tillstånd som med en förskönande omskrivning kallas utanförskap har vuxit fram under decennier. Det kommer inte att försvinna på åtta år.

Liberalerna har för övrigt många mål att sträva mot.

Det främsta är att klara sig kvar i riksdagen, för utan opinionslyft går förortslyft och alla andra stolta planer om intet.

Just nu ser det inte så lovande ut. I opinionsmätningarna är partiet sedan länge fast förankrat under riksdagens fyraprocentsspärr. Och det med god marginal. I Sifos väljarbarometer för november får L 2,3 procent. Det ser inte bara mörkt ut, det ser “jättejättemörkt” ut, bedömer statsvetarprofessorn Jonas Hinnfors.

Läs även: Skogkär: Liberalerna är integrationspolitikens Florence Foster Jenkins

Ett annat mål Liberalerna strävar efter är att ingå i en borgerlig regering – den beteckning liberalpartister föredrar – efter valet nästa år.

Frågan är om Moderaterna och Kristdemokraterna bör sträva efter samma sak.

Att ta Liberalerna i båten är en sak, att också ro den skutan iland lär visa sig vara betydligt mer krävande.

Medan Liberalerna vänslats med de rödgröna har M och KD närmat sig Sverigedemokraterna – så pass mycket att det nu går att tala om ett blågult block. Det mest konkreta exemplet på detta är det budgetalternativ de tre partierna nyligen enats om.

Varför riskera detta begynnande samförstånd, uppnått under största möjliga vånda, genom att blanda in Liberalerna – om det inte är absolut nödvändigt?

Alldeles glasklar är heller inte Liberalernas hållning i regeringsfrågan.

Om L ska ingå i en högerregering är det en förutsättning att SD inte ingår. L ska heller inte medverka till en regering där SD ingår. Däremot ska L i sakfrågor kunna söka stöd hos alla partier. Till och med SD.

Det är i princip samma infantila spel som Centern bedriver på den rödgröna sidan med den skillnaden att det där är Vänsterpartiet som ska stängas ute från inflytande.

I praktiken riskerar Liberalernas hållning att omintetgöra ett regeringsskifte 2022.

Men så trivs en ansenlig del av Liberalernas ledande företrädare också bäst i rödgrönt sällskap. De hade hoppats att på landsmötet kunna bakbinda Sabuni och partiledningen på ett sätt som i praktiken omöjliggör varje regering där Sverigedemokraterna är en del av underlaget. Kanske nådde de inte ända fram men denna strävan kvarstår, tro inget annat.

På landsmötet fick partiledningen bakläxa på flera punkter. Det blev nej till att att ge polisen möjlighet att upprätta tillfälliga visitationszoner. Det blev nej till att införa ett system med anonyma vittnen. Både visitationszoner och anonyma vittnen var förslag som partiledningen redan enats med M och KD om att driva.

En majoritet på landsmötet sade också nej till att medborgarskap ska kunna återkallas för personer som begår exempelvis terrorbrott. Och det var med nöd och näppe partiledningen lyckades avstyra en omläggning av Liberalernas migrationspolitik som skulle göra permanenta uppehållstillstånd till huvudregel istället för som nu, tillfälliga uppehållstillstånd.

Om M och KD inte vill ha in samma konflikter och samma låsningar i en högerregering gör de klokt i att lämna L utanför.

För väljarna kan de alternativ som står till buds sammanfattas på följande sätt:

Den som har maktskifte som politiskt strävansmål kan förvisso rösta L.

Den som har maktskifte som politiskt uppnåendemål gör klokast i att lägga sin röst på M, KD eller SD.

Läs även: Gudmundson: L ligger som ett skadat djur vid vägkanten