Greta Thunberg har tagit för vana att beskriva Israel med ord som “the genocidal settler colonial entity”, “genocidal apartheid state” och “the Zionist entity”. Det är så den islamistiska regimen i Iran och dess eftersägare talar om och framställer Israel: som en konstlad, illegitim statsbildning, inte en riktig stat utan just en “entitet”, skapad genom utrotning och fördrivning av ursprungsbefolkningen, enligt propagandan ett projekt utfört av rovgiriga, huvudsakligen europeiska, kolonisatörer utan någon historisk eller annan koppling till landet.

Det är ord menade att delegitimera staten Israel, och att samtidigt legitimera våld mot staten Israel, mot israeliska intressen, israeler och alla som stödjer Israel.

Delen som Thunberg inte säger högt – och som hon inte behöver säga högt eftersom den rent logiskt följer av hur hon definierar Israel – är att en sådan stat saknar varje form av rättsligt och moraliskt existensberättigande. Att det är just den judiska staten, av alla världens närmare 200 statsbildningar, som framställs som illegitim, vars rätt att existera ständigt förnekas, är inte en slump och kan inte frikopplas från århundraden av antisemitism.

Det krävs en särskilt väl utvecklad form av skamlöshet för att likt Thunberg anklaga Israel för folkmord samtidigt som hon inte tycks ha ett ont ord att säga om den iranska regimen vars ärenden hon springer. Iran har i årtionden öppet deklarerat sina folkmordsambitioner. 2015 försäkrade Irans högste ledare att Israel kommer att vara borta inom 25 år och att landet under den tiden inte kommer att ges en lugn stund. Irans krig genom ombud mot Israel – med hjälp av terrormiliser som Hamas och Hizbollah – visar att det inte är tomma ord.

När kriget mellan Iran och USA och Israel tog sin början vaknade plötsligt Greta Thunbergs intresse för vad som händer i landet. I alla fall för en kort stund. De omfattande protesterna i Iran runt och efter årsskiftet brydde sig Thunberg däremot inte om. När 30 000–40 000 protesterande iranier massakrerades av regimens religiösa milis på bara ett par dagar i början av januari visade Thunberg inga tecken på upprördhet.

Läs även: Skogkär: Greta Thunbergs segelsällskap

Ingen människa är fri förrän alla är fria, är visdomsord Thunberg och hennes vänner mer än gärna slänger sig med. Men i så fall tycks de inte betrakta folket i Iran som riktiga människor, för deras frihet är inget som engagerar. Ett land vars styrande hänger homosexuella från lyftkranar, ett land där kvinnor som inte beslöjar sig på det rätta sättet misshandlas till döds, ett land som sprider terror i regionen och runt om i världen, som mördar oppositionella i exil, som anlitar kriminella för att jaga judar, den regimen betraktas som legitim och kan räkna med Thunbergs lojalitet.

Den iranska regimen och Thunberg förenas i hatet mot USA och Israel, Stora Satan och Lilla Satan i mullornas värld. Teherans två främsta hatobjekt är även Thunbergs främsta hatobjekt. Västvärlden med dess liberala demokratier väcker mullornas djupa avsky liksom den väcker Thunbergs avsky.

Något originellt finns inte i Thunbergs revolutionsromantik. Hon låter i grund och botten som så många västerländska, revolutionära socialister låtit i ett sekel eller mer. Kapitalismen ska krossas. Sveriges och Västvärldens välstånd har tillkommit genom “oförrätter som stöld, förstörelse, förtryck, plundring och folkmord”. Thunberg är urtypen för en gudlös, socialistisk agitator av västerländskt snitt som mullorna föraktar och som – om hon varit iranier – per omgående hade spärrats in för att aldrig mer se dagens ljus. Men hon är ett användbart redskap.

Greta Thunberg har för länge sedan lämnat allt vad rimlig och saklig kritik av Israel och den israeliska regeringens politik heter långt bakom sig. Att med alla till buds stående medel – militära, ekonomiska och inte minst politiska – arbeta för att underminera och slutligen krossa den judiska staten, eller “entiteten”, är och har alltid varit Irans mål. Ett mål som Thunberg uppenbarligen delar.

Läs även: Skogkär: Sagostund med Greta Thunberg