Reaktionerna på vandelsutredningens förslag visar som väntat att det på sina håll är kontroversiellt att ställa krav på att den som vill bosätta sig i Sverige lever ett skötsamt liv. Inte konstigt att Sverige ser ut som det gör.
Att skärpa kraven när det gäller vandel för den som vill bli medborgare i Sverige eller få uppehållstillstånd här, är ett huvudnummer i Tidöavtalet mellan de tre regeringspartierna och Sverigedemokraterna.
Hur en sådan lagstiftning ska utformas har Vandelsutredningen grunnat på och dess förslag har nu överlämnats till regeringen i en lunta med titeln Skärpta och tydligare krav på vandel för uppehållstillstånd (SOU 2025:33).
Vandel är ett begrepp med ålderdomlig klang och det står mycket riktigt för något som sedan länge betraktats som otidsenligt, rent av smått suspekt i det progressiva landet Sverige. Vandel syftar på förväntningar om att leva på ett hederligt och skötsamt sätt samt följa regler, lagar och av myndigheter fattade beslut.
För att få uppehållstillstånd i Sverige – eller få behålla sitt svenska uppehållstillstånd – ska en utlänning sköta sig. Anstränga sig. Inte ligga samhället till last. Betala sina skulder. Försörja sig ärligt. Inte leva på bidrag. Inte agera på ett sätt som hotar ordning eller säkerhet.
Utlänningar som på olika sätt missköter sig ska i betydligt större utsträckning än i dag kunna nekas uppehållstillstånd eller få sitt uppehållstillstånd i Sverige indraget, anser Tidöpartierna. Det borde vid det här laget, med de senaste årtiondenas samhällsutveckling i åtanke, vara en okontroversiell ståndpunkt, en välkommen tillnyktring från lagstiftarnas sida, men icke.
“Det här kommer inte att gynna vårt samhälle”, kommenterade John Stauffer, chefsjurist på den så kallade människorättsorganisationen Civil rights defenders, som kräver att förslaget skrotas.
Vanligt folk med vanligt sunt förnuft skulle däremot med mycket få undantag säga att jo, detta kommer definitivt att gynna vårt samhälle. Och det kommer alldeles särskilt att gynna alla invandrare som sköter sig och som definitivt inte tjänar på att förknippas med de icke skötsamma.
Ett dåligt aprilskämt som skapar ett parallellsamhälle, klagade Liberala ungdomförbundet, i så gott som alla sammanhang en pålitlig kontraindikator.
Ett förslag som innebär att befolkningen delas in i första och andra klassens invånare, och som motverkar integration och etablering, hördes det från vänsterradikala Akademikerförbundet SSR.
Men det är och ska vara skillnad mellan medborgare och dem som har uppehållstillstånd, kanske bara befinner sig tillfälligt i Sverige. Och vad integration och etablering beträffar är förslagen om vandelskrav riktade mot personer som på olika sätt i ord och handling visar att de inte har någon önskan om att integrera sig. De parallellsamhällen som vuxit fram i Sverige visar att den gruppen är allt annat än försumbar.
På socialdemokratiska Aftonbladets ledarsida spekulerar tidningens politiske chefredaktör Anders Lindberg i att en vandelslagstiftning kommer att användas mot dem som demonstrerar för Gaza.
Förhoppningsvis gissar han rätt.
Läs även: Ahmed: Medborgarskap i flingpaketen eller Dubai?
Enligt Sveriges grundlagar har “var och en” rätt till yttrandefrihet. Denna rätt gäller således även utlänningar. En avgörande skillnad är dock att utlänningars yttrandefrihet kan begränsas genom lag.
I över ett års tid har demonstrationer till stöd för terrororganisationen Hamas i Gaza varit ett stående inslag i den svenska gatubilden. Hamas mord- och våldtäktsorgie den 7 oktober 2023 har hyllats öppet. Deltagare har gått omkring med terroristorganisationers flaggor och symboler. Antisemitiska slagord har varit vanligt förekommande – något rättsväsendet i princip valt att blunda för. Butiker och restauranger har utsatts för rena trakasserier. Journalister som bevakat Palestinarörelsen har hotats. Universitetslokaler har ockuperats och tagits över, undervisning och evenemang störts, institutioner och studenter har pressats att ta politisk ställning.
Det land som i demokratins och frihetens namn visar en oändlig tolerans mot de intoleranta riskerar att en dag vakna och upptäcka att såväl demokratin som friheten gått förlorad.
Att judehatande terrorgrupper görs till hjältar är inget som gynnar vårt samhälle och i den mån utländska medborgare deltar i dessa aktioner är det fullt rimligt att de kan förlora rätten att uppehålla sig i Sverige – en rätt som trots allt inte är villkorslös.
“Man ska inte hylla terroristorganisationer om det får konsekvenser för ordningen i samhället”, som migrationsminister Johan Forssell (M) formulerade det när han tog emot utredningen.
Att det finns svenska medborgare – även riksdagsledamöter – som deltar i dessa aktioner eller ger dem sitt offentliga stöd innebär inte att andra länders medborgare ska kunna ta sig den rätten. Att det finns svenska extremister är inte ett skäl att öppna en fristad för utländska extremister.
Att tillhöra en kriminell klan borde vara en anledning att neka uppehållstillstånd. Och om en sådan person har uppehållstillstånd i Sverige bör det dras in.
Att bevilja uppehållstillstånd eller medborgarskap ska i grunden vara en fråga om vad som gynnar Sverige och det svenska samhället. Sverige ska inte vara en allmänning, inte en öppen klubb som vem som helst har rätt att gå med i. Svårare än så behöver det inte vara.
