Miljöpartiet har presenterat sitt valmanifest. Det bär titeln “Alla ska med när Sverige ställer om”. Allmänheten är därmed varnad.

Valmanifestet är en åttasidig uppräkning av allt Miljöpartiet “vill”. Det är en önskelista där i stort sett det enda som saknas är livs levande rosa enhörningar åt alla.

“I vårt Sverige får vi vår energi från solen och vinden, tar hand om naturen och varandra. Vi ger varje invånare frihet, möjligheter och en stark välfärd.”

Halleluja!, vill man utbrista, pris ske Bolund och Stenevi, Guds gåva till den svenska väljarkåren.

Det övergripande målet som Miljöpartiet går till val på är att Sverige ska bli ett grönt folkhem, ett “fossilfritt välfärdsland senast år 2030”. Detta årtal är en av ytterst få konkreta hållpunkter som finns i manifestet. Och dit är det som bekant inte långt, mindre än sju och ett halvt år.

En av punkterna i valmanifestet är att Miljöpartiet vill införa en omställningslag som innebär att all industri fasar ut kol, olja och fossilgas – återigen senast till 2030.

Den största enskilda källan till koldioxidutsläpp i Sverige är ståltillverkaren SSAB. Där har man som “ambition” att “i stort sett” ta bort koldioxidutsläppen från den egna verksamheten “kring 2030”.

Det ska då ske genom att ståltillverkningen görs fossilfri enligt Hybrit-metoden, där vätgas och el ersätter kol och koks. Målet för SSAB är att kunna börja leverera fossilfritt stål från bolagets demonstrationsanläggning år 2026. Produktion i stor skala ligger ett decennium längre fram i tiden.

Men tidigare i år varnade SSAB för att storsatsningen på fossilfritt stål kan bli försenad. Orsaken är osäkerhet dels om all den el som krävs för fossilfri framställning kan garanteras, dels om det kommer att finnas ett elnät med kapacitet att klara överföringen av denna el.

Sveriges näst största enskilda källa till koldioxidutsläpp är Cementa. Problemet med cementtillverkning är att den inte går att göra fossilfri. Även om all energi som används är fossilfri uppstår koldioxidutsläpp i själva framställningsprocessen. Nästan två tredjedelar av koldioxidutsläppen vid cementtillverkning kommer därifrån.

Cementa har trots det en “vision” om att kunna tillverka cement för klimatneutral betong år 2030. För att nå dit krävs att koldioxiden från tillverkningsprocessen avskiljs och återvinns eller lagras i berggrunden genom teknik som knappast kan sägas vara kommersiellt fullt gångbar i dag.

“En elektrifiering [av cementproduktionen] kräver en stabil och konkurrensmässig tillgång på hållbart producerad el. Det krävs även en prisstabilitet på elmarknaden för att säkerställa industrins konkurrenskraft”, poängterar Cementa dessutom i Färdplan cement för ett klimatneutralt betongbyggande.

Läs även: Skogkär: Det är synd om väljarna, inte om Miljöpartiet

För att nå nettonollutsläpp av växthusgaser kommer det att krävas enorma mängder ny el. En fördubbling eller till och med tredubbling av nuvarande elproduktion inom bara några decennier. Detta ska enligt de rödgröna partierna huvudsakligen ske genom en massiv utbyggnad av havsbaserad vindkraft.

På uppdrag av regeringen har Svenska Kraftnät tagit fram en plan för var de första havsbaserade anslutningspunkterna, alltså de punkter dit kablarna från vindkraftverken inom ett visst havsområde ska dras, ska finnas. Sex sådana anslutningpunkter pekas ut i en första omgång, från Skåne i söder till Bottenviken i norr. Enligt Svenska Kraftnät ska de tre första anslutningspunkterna stå klara någon gång mellan 2029 och 2032. Om tidplanen håller, vill säga, vilket i det här fallet nog inte ska tas för givet.

Slutsatsen av detta är att svenska företag enligt lag – enligt Miljöpartiet – ska tvingas att fasa ut kol, olja och naturgas utan att det kommer att finnas el att ersätta dessa energislag med. Och samtidigt lovar Miljöpartiet att ge både företag och hushåll “permanent låga priser” på el. Klimatcharlataner är ett alltför vänligt omdöme om detta parti.

Det är denna politik, där ett fungerande, stabilt energisystem monteras ner utan att någon har en plan för vad som ska komma istället – miljöpartisters fantasier värmer inga bostäder och driver inga tillverkningsprocesser – som lett till nuvarande situation med skenande elpriser och hot om elransonering. Det är denna politik Miljöpartiet gått i bräschen för.

De gröna klimatkhmerernas härförare Märta Stenevi och Per Bolund har tagit för vana att kalla politiska motståndare och andra kritiker för “foliehattar” med “hål i huvudet”. Den huvudbonad som bäst klär en miljöpartist är dumstruten. Fasttryckt ovanpå den foliehatt som döljer hålet i huvudet.

Miljöpartiets valmanifest är inte en färdplan mot en fossilfri välfärdsstat. Det är en färdplan mot en fossilfri fattigstuga.

Läs även: Skogkär: Det låga förtroendet för Miljöpartiets politik är alldeles för högt